Frökenolson skrev 2017-03-29 12:27:14 följande:
Jag har stort bagage när det gäller graviditeter. 7 graviditeter, jag har ett barn som snart är i skolåldern. 1 utomkveds och flera MF och MA.
Jag lever inte längre med mitt barns far.
Träffade en ny fantastisk man i höstas och det känns jättebra, men att redan vara gravid känns väldigt snabbt och overkligt.
Jag vet inte alls hur han kommer ta det eller vad jag ska göra.
Men tankar kring abort är svårt för mig när jag haft så svårt att få barn.
Jag vill gärna ha fler barn men vi bor ju inte ens ihop, även om vi pratat om det så har det känts ganska avlägset. Typ om ett år eller två.
Vill inte berätta för någon än innan jag vet om det finns en liten ärta som lever där inne. Har pratat med gyn och hoppas få komma in inom några veckor. Men jag borde berätta för honom, men vi bor en bra bit ifrån varandra och vill inte göra det via telefon.
Jag har fått sån jävla klåda och behandlat över en vecka och det går inte bort. Det och ömma bröst som växt massor gjorde att jag köpte ett gravtest samtidigt som jag köpte en ny salva mot svamp och då var min känsla bekräftad...
Någon mer som känner sig lite kluven i att vara gravid, eller inte kan känna glädjen lika starkt pga tidigare dåliga erfarenheter kring missfall och MA och kan tänka sig att bolla lite tankar?
Jag kan känna igen mig. Jag har två barn med två pappor. Första barnet pappa och jag gick isär när vår son var lite över 1 år. Vi var ganska unga och han kunde aldrig hjälpa till med något i hemmet eller ens knappt ta vår son när han var ledsen eller behöver ny blöja eller annat. Till slut orkade jag inte mer och vi gick isär. Vi har sedan haft väldigt bra kontakt under många år. När jag blev gravid sex år senare med min dåvarande pojkvän blev det närre än jag kunde tänka mig. Kom på honom i bilen med en annan tjej några dagar efter UL. Vi fortsatte inte vår relation och han träffade bara våran son två gånger som bebis. Nu har han tagit upp kontakten med vår son och det fungerar bra. Vilket känns väldigt skönt.
Nu har jag träffat en ny man. Jag är nyss fyllda 40 och han 41. Vi träffades i dec och jag blev gravid i jan-feb vi bestämde oss för att behålla då ingen av oss tyckte att det kändes bra med abort. Den graviditeten slutade ganska snart i ett missfall. Samtidigt som jag var glad för graviditeten så kände jag en stark oro. Vi har ju inte varit tillsammans mer än några månader, och vi bor inte ihop. Kändes väldigt kluvet. När jag upptäckte att jag var gravid sa jag det till honom på telefon men att vi väl kunde diskutera det på helgen. Han hade mest positiva anledningar till att behålla barnet medans jag var den mest negativa men jag ville ändå inte genomgå en abort då det kändes bra att han hade så många positiva vinklar;) . Dock slutade den grav då i missfall en vecka senare.
Nu misstänker jag att jag är gravid igen. En gång hade vi sex hela vägen någon dag efter att jag slutat blöda efter missfallet. Ett dygn senare nämndes det som att jag ev hade ÄL. Jag bad honom köpa med ett dagen efter piller om vi ville vara säkra på att inte få tillökning i december. Men sedan gjorde vi inte så. Nu vill jag jätte gärna att det ska bli ett + ena stunden men i nästa kommer oron för att bli själv med ett barn till och för vad alla ska säga när vi inte varit ihop längre och över att jag i då fall har barn med tre olika män :/. Han har 4 barn med din fd fru och är hjälpsam och ordentlig och bryr sig om sina barn så jag tror att han absolut kommer ta sitt ansvar men oton finns där.
Förstår verkligen att du inte vill göra abort efter det du gått igenom. Berätta för din pojkvän. Det är ju inte "ditt fel" att du blivit gravid det är ju bådas verk. Man kan ju lätt känna som kvinna att det är ens eget fel och därför känns det jobbigt att berätta. Vill han absolut inte ha barn får ni diskutera det för ifrån. Han kan ju faktiskt också bli jätte glad :) . Lycka till <3
