Bonusförälder och barn i kris
Jag och min pojkvän håller på att flytta ihop, allt har gått ganska fort, vi känner oss väldigt trygga med varandra och till min stora lättnad så känner jag också att han är någon som jag kan vara helt ärlig med så jag har självklart pratat med honom om allt jag känner kring det här. Som det ser ut just nu har jag fortfarande kvar min lägenhet men bor mer med honom och hans 3 barn som är här varannan vecka.
Nu till saken. Barnens mamma har begått ett brott och kommer med största sannolikhet att få sitta i fängelse. Det här vet förstås inte barnen om än, de är alla under 10 år och resonemanget kring det har väl varit att det inte är någon ide att berätta för dom förens efter domen när man vet vad som kommer att hända.
När barnen får reda på vad som har hänt kommer det ju att bli kris! Det finns stöd från olika myndigheter och jag är säker på att min pojkvän kommer att klara det väldigt bra.
Det som jag tycker är jobbigt är att jag just nu inte alls vet vad min plats i allt det här kommer att vara. Jag vill finnas där för hela familjen, för jag ser dem ju som min familj också eftersom jag bor här. Men igår började han prata om att det kanske vore bra om jag hittade en egen lägenhet i närheten. Jag är helt med på att han behöver egentid med sina barn, det är inget konstigt med det. Men jag är inte lika med på att jag blir utpuffad från en familj som jag vill vara del av och som han också vill att jag ska vara en del av.
Krishantering är kanske inte mitte expertområde men jag tänker att det inte är en nackdel att det finns en till vuxen till hands hela tiden om det så bara handlar om någon som hjälper till med praktiska saker, lagar mat och ser till så att saker och ting flyter någorlunda normalt när allt annat inte gör det.
När jag började prata med honom mer om det här så verkar det som att det bottnar i någon form av rädsla för att det inte ska funka mellan honom och mig. Också en ganska vettig tanke att tänka ibland. Han vill inte involvera mig för mycket ifall att jag kanske försvinner en dag.
Som det ser ut just nu är min relation till barnen väldigt bra. När jag inte är här så frågar dem efter mig och det händer till och med att de vill att jag ska hjälpa dem med saker. T.ex den minsta som vill att jag ska hjälpa honom med bilbältet gör någon annan det så skriker han att jag ska hjälp honom.
Så frågan är hur man som bonusförälder ska förhålla sig till en familj och barn i kris?