Hur orka vidare när man självmedicenerat?

Periodvis har jag druckit för mycket vin och snusat. Jag har en rätt svår depression och har självmedicinerat på det sättet. Min man har fått nog, med all rätt. Vinet har jag nästan slutat helt med, jag dricker inte på vardagar och varannan helg för att jag jobbar då. Detta sedan jag började gå hos kurator vid årsskiftet och fick verktyg att hantera min ångest. Min man säger att vi inte kan hitta tillbaka till varandra så länge jag snusar, han tycker det är avtändande. Jag har aldrig snusat när han är hemma eller i närheten, men han tycker jag luktar. Den biten är så svår för mig. Jag brukar kunna ta uppehåll utan problem, men nu är det liksom bara för hans skull och inte för min egen. Jag fungerar inte utan snuset, allt går i grått och är helt menlöst som det är nu. Mitt liv känns helt menlöst, jag har liksom inget att se fram emot eller känner någon som helst lycka (jag vet att snuset ger en ?falsk? lycka, men jag fungerar verkligen inte utan just nu). Hur kan jag orka vidare och finna mening med allt igen?