Hur stor åldersskillnad är det mellan dina barn?

Perfekt för vem?

Dina barn kommer inte dela något liv gemensamt med vänner, skola, det sociala, studenten osv.

Tio år mellan mina! Äldsta är superduktig och hjälper till så mycket.

2 år har vi mellan barnen (4 st med då 2 år mellan varje)

Bra är att de har roligt ihop. Det är också praktiskt att man på relativt kort tid fått alla i hyfsat samma fas. Alla kan vara i slalombacken ihop, alla fixar aktiviteter för lite större barn.

Nackdelar är väl att allt blir så intensivt och går så fort. Det bråkas en del. Nu är alla mina 4 i aktivitets-ålder och vårt körschema är vissa kvällar inte att leka med. Ingen vardag är fri och ofta är det krock på 2 eller 3 av barnen.

Jag är 11 år äldre än min yngsta syskon. När man var yngre hade vi väl inte så mycket gemensamt. Men från det den yngre fyllde 25 typ så spelade det ingen roll längre. Otroligt tacksam över att ha den syskonrelationen nu. Som jag ser det finns det inga garantier för att barnen blir tighta som äldre bara för att de är nära i ålder. Men man kan ju hoppas att de fortsätter gå bra ihop :)

Det är 1,5 år mellan mina och det har inte varit en dans på rosor :) 

De är som natt och dag, de är knappt lika på nåt enda sätt, men ändå kommer de förvånansvärt bra överens.

Mellan 1:an och 2:an är det 2,5 år

Mellan 2:an och 3:an är det 3,5 år

Mellan 3:an och 4:an är det 8,5 år

Supernöjd med alla åldersskillnader ;)

Det tycker jag bara är något positivt. Jag vet inte hur många av mina vänner med syskon i nära ålder som önskade sig en egen värld, att inte klumpas ihop med någon, att inte behöva slåss om gemensamma kompisars uppmärksamhet och gunst, att inte behöva kompromissa om behov, inte slåss om leksaker, inte få sin "thunder" stulen av syskonet vid högtidliga tillfällen etc.

Jag själv, som är syskonlös, känner att det är först nu som vuxen(när man ändå hunnit ikapp varandra) som det verkligen är en sorg för mig att jag inte har syskon. Det är nu och i framtiden jag hade behövt syskon. Som barn var det tråkigt, men det gick ändå.

Det tycker jag bara är något positivt. Jag vet inte hur många av mina vänner med syskon i nära ålder som önskade sig en egen värld, att inte klumpas ihop med någon, att inte behöva slåss om gemensamma kompisars uppmärksamhet och gunst, att inte behöva kompromissa om behov, inte slåss om leksaker, inte få sin "thunder" stulen av syskonet vid högtidliga tillfällen etc.

Jag själv, som är syskonlös, känner att det är först nu som vuxen(när man ändå hunnit ikapp varandra) som det verkligen är en sorg för mig att jag inte har syskon. Det är nu och i framtiden jag hade behövt syskon. Som barn var det tråkigt, men det gick ändå.

Och för att inte tala om hur många som önskade att de inte gick på samma skola som syskonen. Gick de på samma skola hade de inget privatliv där och kärleksaffärer och annat som de ville ha för sig själva nådde alltid hem.

Och du anser att det är just de sakerna som bygger en syskonrelation förstår jag. Då tycker vi olika. Jag har själv syskon (helsyskon) där jag är äldst och min yngsta syster är 12 år yngre än jag. Har också två däremellan varav jag har en syster som är knappt 2 år yngre. Jag har idag superfina relationer med alla mina systrar men självklart ser se olika ut! Kan dock inte säga att det ena skulle vara bättre än det andra.

Hon som är två år yngre än jag är och var väldigt olik mig. Att vi skulle haft samma vänner eller delat något socialt sammanhang var aldrig aktuellt. Dessutom flyttade hon till internat och gick naturbruksgymnasium så det där med studenten förstår jag inte heller kopplingen till.

Som det är nu får vi njuta av två barn i helt olika faser och stora barnet får en stor förståelse för ett mindre barns behov. Och han kommer förhoppningsvis alltid att finnas för sin lillebror som en fin förebild. Och han kommer att minnas när han blev storebror och all tid vi haft enbart vi tre innan lilla kom.

Jag har 20 månader mellan mina barn. De är idag 11 resp 9.5 år. De bråkar mycket men är även bra vänner. Jag vet inte om det är en bra åldersskillnad eller inte, troligtvis kommer de fortsätta vara vänner hela livet men det går ju inte att förutse.

Jag har tre barn födda 2005, 2007 o 2011. Vår 2a var ganska krävande som liten, så det behövdes liten paus innan 3an komm

Men jag vill inte ha för stor åldersskillnad mellan barnen, jag vill att vi ska kunna göra saker ihop som alla tycker är roliga och kan vara med på, tex på semestrar etc.