Råd angående min katt. Hur ska jag göra??

Jag hade valt operation. 8 år är inte så mycket i ett kattliv. Däremot hade man fått vara beredd på avlivning ändå om operationen inte skulle lyckas.

Det är inget jättelätt val du har, vad säger veterinärerna?

Håller med. Katten är så ung och har minst 10 år kvar!
Kom precis hem från jobbet och gosade med min älskade kisse extra mycket.
Hade definitivt valt operation om det gällt min fina katt.

Ni som tycker operation, har ni läst i vilket skick båda njurarna är i?

"båda njurarna var kraftigt påverkade med en uppskattning på 25% funktion eller mindre kvar."

Jag hade nog också lutat åt operation men det är ofantligt svårt att råda.

Var i en liknande situation i oktober och det var utan jämförelse det svåraste beslut jag tvingats fatta. I vårt fall var alternativen att köpa max ett par månader om misse genomgick behandling med radioaktivt jod vilket skulle medföra att han fick hållas isolerad efteråt (han hade separationsångest och var livrädd för främlingar så vore ett trauma för honom) eller att låta honom somna in så snart han började visa mer tydliga symptom, katastrofala kreatininvärden så det rörde sig om dagar. Han var bara tio.

Jag valde det senare, efter att ha fått en second opinion av annan vet, och lät honom somna innan han hann bli rädd eller få ont. Jag gick isönder lite grann och saknar honom vanvettigt mycket men tror likväl att det var det snällaste beslutet. Känner så ofantligt mycket med dig och önskar att jag hade något konstruktivt råd att ge.

Många tankar och kramar till er

Ja jag läste det. Om veterinären tror att katten med hjälp av rätt foder kan stanna kvar där kan den fortfarande få ett gott liv. Katten verkar ju må bra idag och har samma funktion så så länge inte op förvärrar tillståndet ska det vara ok. 

Jag hade valt alternativ 1 för då kan han få lite värdighet och ni får tid. Tar ni operation så är det ju en tveksam situation och risken finns att veterinären måste avliva och då har ni ingen tid istället.

Jag hade låtit katten få somna in, när han blir såpass sjuk. Hellre 8 bra år och sen att han får sluta med "flaggan i topp", trots att det finns en liten chans, än att en aktiv och glad katt eventuellt skall behöva spendera det sista året fram och tillbaka på djursjukhus om det vill sig illa. Jobbar själv på djursjukhus och jag tycker att det är sorgligt att se hur njurkatter sakta men säkert tynar bort, den enda garantin för att han skall slippa lida är att låta honom få somna.

Om man skall vara krass, så har ju katten egentligen ingen egen ambition att få ett långt liv. Det är djurägarens önskan. Däremot ligger det i kattens intresse att få känna sig pigg och frisk och göra det den tycker är roligt.

Själv tagit både rätt och fel beslut här. Valde att försöka rehabilitera en hund med dålig rygg, som aldrig blev bra och i efterhand har jag dåligt samvete för att vi utsatte honom för så mycket onödigt lidande enbart för vår egen skull. Nästa gång var det kattens tur, en riktigt besvärlig öroninflammation som vi inte lyckade behandla, nästa steg var en operation med tveksamt utfall. Då lät vi katten somna, eftersom det skulle innebära smärta och lång konvalescens, trots att han bara var 7 år gammal.

Önskar dig verkligen all lycka till i beslutet, det är bara du som djurägare som kan känna vad som är bäst i just din situation. Styrkekramar till dig.

Tack för alla svar!

Det känns naturlgtvis för jävligt.

Jag har pratat med flera veterinärer. När jag frågade en av dem hur hon skulle göra om det var hennes katt svarade hon:
"Som matte hade jag gjort allt för att rädda katten, men som veterinär hade jag inte valt operation."

De har konsulterat flertalet kirurger och en njurspecialist. De säger att prognosen är dålig men om jag verkligen vill kan de försöka operera.

Efter att ha läst era svar och vägt det tillsammans med vad de på djursjukhuset har sagt har jag nu valt att inte operera honom. Jag har kommit fram till att det ligger i mina intressen med en operation och skulle jag operera honom skulle det vara enbart för min skull. Jag vill inte utsätta honom för detta när insatsen är så hög och det är han som får betala priset.

Nu ska vi skämma bort honom och låta honom ha det bra den tid han har kvar. Vi ska tillbaka till djursjukhuset nästa vecka för att ta prover och undersöka hur han verkar må. Därefter kommer jag att ha telefonkontakt med en av veterinärerna för att följa utvecklingen och minska risken för att han kommer behöva lida.

Jag hoppas verkligen att jag har fattat rätt beslut. Ena stunden känns det så men helt plötsligt börjar jag att tvivla. Jag försöker tänka att det är viktigast att han har det bra. Det handlar ju inte bara om att han ska vara vid liv utan om att han måste ha möjlighet att leva också.

Tack för ert stöd

Usch, jag lider med dig, det är verkligen inte lätt!

Jag vill bara säga att där vi bor finns tillgång till hemveterinär, som kommer hem till huset och avlivar hemma. Djuret behöver aldrig utsättas för den stress det innebär att åka in till djursjukhus och vara i främmande miljö. Hon tog med vår hund när det var klart, i hans lilla bädd. Just det kändes så otroligt fint! Psykologiskt var det skönt för oss - vi behövde inte lämna honom kvar, hon tog med sig honom och åkte medan vi vuxna och barnen vinkade hejdå.

Vill med detta bara skriva och säga att det finns alternativ till att avliva på djursjukhus. Anledningen till att jag visste det var att jag just läst en artikel om att hon hade startat sin verksamhet. Annars hade jag aldrig tänkt på det!

Lycka till och skäm bort katten ordentligt! Allt gott till er båda!!

Stor kram ??????

Skulle vara hjärtan inte frågetecken så less på att familjeliv inte tillåter ens enkla smileys <3 <3 <3

Det hade jag velat ha när jag var tvungen att låta min Skogis gå över regnbågsbron. Jag klarade knappt av taxiresan hem med en tom kattbur. Taxichaffisen fick hjälpa mig in, jag grinade så jag trodde jag skulle dö.