Min pojke föddes 9 februari och är 10 dagar gammal idag. Hittills har han sovit mellan oss i ett babynest. Det är mysigt och lättvindigt. Men jag är rädd att han blir för trygg i vår säng så det sen blir omöjligt att få honom att sova ensam. När är det lagom att han börjar sova i spjälsängen i sitt eget rum? Läskigt att inte ha honom i samma rum men vill samtidigt att han blir van vid det innan han fäster sig för mycket vid att sova hos oss.
Barn kan inte bli för trygga och alla barn vill sova själva så småningom. Låt honom sov med er så länge alla är nöjda med det.
Lyssna nu på gamla rutinerade föräldrar som ger dig råd i den här tråden: det går inte att skämma bort barn (allra minst spädbarn) med för mycket närhet.
Det är de trygga barnen som blir självständiga individer när de blir äldre. Och livet blir så enormt mycket lättare för dig om du håller barnet nära, accepterar att det är så det ska vara och släpper ångesten över "hur man ska göra".
Jag var precis som du med mitt första barn och ser med sorg tillbaka på tiden jag ägnade åt att "göra henne självständig". Vilket jäkla slöseri! Nu har jag tre barn och erfarenheten har visat att mina två andra är oändligt mycket tryggare och inte var det nåt problem att få dem att sova i egen säng när det var dags heller. Däremot var småbarnstiden med dem så mycket mer harmonisk då de fick närhet och mat direkt där de låg och jag slapp springa upp till nästa rum för varenda litet pip.
Så ta hand om ditt barn och ge det närhet. Och går det inte att ha barnet i sängen hos dig pga sparkar och störd sömn så ta in spjälsängen och ställ den bredvid din säng så att ni ändå är nära varann.
Lyssna nu på gamla rutinerade föräldrar som ger dig råd i den här tråden: det går inte att skämma bort barn (allra minst spädbarn) med för mycket närhet.
Det är de trygga barnen som blir självständiga individer när de blir äldre. Och livet blir så enormt mycket lättare för dig om du håller barnet nära, accepterar att det är så det ska vara och släpper ångesten över "hur man ska göra".
Jag var precis som du med mitt första barn och ser med sorg tillbaka på tiden jag ägnade åt att "göra henne självständig". Vilket jäkla slöseri! Nu har jag tre barn och erfarenheten har visat att mina två andra är oändligt mycket tryggare och inte var det nåt problem att få dem att sova i egen säng när det var dags heller. Däremot var småbarnstiden med dem så mycket mer harmonisk då de fick närhet och mat direkt där de låg och jag slapp springa upp till nästa rum för varenda litet pip.
Så ta hand om ditt barn och ge det närhet. Och går det inte att ha barnet i sängen hos dig pga sparkar och störd sömn så ta in spjälsängen och ställ den bredvid din säng så att ni ändå är nära varann.
Våra barn har fått sova i vår säng tills de själva inte velat längre, och alla tre har självmant flyttat in i sitt rum någon gång mellan 2-4 år.
Barn kan inte bli för trygga och alla barn vill sova själva så småningom. Låt honom sov med er så länge alla är nöjda med det.
Lyssna nu på gamla rutinerade föräldrar som ger dig råd i den här tråden: det går inte att skämma bort barn (allra minst spädbarn) med för mycket närhet.
Det är de trygga barnen som blir självständiga individer när de blir äldre. Och livet blir så enormt mycket lättare för dig om du håller barnet nära, accepterar att det är så det ska vara och släpper ångesten över "hur man ska göra".
Jag var precis som du med mitt första barn och ser med sorg tillbaka på tiden jag ägnade åt att "göra henne självständig". Vilket jäkla slöseri! Nu har jag tre barn och erfarenheten har visat att mina två andra är oändligt mycket tryggare och inte var det nåt problem att få dem att sova i egen säng när det var dags heller. Däremot var småbarnstiden med dem så mycket mer harmonisk då de fick närhet och mat direkt där de låg och jag slapp springa upp till nästa rum för varenda litet pip.
Så ta hand om ditt barn och ge det närhet. Och går det inte att ha barnet i sängen hos dig pga sparkar och störd sömn så ta in spjälsängen och ställ den bredvid din säng så att ni ändå är nära varann.
Jag skulle inte vilja vara ifrån ett sådant litet barn under natten. Jag vill ha mina barn nära mig för då mår jag bra. Och dem också. Mina barn sover i samma säng som vi. Eller ja, nu sover tvååringen brevid oss i en egen säng i vårt gemensamma sovrum. Så mysigt. Jag vill ha koll på min minsta som nu är fyra månader. Se så att han är nöjd och sover bra och andas. Dessutom blir det ju så mycket lättare att ge honom mjölk och närhet.
Vår dotter fick eget rum som 6 månaders, hon somnar där för kvällen men vaknar och blir sen hämtad in tills oss och sover resten av natten bredvid mig.
Min son sov i spjälsäng från början och i eget rum från fyra månader. Han slutade vakna på natten runt sju veckor, om jag skaffade ett till barn skulle jag flytta in det i eget rum så fort det sov utan uppval. Men det är ju upp till var och en. Jag kunde inte sova överhuvudtaget med honom i samma rum.