• Anonym (Moasvensson)

    Var är min livsgnista?

    Jag har ingen livsgnista längre. Jag är 26 år.

    Jag har låst mig inne i 1 månad nu. Använder inga sociala medier. Den enda jag gör är att söka runt på nätet äta fil och flingor och kolla på tv-serier. Jag har inget liv längre.

    Jag blev uppsagd från mitt jobb för att jobbet gick i konkurs.

    Min förra detta make gjorde slut med mig för han älskar inte mig längre.

    Min pappa gick bort när jag var tonåring i canser och jag och min mamma har bråkat sedan dess så vi har ingen kontakt längre. Jag flyttade när jag var 19 med mitt ex...

    Jag har inga syskon och inga barn.

    Jag har ingeting. Jag är så deprimerad för detta. Min enda kompis flyttade för 1 väcka sedan ca: 40 mil härifrån.

    Det jag är mest ledsen för nu är att jag inte har haft kontakt med min mamma på 7 år.

    Allt var mitt fel att vi bråka. Jag var 15 år när pappa dog. Jag fattade ingeting då. Jag börja röka, dricka och snusa vid den tiden. Det var därför min mamma blev sur. Fast inte bara det. Jag kallade henne jättetaskiga saker och då bröt vi kontakten när jag var 19 år.

    När jag var 23 år börja jag inse att det var fel men jag har inte vågat ringa henne för jag är rädd att hon inte vill prata med mig. Inte bara för att jag sa taskiga saker till henne men att jag inte har kontaktat henne.

    jag vågar inte prata med henne för hon kommer bli lika ledsen som jag och jag vill inte få henne ledsen mer.

    Jag tänkte komma och överaska henne på alla hjärtansdag men är så rädd

  • Svar på tråden Var är min livsgnista?
  • Anonym (V)

    Det blir säkert bättre, alla känner sig ledsna ibland. Jag tycker att du ska ringa din mamma.

  • Anonym (Ma)

    Den flög just förbi här, vill du ha tillbaka den? Ska skicka med detsamma

    Nä men ring din mamma som föregående person sa.. kärlek är det som betyder ngt..

    Jag lever med kronisk sjukdom också har noll sgi ...dvs har ingen inkomst... mitt liv är skit men har bra familj och vänner som är ändå ganska så snälla.. ibland är det suicidal tankar men försöker rida ut dem vågorna ...

    Just nu är/ känns nog ditt liv lite skit men det går i vågor.. kanske du är i en helt annan situation om något/ några år! Stå ut! Och du får tycka synd om dig och låsa in dig ett tag och äta glass eller vad.. ibland behöver man sånna perioder för att stå ut.

  • Anonym (Z)

    Du är så ung! Allt går att bygga på nytt, men det krävs tålamod och tid!

    Allt arbete lönar sig till slut.

    Bättre att göra något och misslyckas gång på gång tills man klarar det och är stolt över sig själv, än att sitta och deppa och tycka synd om sig själv.

    Jag varit med om en del skit i mitt liv, mådde extremt dåligt, men jag fortsatt att AGERA. Det vänder sig när man minst anar.

  • Anonym  moasvensson ts

    Jag gjorde det.

    Jag ringde upp min mamma i gårkväll och frågade om hon ville komma på middag.

    Det var väldigt trevligt.

    Vi pratade om allt som hänt under hennes och mitt liv.

    Vi fick ha pratat ut båda två.

    Jag känner mig stolt nu.

  • Anonym (V)

    Du ser, allt blir bättre...

Svar på tråden Var är min livsgnista?