Vill ha en hund

Tror inte det är så bra att tjata sig till en hund. Det är väldigt mycket ansvar och kostar pengar. En hund kan inte vara hemma själv hela dagen när alla jobbar eller är i skolan t.ex. Då behöver man hundvakt eller hunddagis vilket är dyrt. Sen försäkring, mat, leksaker, godis och allt annat som hör till. Blir hunden sjuk eller skadar sig så kan det bli dyrt, även om man har försäkring.
Sen är det ju promenader några gånger om dagen plus mental träning. För att inte tala om tiden det tar att träna en hund att kunna vara ensam lite och att få den rumsren.

Jag förstår att du vill ha hund...det ville jag och mina syskon också barn och det fick vi...då var vi 10,14,16 och 18 och vi var ju överlyckliga och lovade att vi skulle ut med hunden. Efter några år var det inte lika roligt att gå ut med hunden så allt föll på föräldrarna. Och att gå ut med en hund tidigt på morgonen och sent på kvällen var inte kul. Men vissa orkar ju mer än andra :) argument är ju svårt när det gäller sånt...men du kan väl säga att du kan fixa sommar/feriejobb, dela ut tidningar för att bidra med en slant...för hundar kostar en del (nu menar jag inte vad priset på hunden är). Och så får du lova att gå ut med den och sköta allt som har med den att göra och hålla det. Sen ska du ju orka med att göra läxor och komma hem på rasten för att gå ut med den. Lycka till ;)

Du skriver att det är nu du vill ha en hund och inte när du är 18, men glöm inte att hunden har du förmodligen kvar när du fyller 18.

För att övertala någon måste man bevisa att deras anledning till ett nej brister, så jag hade om jag vore du gjort ett detaljerat schema över hur dagarna skulle se ut med hund och hur du skulle lösa olika scenarion. Bevisa att du klarar av ansvaret.

T ex skriva när du ska ta promenaderna som en hund behöver, fråga morfar och kanske någon annan (i reserv) om de kan tänkas vara hundvakt om ni skulle resa bort. Prata med dina syskon och se hur många av dessa promenader de är villiga att offra för att få ha en hund i familjen och skriv ner det i ditt schema. Erbjud dig att spara till en viss procent av hundens kostnad och fråga syskonen om de vill vara med och ha ansvar/vårdnad för hunden till viss del och betala lite med.

Hur ser framtiden ut för dig? Kommer du kunna ta hand om hunden efter att du slutat skolan och börjar jobba/flyttar hemifrån? Tror du att du kommer vilja ha en hund och klara ansvaret i 10-15 år? Du måste alltså gå upp tidigare VARJE dag för att rasta hunden innan skola/jobb i över 10 år..

Om du verkligen vill ha en hund, ta dessa promenader varje dag i ett par månaders tid (som om du redan hade en hund att rasta) och visa detta för din mamma så kanske hon ser att du klarar av detta, och så har ni en valp lagom till sommarlovet :)

Att bara tjata funkar kanske för vissa, men att visa med handling hur mycket du vill detta är nog en bättre metod :)

Japansk spets? Att du ens säger det visar att dina föräldrar tar rätt beslut. En Akita Inu är en stark ras det är INTE en nybörjar hund .Vi har 3 styckna Akitas även om dom är världens bästa hundar säkra i sättet och vi vet att även om vi möter en björn i skogen kommer dom ALDRIG att backa eller överge oss. En akita slåss till döden för sin ägare .Men jag har haft och trännad hundar hela mitt liv jag har haft flera starka raser och vet vad dom behöver . I dina händer kommer en akita att bli livsfarlig . Att du ens vill ha just den rasen som första hund visar hur okunnig du är,skaffa inte hund

Hej,

Jag förstår så väl att du vill ha hund, och visst är det härligt, men det är förstås mycket jobb och ett enormt ansvar också. Eftersom jag själv är en pappa som har blivit ?övertalad? av vår dotter att skaffa hund, så kanske jag kan ge mitt perspektiv på hur det gick till.
Vår dotter (nu 14) hade precis som du längtat efter hund i många år och också tjatat en hel del utan framgång. För det finns många argument emot, och även om man kan hitta praktiska lösningar när man t.ex. ska åka på semester, så är det ett dagligt jobb och en ganska stor kostnad.
Att du och dina syskon är stora nu är ju jättebra, för ni är ju alla tillräckligt gamla för att ta ansvar, men samtidigt så är ju tonåren också en tid i livet där det händer mycket och där man kanske inte alltid vill vara hemma jämt (och framför allt inte gå upp tidigt om morgonen!). Som förälder tror jag man tänker att även om man litar på sina barn och vet att de verkligen vill och kan ta hand om en hund, så måste man ändå nånstans fråga sig hur det blir om de flyttar hemifrån, vill studera på annan ort och så vidare. Och då måste man ju som förälder fråga sig om man själv har lust, tid och möjlighet att ta hand om jycken på ett bra sätt.
Jag kan säga att jag och barnens mamma bestämde oss för att skaffa hund när vi kommit till en punkt där vi själva kände att vi ville ha en, och då började vi också längta lika mycket som vår dotter.
Så jag tror att det avgörande är om dina föräldrar verkligen kan tänka sig att skaffa hund. Tycker de om hundar? Har de haft hund tidigare och kanske själva vuxit upp med hund? Om inte så tror jag faktiskt inte det är så stor chans, och jag skulle också säga att det nog inte är en så bra idé. Föräldrarna måste vara engagerade och inte skaffa hund för barnens ?skull?, för de måste alltid räkna med att hunden i sista hand är deras ansvar.
Vad gäller ras så rekommenderar jag att du läser på om alla möjliga raser och funderar noga över vilken som skulle passa i er familj. Gå inte på utseendet! Och vad gäller förstahunden så ska ni definitivt undvika alltför ?hårda? hundar (som Akita t.ex.). Golden är vanligtvis lättfostrad och vänlig mot andra hundar och människor, men behöver mycket stimulans.

Kanske finns det någon granne elle ngn som bor i närheten som behöver hjälp att ta hand om sin hund, som du kan gå ut och gå med. På så sätt får du ju testa på hur det är att ha hund och kan även visa dina föräldrar att du tar det ansvaret!

Förstår dock dina föräldrar, för vad händer med hunden om du tex vill ut och resa ett år efter studenten - vem tar hand om hunden då?

Ville också alltid ha hund som barn men fick aldrig någon. Sedan träffade jag min sambo som har hund och det var TUR att mina föräldrar inte skaffade mig en hund. Hatar att gå ut med honom och det är så mkt jobb. Kan inte åka iväg mer än 3-4 timmar för att den är ensam hemma osv. Sedan är har han en irriterande personlighet som jag hatar. Ha tvättar sig värre än en katt och hatar att höra han ligga och tvättar sig hela dagarna... är som att ha någon smaskandes i örat 80% av dagen! Fyy, aldrig med hund efter denna vovve, hellre en katt som jag hade när jag bodde hemma!

Hej

Var bor du ? Jag har hundar som du kan gå ut med????

Det är dina föräldrar som bestämmer om hund ska anskaffas - inte du. När du har eget boende och egen inkomst gör du som du vill. Ingen idé att tjata alltså. Bli hundvakt eller hundrastare i stället och tjäna en slant för ditt jobb.

Ja du Oljud japansk spets och Akita Inu är ju snarlika. Not. Visst båda är spetshundar men med din gedigna erfarenhet av hundar borde du ha lite bättre koll kan en tycka... (Hundarna nedan är till vänster en japansk spets och till höger en Akita)