• Mammatillsötisarna

    Min mans son med ADHD skall börja bo hos oss på heltid! Hjälp

    Så här är det. Min man har en son på 15 år, jag kom in i hans liv när han var 7år, då var han en svår pojke (bråkig, uppkäftig, elak,slarvig mm) men innerst inne var han nog ganska snäll och söt. Han bodde hos oss vv men efter ett år flyttade de till ett annat land inom Europa då mamman träffade en ny. Efter en väldigt svår vårdnadstvist fick hon ta med sig sonen utomlands och vi träffade/träffar honom sådär två ggr per år.

    Nu har vi två gemensamma på 2 år och 1 mån. Han är väldigt avundsjuk på småsyskonen. Han har böivit utslängd av sin skola utomlands, han är ganska våldsam också.

    Nu orkar inte mamman med honom, tycker han ska flytta tillbaka till Sverige. Pappan har sagt ja utan att diskutera med mig först. Vi har ju så små barn och vill ju skydda de. Pappan tror inte han kommer att skada de, trots att hans mamma har varnat oss inför varje besök att man får kolla extra nogrannt med honom då han inte kan kontrollera hans ilska ich avundsjuka.

    När han var 7 år kunde man i alla hålla om honom nät han gjorde något dumt, nu är han längrd och större än pappan och har noll respekt för honom eller mig.

    Vi har bråkat mycket om saken eftersom jag ogärna vill ha en våldsam tonåring hemma hos mig och småbarnen och tycker att mamman bara dumpar honom när det passar sig (hon och hennes man orkar väl inte) , men insisterade att kasta ut oss från hans liv när han växte upp så det finns inte så stark band mellan oss.

    Tycker ni jag har fel då? Pappan säger att han vill gärna ha sonen hos sig, att han kanske blir bättre om han byter miljö. Detta trots att han vet sonen kommer inte hjälpa till med städ och tvätt utan bråk och tjat, jag är ju föräldrarledig just nu så det blir ju jag som tar hand om honom. Sen åker ju pappan bort på jobb minst en gång i månaden i 7-10 dagar. Hur ska jag klara mig med en våldsam stor tonåring i huset med två små barn.

    Förra sommaren sa pojken till oss att han njuter av att kolla på porr, det äcklade mig rejält.jag frågade om hans mamma lät honom, han sa "hon vet nog inte så mycket men vem bryr sig". Hemma hos sig hotar han med att slå din mamma och han smäller i dörrar och är allmänt bråkig. I skolan slåss han och är elak mot elever som är mindre/svagare,med andra ord är han en mobbare.

    Förstår inte på min man varför han tycker det är okej att pojken kommer att bo hos oss på heltid.

    Pojken har fått diagnosen ADHD med impulsivitet.

    Tycker detta är så jobbigt, men min man säger att han måste komma och bo med oss om inte mamman vill ha honom. Han känner väl skuldkänslor gentemot pojken...

    Vad skulle ni ha gjort?

  • Svar på tråden Min mans son med ADHD skall börja bo hos oss på heltid! Hjälp
  • Ess
    mamita skrev 2017-01-31 13:22:34 följande:

    Usch, jag har inte läst hela tråden men får rysningar av att du inte ens ger pojken en chans, stackars 15-åring. Att han har gett sig på sin mamma och jämnåriga i sin skola innebär inte att han kommer slå era småbarn.
    Har han varit våldsam mot små barn förut? Har han visat våldstendenser mot dig TS?

    Däremot låter det orimligt att hans pappa ska jobba borta så pass mycket.


    Hade du själv chansat?
    Det är två små barns välbefinnande, kanske tom liv du spelar med.............
  • Kuddebarn
    Mammatillsötisarna skrev 2017-01-31 11:27:06 följande:

    Han tog inte det bra. Jag och småbarnen får flytta till mina föräldrar som bor 2km bort, ett bra tag, det blir för dyrt att hyra och det tar ju bra mycket längre tid att hitta någonting anständigt


    Bra. Fast egentligen bör han flytta?
  • Kuddebarn
    mamita skrev 2017-01-31 13:22:34 följande:

    Usch, jag har inte läst hela tråden men får rysningar av att du inte ens ger pojken en chans, stackars 15-åring. Att han har gett sig på sin mamma och jämnåriga i sin skola innebär inte att han kommer slå era småbarn.

    Har han varit våldsam mot små barn förut? Har han visat våldstendenser mot dig TS?

    Däremot låter det orimligt att hans pappa ska jobba borta så pass mycket.


    Korkat inlägg.

    Mamman vet ju vad hon pratar om, hon varnade ju ts och pappan. Pojken ÄR våldsam och mobbar andra, är även elak och hänsynslös. Det är helt uppenbart att han har grova problem. Diagnos eller inte, det finns ingen ursäkt. Om nu pappan älskar sin son så mycket så fattar han allvarlig i detta och söker HJÄLP.

    Är det värt att ta risken? Riskera att han kan ge sig på småbarnen och leva själva fan där hemma? Jag hade inte tagit den risken om jag var ts. Han måste få hjälp innan det kan bli tal om att bo alla tillsammans!

    Pappan får bo ensam med pojken så får ts bo med småbarnen någon annanstans, men det verkar ju ha löst sig nu.
  • mamita

    Efter vad jag läst har han varit våldsam mot jämnåriga i sin skola och mot vuxna. Jag kan inte utläsa att pojken varit våldsam mot småbarn. Han verkar inte heller ha varit våldsam mot TS de få tillfällen de redan träffats.

    Hon summerar 15 år av killens illdåd i en tråd på nätet, komprimerat kan det verka fasansfullt men detta är saker som skett över lång tid.

    Att han försökte klippa fingrarna av en kompis när han var 6 år innebär inte att han kommer försöka klippa fingrarna av TS bebis.

    Jag tycker TS och alla ni som svarar i tråden dömer killen på förhand, han kanske bara behöver rätt hjälp, stöd, rätt mediciner och en trygg kärleksfull hemmiljö. 

    TS och pappan verkar ha löst detta på ett bra sätt ändå men ni kunde ha provat tycker jag.

  • Ramborg
    mamita skrev 2017-02-01 09:22:37 följande:

    Efter vad jag läst har han varit våldsam mot jämnåriga i sin skola och mot vuxna. Jag kan inte utläsa att pojken varit våldsam mot småbarn. Han verkar inte heller ha varit våldsam mot TS de få tillfällen de redan träffats.

    Hon summerar 15 år av killens illdåd i en tråd på nätet, komprimerat kan det verka fasansfullt men detta är saker som skett över lång tid.

    Att han försökte klippa fingrarna av en kompis när han var 6 år innebär inte att han kommer försöka klippa fingrarna av TS bebis.

    Jag tycker TS och alla ni som svarar i tråden dömer killen på förhand, han kanske bara behöver rätt hjälp, stöd, rätt mediciner och en trygg kärleksfull hemmiljö. 

    TS och pappan verkar ha löst detta på ett bra sätt ändå men ni kunde ha provat tycker jag.


    Jag tycker TS gör helt rätt, och man provar inte genom att riskera liv och hälsa på en bebis och ett litet barn!
    42.
  • Ess
    mamita skrev 2017-02-01 09:22:37 följande:

    Efter vad jag läst har han varit våldsam mot jämnåriga i sin skola och mot vuxna. Jag kan inte utläsa att pojken varit våldsam mot småbarn. Han verkar inte heller ha varit våldsam mot TS de få tillfällen de redan träffats.

    Hon summerar 15 år av killens illdåd i en tråd på nätet, komprimerat kan det verka fasansfullt men detta är saker som skett över lång tid.

    Att han försökte klippa fingrarna av en kompis när han var 6 år innebär inte att han kommer försöka klippa fingrarna av TS bebis.

    Jag tycker TS och alla ni som svarar i tråden dömer killen på förhand, han kanske bara behöver rätt hjälp, stöd, rätt mediciner och en trygg kärleksfull hemmiljö. 

    TS och pappan verkar ha löst detta på ett bra sätt ändå men ni kunde ha provat tycker jag.


    Med tanke på att han bott hos ts och pappan under somrarna, så är hon inte helt ovetandes om vad han fortfarande är kapabel till.
    Dessutom genom att flytta ut så tvingar hon pappan att ta sitt ansvar och göra de förändringar av sitt liv som krävs för att kunna ha killen boende på heltid. Hade hon bott kvar så hade han bara kört på som innan och satt ts ensam med en tonåring hon varken klarar av eller rår på.

    Att få rätt hjälp, stöd och medicinering är inget som sker direkt, det kan ta rätt lång tid att nå dit, och sen ännu längre tid innan det visar positiva effekter. Att riskera de små barnens hälsa under tiden hade varit oansvarigt.
  • Ess
    Kuddebarn skrev 2017-01-31 18:30:34 följande:
    Bra. Fast egentligen bör han flytta?
    Ja det håller jag med om. Det är inte rätt att ta de små barnen från deras hem och alla deras grejer för att bo tillfälligt hos mormor och morfar tills ts hittar annat boende.
    Pappan borde avtala med mamman att han ska göra de nödvändiga förändringarna i sitt liv, tex nytt jobb och nytt boende INNAN killen kan flytta dit.
  • Anonym (Iis)
    Kuddebarn skrev 2017-01-31 18:30:34 följande:
    Bra. Fast egentligen bör han flytta?
    Det kan jag hålla med om. Hade han varit en omtänksam pappa till sina små barn också så hade han gjort separationen så bra som möjligt för dem. Inte alls ok att en enmånaders och en tvååring ska behöva flytta runt i onödan. 
  • nevermind
    Mammatillsötisarna skrev 2017-01-31 11:27:06 följande:

    Han tog inte det bra. Jag och småbarnen får flytta till mina föräldrar som bor 2km bort, ett bra tag, det blir för dyrt att hyra och det tar ju bra mycket längre tid att hitta någonting anständigt


    HAN får väl flytta???
  • nevermind
    viseversa skrev 2017-01-31 13:16:48 följande:
    Ändå bättre. Då behöver du inte oroa dig att bli slagen eller att dina små barn blir det. Din man kommer nog inse ganska snart vad han gett sig in på vad gäller 15åringen. Hur ska han fixa detta med jobbet då?? Han kommer inte kunna jobba borta 7-10 dagar i månaden när han har ansvar för en våldsam tonåring. Har han ens tänkt på det? Eller han kanske räknade med att du skulle ta hand om det?!
    Just det ja, hur gör han då om han bor ensam? Antar att kan dumpar pojken hos farmor...
  • Anonym (Tänker)
    nevermind skrev 2017-02-01 11:43:05 följande:
    HAN får väl flytta???
    Det tycker jag också, men om ekonomin inte finns till att hyra en lägenhet till så tycker jag inte det låter så illa att ts och småbarnen flyttar till ts föräldrar. 
  • nevermind
    Anonym (Tänker) skrev 2017-02-01 18:58:06 följande:
    Det tycker jag också, men om ekonomin inte finns till att hyra en lägenhet till så tycker jag inte det låter så illa att ts och småbarnen flyttar till ts föräldrar. 
    Han kanske kan flytta till sina föräldrar..? Det är ju tydligen inget problem med pojken enligt honom, och det kan vara jobbigt för morföräldrarna med två småbarn i huset. Ännu jobbigare för barnen kanske.
  • UnderbaraLillaÄlskadeJag
    Ess skrev 2017-02-01 09:53:39 följande:
    Med tanke på att han bott hos ts och pappan under somrarna, så är hon inte helt ovetandes om vad han fortfarande är kapabel till.
    Dessutom genom att flytta ut så tvingar hon pappan att ta sitt ansvar och göra de förändringar av sitt liv som krävs för att kunna ha killen boende på heltid. Hade hon bott kvar så hade han bara kört på som innan och satt ts ensam med en tonåring hon varken klarar av eller rår på.

    Att få rätt hjälp, stöd och medicinering är inget som sker direkt, det kan ta rätt lång tid att nå dit, och sen ännu längre tid innan det visar positiva effekter. Att riskera de små barnens hälsa under tiden hade varit oansvarigt.
    Om pojken gått hos läkare i sitt hemland så kommer dessa skickas med antagligen till pappan så han kan ge dom till sjukvården. De brukar kunna ta vid relativt fort. Jag har fått medicin utskrivet av läkare utomlands när vi varit iväg när vi stannat borta mer än 30 dagar enbart genom att ha med min medicinlista, journal och intyg från läkare översatt till språket i landet vi vistas i. Och läkaren har skyldighet att hjälpa omgående
  • Ess
    UnderbaraLillaÄlskadeJag skrev 2017-02-07 16:53:47 följande:
    Om pojken gått hos läkare i sitt hemland så kommer dessa skickas med antagligen till pappan så han kan ge dom till sjukvården. De brukar kunna ta vid relativt fort. Jag har fått medicin utskrivet av läkare utomlands när vi varit iväg när vi stannat borta mer än 30 dagar enbart genom att ha med min medicinlista, journal och intyg från läkare översatt till språket i landet vi vistas i. Och läkaren har skyldighet att hjälpa omgående
    Han ska remitteras till Bup, och det tar tid innan han får komma dit. Det kommer att ta ännu längre tid innan han ev svarar på behandlingen de kommer att ge.
    Uppenbarligen har det inte funkat så bra i hans hemland, så att bara köra på i samma spår kommer inte att leda till något gott.
  • UnderbaraLillaÄlskadeJag
    Ess skrev 2017-02-07 17:28:37 följande:
    Han ska remitteras till Bup, och det tar tid innan han får komma dit. Det kommer att ta ännu längre tid innan han ev svarar på behandlingen de kommer att ge.
    Uppenbarligen har det inte funkat så bra i hans hemland, så att bara köra på i samma spår kommer inte att leda till något gott.
    Fast här har du ingen aning om hur det fungerar. Det är bara första gången inför utredning det tar lång tid. Barnet har redan en diagnos samt är utredd i hemlandet och då är det det nya landets skyldighet att ge adekvat vård omgående när de har inhämtat journalerna. En person ska inte bli utan vård för att man byter land och det är bara väntetiden för utredning som är lång
  • Ess
    UnderbaraLillaÄlskadeJag skrev 2017-02-07 18:56:12 följande:
    Fast här har du ingen aning om hur det fungerar. Det är bara första gången inför utredning det tar lång tid. Barnet har redan en diagnos samt är utredd i hemlandet och då är det det nya landets skyldighet att ge adekvat vård omgående när de har inhämtat journalerna. En person ska inte bli utan vård för att man byter land och det är bara väntetiden för utredning som är lång
    Jo jag vet mycket väl hur det fungerar, det är därför jag vet att inget händer speciellt snabbt här.
  • UnderbaraLillaÄlskadeJag
    Ess skrev 2017-02-07 19:08:41 följande:
    Jo jag vet mycket väl hur det fungerar, det är därför jag vet att inget händer speciellt snabbt här.
    Du vet inte ett jutta!
  • Anonym (hmm)

    Tycker det låter som denna grabb mår otroligt dåligt. Jag tycker även det låter som om han haft en jobbig uppväxt med uppbrott och tjafs. Det kan tära otroligt mycket på barn, speciellt barn med en funktionsnedsättning. De flesta med adhd är i behov av rutiner och trygghet för att få ett fungerande liv.


    Äter han mediciner?


    Han skulle behöva kontakt med bup om han inte har det efter diagnosen och be att få både mediciner, psykologkontakt och behandling. Elakt att bara säga att han är våldsam och jag tänker inte bo med honom. Han är fortfarande ett barn och behöver nog någon som hjälper honom på rätt köl.


    Har själv ett barn med adhd och utåtagerande beteende. Det krävs mycket men oftast ligger det något bakom beteendet och det behöver han ju hjälp med. Kanske behöver nån kontaktperson/familj tills han fått bukt med alla svårigheter så ni känner er trygga i er familj också?

Svar på tråden Min mans son med ADHD skall börja bo hos oss på heltid! Hjälp