Dåligt samvete över långa arbetsdagar

Jag har haft mina barn lika länge från och till från det första barnet var ett år. Visst är det långa dagar och det viktiga är att när kommer hem att all tid går åt henne. Om du kan ha någon bra snabb lösning för middagen är det att föredra då jag har erfarenhet av att de behöver tanka mycket närhet. Sen har jag alltid låtit mina barn fått ha fri sovning på förskolan. Om de sover bort två timmar i alla fall, så får de en lugn stund plus att de orkar lite när de kommer hem. Gå bara inte runt och var olycklig och ha dåligt samvete för det gör inget bättre. Min äldsta går nu i ettan och verkar inte ha tagit någon skada förutom att han är sur nu när jag är föräldraledig och han inte får vara på fritids.

Jag har det likadant! Nytt jobb och långa dagar på förskolan.Jag har delvis löst det att min väninnas tonåring hämtar 2 dagar i veckan innan 16 så får han leka med henne och hennes lillasyster och äta middag där och då slipper jag stressa hem och kan handla hem i lugn och ro. Visst det kostar men är väl värt det för båda.

Tack för pepp, känns bra att ta del av andras erfarenheter. Jill79, hur långa dagar hade dina barn cirka?

Varför kan du inte gå ner i tid lite senare?Gör det om du kan.Jag jobbar 87%,för jag vill inte att barnen ska gå så långa dagar .Ja,är inte rik,men klarar mig .

Jag jobbar heltid och mitt barn går 7.35-16.10 eller 8.50-16.45 varje dag, han är varken där först eller kvar till sist. Tilläggas bör väl att vi har fem minuters gångväg till förskolan och jag sedan har fem minuter till jobbet så blir ju ingen pendlingstid att tala om. Barnet är fyra och älskar förskola så det är inte direkt så att jag får dåligt samvete heller, jobba måste jag ju. Heltid för mig är 37 timmar i veckan då jag har ganska mycket kvällsmöten och dylikt.

Precis som ditt. 6.30-16.30 fem dagar i veckan. Senaste åren samma tider men endast till efter lunch på onsdagar. De är dock varken först eller sist som de var när vi bodde på en finare ort. Här är det mer arbetarklass och det är inte bara mina barn som går dessa tider. Nu har jag varit föräldraledig ett år och de större barnen räknar ner dagarna till det blir mer tid på förskola och fritids. De tycker väl att det börjar bli väldigt trist att få hemma med mig och bebisen.

Jag skulle ha förberett middag till nästa dag på kvällen då barnet somnat, eller lagat flera maträtter varje söndag och fryst in. Då kan man ägna all tid åt barnet när man kommer hem. Om barnet är mycket på förskolan är det nog också bra om man har de flesta helger och kvällar fria från en massa planerade aktiviteter så man hinner "bara vara". TS i ditt fall har du ju i nuläget inte valet att gå ner till deltid. Så då är det ingen idé att gå runt och ha dåligt samvete. Jag tycker det är skillnad om man kan ge barnet kortare dagar men inte gör det.

Stackars barn :(

Svar på din fråga, nej så små barn mår inte bra av såna långa dagar. Det behöver inte visa sig nu men det kommer visa sig förr eller senare.

Tack för alla svar! Jättebra med tips om att förbereda matlåda, ha fria helger utan aktiviteter och att eventuellt ta in barnvakt för att barnet får komma hem i sin miljö tidigare även om mamma/pappa kommer senare. Fyll gärna på!

Sök deltidstjänster..?

Finns knappt någon ute.

Du kan ju gå ner i tid direkt när din provanställning övergår i fast. Kanske dessutom din partner är hemma då så ni båda kan jobba lite mindre? Ofta är ju det bäst att man delar på ansvaret. Så länge så får ni väl stå ut, och att kanske hitta en barnvakt för hämtning någon dag per vecka låter ju också smart. Det handlar ju om en begränsad tid i ert fall.

Kan lugna dig med att när jag var liten gick jag på dagis samma tider som ditt barn, kom först åkte sist i fem år. Jag har mycket minnen från dagis och trivdes som fisken i vattnet. Har alltid haft mycket vänner och några har jag till och med kvar sedan dagistiden. Idag har jag egen familj och kommer behöva lämna långa dagar på dagis . Verkligheten ser olika ut för alla och man gör precis så gott man kan med de förutsättningar man har. Var inte så hård mot dig själv utan se framemot helgerna när ni kan umgås hela dagarna och kanske kommer din sambo inte befinna sig på annan ort längre fram, när provanställningen gått ut kan du göra som någon annan skrev och gå ner till 75 procent. Det är lättare sagt än gjort men att du har dåligt samvete tyder ju bara på att du vill spendera mer tid med ditt barn och det i sin tur tycker jag bevisar att man ger precis all den kärlek man kan till sitt barn. Jobba på och njut av er lediga tid tillsammans . Det kommer kanske inte att se ut så här jämt och då kan du ha barnet hemma mer.

Vad gör partnern på annan ort??

Vi har precis skolat in vår 16-månaders på förskolan så har inte hunnit utvärdera något än. Nu blir det lite OT också, eftersom vi inte jobbar heltid heller, men likväl fulladagar när vi väl jobbar. 

Vi kommer förmodligen dela på lämning, men den blir likväl mellan 6.15 och 6.30 pga att vi båda jobbar på annan ort. Jag pendlar 45 minuter och samåker dessutom vilket innebär att kortare dagar tyvärr inte är ett så bra alternativ för mig. Jobbar på kontor. Min sambo är elektriker och arbetar 7-16, plus ca 20 minuter enkel resväg. 

Pappan kommer i stort få hämta i och med att han kommer hem lite tidigare än mig. Jag är ganska flexibel i arbetstiderna, men kommer generellt jobba 7.15-16 och hämtning blir ca 16.30. 

Vi väntar syskon under sommaren och fram tills dess har vi så lyxigt att vi valt att vara lediga varsin dag i veckan. Alltså blir det tre förskoledagar 6.15-16.30. Ambitionen är att hämta 15.30 på fredagar, 
Får en liten klump i magen när jag tänker att det är 10 timmar på förskolan. Det är lång tid att vara borta från mamma och pappa. Som tur är blir det ju inte varje dag. Och när bebisen kommer får vi se hur han ser på förskolan. Vi har möjlighet till 20h i veckan i min kommun och väldigt bra tider så förmodligen kommer han få gå förskola då med, men det blir ju i en helt annan omfattning. Så dom här långa dagarna blir under något halvår nu och sen inte på länge igen. 

Förstår att det känns jättejobbigt om man känner att man inte har något val. Missförstå mig rätt, men jag är en sån som inte tycker vi kan kräva av varandra att ALLTID se enbart till barnets bästa. Självklart ska man göra så gott man kan och barnet ska ju inte fara illa. Men ibland är man tvungen att, som i TS fall, jobba heltid och därmed försaka en del tid ihop med barnen. Förhoppningsvis kan man ta igen det på något sätt på helgerna eller senare i livet. 
När jag ska börja jobba efter andra barnet kommer jag förmodligen söka jobb på hemorten istället för att kunna vara lite mer flexibel. Men har rätt högt löneläge för min yrkesgrupp nu och även om det innebär mer tid ihop med mina barn så är jag inte direkt intresserad av att gå ner typ 10 000 per månad i lön för att kunna hämta någon/ett par timmar tidigare på förskolan...

När och i vilken form visar det sig? Jag gick ca 06.30-17 som barn, är 30 år nu och har fortfarande inga men så är intresserad av vad jag har och vänta?

Ts, alla barn är olika och du märker såklart vad ditt barn klarar av. Min 2åring går 8-16.30 fyra dagar i veckan, det är långa dagar men inom mitt yrke tillåter man inte kortare dagar. Mina tips är att

- förbereda mat dagen innan

- ge barnet möjlighet att vila på lediga dagar och ägna er åt barnet.

- om det är möjligt söka semester nån/några dagar om du/din man märker att ditt barn är trött/behöver vara med sina föräldrar.

- vara "generös" med vab. Dvs inte vabba i onödan såklart men inte heller vänta tills barnet är genomförkylt och helt slut och vänta hellre en dag för längre än att lämna en dag för tidigt.

Tycker inte du ska ha dåligt samvete så länge du ser att barnet mår bra. Däremot kan man alltid ha ambitionen att vara hemma mer så småningom :)

För det första är barn olika. Men om inte barnet visar något tror jag att det ändå är rätt okej. Jag jobbar visserligen bara 60%, så vi har fredag till måndag lediga, men de andra tre dagarna går de 7/7.30-16.45/17. Mina två yngre barn på 16 månader och 3,5 år sover fortfarande middag, så de är sedan vakna till 20. Den som inte uppskattar de långa dagarna och är tröttare på kvällen är min dotter i förskoleklass som inte gillar fritids, påstår hon. Hon har försökt förhandla med mig att bara jobba 2 dagar och att hämta tidigare. I dagsläget hämtar hennes pappa henne en dag varannan vecka vid 15 istället.

När hon var 1,5 år tror jag det var så hade jag öppning på förskolan 2 av 3 måndagar plus att vi hade planering varje måndag 16-18, så i praktiken gick hon då 6-18.20. Det var ingen optimal situation, men hon trivdes på förskolan och visade då inte att det var några bekymmer.

Så under tiden barnet fortfarande sover middag och får sova behövd tid tror jag de klarar de långa dagarna bättre.

Menar du att din ettåring gick tolvtimmarsdagar på förskolan? Hur kan det ens vara möjligt, ens lagligt? Jag menar det finns ju ingen vuxen som får arbeta tolv timmar i sträck...

Låter precis som min son. Helt normalt fungerande liten tvååring. Annars hade BVC noterat