Sambon vill inte ha fler barn

Förstår problemet, men han (precis som du) har ju rätt att bestämma själv om han vill bli förälder. Skall man koka ned det till kärnan så får du antingen bryta upp och leta en annan man eller leva med att det är två barn och inte tre ni fått.

Familjerådgivningen är alltid ett bra tips när det kört ihop sig alldeles i förhållandet.

Tack för svar!

Jag skulle nog inte vilja ha barn med någon annan, utan med samma, då får det nog va.

Får kanske fundera på familjerådgivning men jag tror inte detta kommer lösa sig..

Hur går det för er? Jag och min man har två underbara pojkar som bara är 2 år och ett halvår nu. Hade jobbiga graviditeter och min man fick ta mycket av "markarbetet".

Han är världens bästa pappa och älskar sina barn men känner sig färdig med barn nu. Själv känner jag mig definitivt färdig för stunden men helt säker på att jag vill ha en sladdis om 4-5 år (är 33 i år). Familjen känns liksom inte komplett. Ingen av oss tror att vi kommer ändra oss... vad gör man liksom?

Just nu låter vi bara tiden gå och hoppas att det löser sig med tiden. Men förstår verkligen din frustration!!

Familjerådgivning löser inte problemet. Rent konkret är det ju ingen som har "fel" utan båda har lika stor rätt att känna som han/hon gör. Och som det står i första svaret i tråden, han har lika stor rätt att inte vilja bli förälder igen som du har att längta efter fler barn.

Dock kan jag ändå rekommendera det då man kan få hjälp att bearbeta det. Att ta in varandras syn på saken, tänka sig in i situationer, fundera på om man nu INTE får fler barn, hur kommer det kännas?

Jag har själv varit i samma sits, vi var oense om syskon i ett antal år. Och som sagt, rådgivningen löste inte sakfrågan men tack vare den kunde vi ändå närma oss frågan gemensamt. Annars var det minerad mark att ens ta upp barnfrågan eftersom vi båda väldigt tydligt hade förklarat var vi stod. Det hade gått så långt att det kunde ha blivit skilsmässa pga detta eftersom min längtan inte avtog, snarare tvärtom.

Vi gick tillsammans först, sen hade vi båda en varsin enskild sittning med terapeuten innan vi gick tillsammans igen. Är väldigt tacksam att vi gjorde det! Sen behövde min man ytterligare tid på sig innan han kände sig redo och nu väntar vi faktiskt syskon till våren. Det kommer att bli 11 år mellan barnen men det är inte mycket att göra åt, jag hade inte velat ha det på något annat sätt.

Många vänner har sagt att det är väl bara att köra på liksom, och "råka" bli gravid men det hade jag aldrig haft samvete till. Jag vill att det här barnet ska få vara precis lika efterlängtat och välkommet som vårt första.