Särkullsbarn och arv

Min man har två döttrar sedan innan. Han och jag har varit gifta i över 20 år, döttrarnas mamma var han gift med i bara ca 10 år. Han börjar bli lite till åren, jag är lite yngre än honom och jag har också två barn. Vi har inga gemensamma barn. 

Han är ganska välbeställd, sålde ett företag när han gick i pension. De pengarna har vi investerat i vårt hus och ett sommarhus i skärgården.

Hans döttrar sedan innan är vuxna nu. När de var yngre och vi var nygifta tyckte jag att det var påfrestande att ha dem hos oss, de påminde om hans första fru och de är så olika mig. Han flyttade från sina barns hemstad till min stad och flickorna kom mer och mer sällan till oss, till slut inte alls. 

Nu när de är vuxna är det som att jag inte finns, de träffar sin pappa då och då men kommer nästan aldrig till oss. Egentligen är det rätt skönt att slippa dem, men det ser ju rätt illa ut att hans båda döttrar aldrig kommer till oss. Huset i skärgården vill de inte alls komma till. Mina barn har vi båda en god relation till, de bor nära oss och vi ses ofta. De är ofta i skärgårdshuset, jag har inrett eget rum till dem och min äldsta får snart barn - mitt första barnbarn! Om det blir fler barnbarn kan vi bygga ett till hus på tomten så att de kan vara här allihop!

Min man har också barnbarn, men träffar dem sällan. Vi är ju i skärgårdshuset hela somrarna, och om döttrarna inte vill komma dit så blir det ju inte att de träffas.

Nu börjar min man bli till åren och jag funderar på hur jag ska kunna skydda skärgårdshuset och vår villa från hans döttrar, de vill ju ändå inte ha det, deltar inte i vårt familjeliv och håller sig borta. Kan de verkligen ha rätt till att ärva våra fina hus? Kan vi överlåta huset till att bli bara min egendom även om det var min mans pengar som till största del finansierade huset? Jag vill ju att mina barn och barnbarn ska ha huset.