När sambon inte vill..

Hur gammal är du? Har du arbete? Skulle du klara av att ha ett barn om du blev lämnad?

Tycker inte du ska göra abort för att någon annan vill! Det där kan tyvärr förstöra eran relation.

Jag är i 20-års åldern och har ett fast jobb med god ekonomi. Men jag vet inte om jag skulle klara av att skaffa barn själv.. Rent praktiskt skulle jag väl göra det, men jag vill ha en pappa till barnet. Relationen är ganska skör just nu. Även fast jag älskar honom så verkar det som att vi vill två helt olika saker.

Jag vill verkligen inte göra abort, men jag vill samtidigt inte stå där själv.

Jag är säkert en aning yngre. Men jag ville jättegärna behålla barnet när jag också blev oplanerat gravid. Min pojkvän sa att han inte var redo och jag lyssnade, vill inte uppfostra ett barn ensam.

Jag grät i timmar när "vi" bestämt oss för abort och det stack i hjärtat när man kunde se de lilla embryots så kallade hjärta slå på ultraljudet.
Jag trodde att jag skulle vara med känslomässigt förstörd än vad jag blev och är. Detta var mindre än en vecka sedan och jag mår bra angående aborten. Dock visade inte min pojkvän något som helt tacksamhet till mig vilket har gjort mig ledsen.

Men! Om du är redo att uppfostra ett barn själv så tycker jag att du skiter i vad din sambo säger, antingen så blir han lika kär i bebisen som du eller så lämnar han. Men kärleken till sitt eget barn slår allt.

Och om du inte varit gravid innan, så se det som ett tecken att din kropp funkar och du kan få barn senare!

Tack för svar! Jag känner lite som du. Jag har liksom gått med på abort och har mått jättedåligt över detta, men sambon stöttar mig. Kanske inte riktigt fullt ut som jag hade behövt men en del iallafall. Jag vill inte uppfostra ett barn ensam, jag vill uppfostra ett med honom, därför kommer jag inte behålla det. Även fast jag verkligen vill ha det här barnet så känner jag ändå att min och min sambos relation är mer värd att spara på än att uppfostra ett barn utan pappa. Jag tror absolut inte att han hade struntat i barnet om jag hade behållt det men vill han inte så vill han inte.

Jag har varit gravid 1 gång tidigare. Jag gjorde en abort men det var på helt andra villkor och det enda rätta att göra. Det skrämmer mig också lite. Att ha 2 aborter i ryggen ökar inte direkt chanserna att bli gravid senare i livet..

Men det minskar inte chanserna heller!

Min moster har också gjort två aborter och idag har hon tre barn under år 4 med samma man som hon var tillsammans med när aborterna skede!

Om det är han du vill ska vara pappan till dina barn så vänta. Även fast det sticker lite. Men det är värt det <3 och det kanske bara dröjer något år eller mindre tills han känner sig redo och då blir ni världens lyckligaste familj och ett barn som är önskad av både föräldrarna

Lycka till!

Det är svintufft.

6 mån senare har jag inte kommit över detta ännu. Mår dåligt o tänker på det nästan varje dag.

Men det finns ju anledningar till varför man gör abort..

Tusen tack för den här kommentaren! Det var precis vad jag behövde höra!

Jag hoppas att jag fixar det här och snart är tillbaka på fötter igen. Tack till alla som har läst och skrivit :)

Jag tänker att det är viktigt att du tar dig tid att sörja och tillåta dig känna alla känslor om du väljer att genomgå en abort. Prata gärna med Kvinnoklinikens kurator, och försök få med din sambo hela vägen så att han förstår vad det handlar om på riktigt.
Jag gjorde abort i juni, pga att min sambo inte ville ha barnet. Jag mådde psykiskt dåligt i ungefär fyra månader. Jag fick mycket stöttning av min sambo och en nära vän som jag kunde höra av mig till när som helst.

Någonstans vet man vad som är rätt för en själv, även om det inte alltid stämmer in med vad man vill. Det är viktigt dock att du kan känna att det är ditt eget beslut. Sen tror jag att det mesta löser sig, så det är viktigt att känna med hela hjärtat <3

Jag tror nog abort blir det bästa alternativet för dig. Vill han inte bli pappa så är det bara dumt att skapa dig en drömbild av att han ändrar sig - för den chansen kan du inte förutse.

Ställ dig frågan om du är redo att bli en ensamstående mamma (och tänk gärna på framtida konsekvenser flera år framöver). Är svaret JA så behåll. Är svaret NEJ så vet du vad du behöver göra.

Jag gjorde en abort för 2 år sen. Just då ville jag inget annat än att behålla barnet. När min dåvarande (vi är inte tillsammans idag) fick reda på graviditeten gick han i taket. Jag ville ändå behålla, men det gick verkligen inte, ville inte ha ett barn med en man som inte ville ha barnet. Han var iskall mot mig tiden innan, under och efter aborten. Sa elaka saker, fick mig att känna skuld osv. Vi höll inte ihop länge alls efter aborten. Idag vet jag att det var rätt beslut, har träffat en ny man som jag älskar och vi väntar vårt gemensamma barn till våren, och han längtar nog mer än vad jag gör!

Självklart ska man följa sitt hjärta, men jag själv tycker att man ska vara två genom en graviditet, och att barnet ska vara önskat av båda föräldrarna.