Det här med kompisar efter skolan

Tror att det här är lättare om man i paret är samkörda....jag upprepar faktiskt att vi uppskattar vår modell med kompisar i fria mått på helger men inget på vardagar. Då vet alla vad som gäller.

Själv vill jag kunna skrufsa runt i morgonrock och mjukisbyxor, och då vill jag helst inte ha ett surpriseparty i mitt eget hus.

Men våra barn/ungdomar tycker samma. Om man har kompisar eller inte handlar inte om huruvida man får ta hem dem för att äta middag varje dag eller bara på helger.

Ts jag förstår dig faktiskt

Man får ta hem kompisar på helgerna när bägge föräldrarna är hemma och man får ta hem på veckan också men det som är jobbigt är att det är VARJE dag och ofta fler än en kompis, dom kan åka till kompisen nån av dagarna också och inte alltid vara här. Och nej mina barn har inte kompisar hemma varje dag eller varje vecka det är oftast på helgerna för DOM vill gärna ha det lite lugnt på kvällarna och hinna med skolan vilket inte är helt lätt då det är fullt hus här. och när dom har kompisar så frågar dom innan om det är ok, dom tar inte bara hem.. Och dom vet innan vilken tid kompisen ska hem för det har dom kollat av innan.

Saken är den att hans barn ska bo 2 veckor här, 2 veckor hos mamma men ett av dom bor här 100% och den andra 80 eftersom dom sällan vill åka till sin mamma. (både hans och mina barn kan ju dessutom ta hem kompisar till den andra föräldern också så nej det är ju inte kompisar bara en gång i månaden) så att i snitt kan hans barn ta hem kompisar varannan vecka och vara hos kompisen varannan så det är ju inte att dom aldrig får träffas för att jag inte vill ha fritidsgård här VARJE dag...

Fast du skriver i TS att de får ta hem kompisar en vecka av de två dom bor hos er. Därav frågan. Är dina barn begränsade till att bara ta hem kompisar en vecka i månaden? Och det förtydligar du ovan, att de bara får ta hem vänner till er en vecka i månaden.

Är det proböematiskt att förstå att bara för att du och dina barn har det på ett visst sätt måste de andra barnen göra på samma sätt. Varför är erat sätt det rätta och deras sätt "fel"? Din mans barn har uppenbarligen ett rikare socialt liv än dina barn har, alla är olika. Var glad för att de trivs i erat hushåll.

drt handlar eg in om veckorna utan det handlar om i princip VARJE dag tas det hem en eller två kompisar utan att sägs till.... Om vi andra vill ta det lungt så ska vi inte få görs drt för att sambons barn ska ta hem VARJE dag... Istället för att höra sig för passar det bra idag... Jag säger inte nej bara för att men det.är drygt att komma hem från jobbet och det är fullt ös i huset. Och nej sambons barn har inte mer kompisar bara för att dom prompt ska hit hela tiden, det är nog ganska ska lika på den fronten... En stor del är nog för att kompisarna inte vill gå hem från bussen, åker dom hit hämtar föräldrarna annars måste dom gå från buss och taxi men jag kan inte tycka att det här ska vara nån slags fritidsgård bara för det... Vore helt ok om dom gick hit och föräldrarna hämtade på vägen hem den kompromissen skulle jag kunna köpa men så är det inte...

Eftersom min son är 9 och går i trean så får dom inte ta hem kompisar utan att bestämma det i förväg och ej samma dag(skolans bestämmelser) så slipper vi det problemet???? och dom gångerna kompisar hänger med hem så åker dom hem till sig innan middagen. Ibland kan dom äta med oss men då ska föräldrarna tillfrågas först. Om dom dyker upp efter maten eller käkat middag här så får dom åka hem senast 19.30. Vet att om bonusen som är äldre (15) hänger en hel dag med sina kompisar hEmma hos någon får dom fixa sin middag själv!

Fast du måste nog välja här. Antingen accepterar du att din sambo är en flat jävel som inte orkar uppfostra sina barn eller så uppfostrar du dem.
Det är ju de alternativen du har.

Sätt dig ner med sambon och prata allvar. Tala om att du inte orkar med så de veckorna hans barn är hos er får han se till att komma hem tidigare och sköta matlagning mm. ELLER så får ni två komma överens om regler som SKA följas och vilka konsekvenser som blir påföljden om de inte följs.

Tala sedan igenom detta tillsammans med barnen. Ni båda alltså, inte bara du. Ha gärna allt skriftligt så de får läsa igenom allt och sen helst också skriva under. Givetvis bör de få ge sin åsikt, kanske ni tom gemensamt ska komma överens om en konsekvens om reglerna inte följs?

Du måste också börja uppfostra kompisarna vad gäller skor och annat om de bara slänger allt i en hög. Se till att det finns plats att ställa skorna på så gott det går på det utrymme ni har. Tala om att alla skor som ligger huller om buller läggs i en säck eller liknande och ställs undan.
Prata vänligt med dem och förklara varför du vill att skor och annat ska ställas snyggt.

Prata med föräldrarna om det behövs, tala om vilken tid ni vill att barnen hämtas. Om föräldrarna vill ha barnen där längre tid så får de komma överens med ER (dig) innan så att du är förberedd med mat.

Många skriver om att de gillar när det är fullt hus. Att det är bättre att barnen har vänner än sitter själva.

Men om man är introvert då? Som jag. Jag gillar inte att tvingas på folk. Generellt sett gillar jag inte ens folk.  Mina barn har alltid fått ta hem vänner, men de måste kolla först om det passar.
Det har inte varit ett stort problem då min äldsta har asperger och ändå inte vill umgås så mycket och min yngstas vänner bor på landet så hen har oftast åkt till dem...
Märkligt nog så var de barnens föräldrar inte så hågade att hämta utan barnen fick passa bussarna trots att de gick så sällan att de bara hann leka en timme efter skolan i de flesta fall eller åka hem ganska sent så att läxläsningen isf fick klaras av här...

Två av vännerna kunde inte ens strunta i att åka hem då de hade skoltaxi sista biten. Missade de den så kom de inte hem. (För långt att gå) Jag var alltså den som skjutsade i de allra flesta fall.

Jag har också stålsatt mig och låtit vännerna komma hit, de är trevliga men jag blir utmattad. För mina barns skull gör jag det dock.

I TS fall är inte ens barnen hennes, inte alla iaf. Och ja hon har valt en man med barn, men det är inte meningen att hon ska ta hela ansvaret. Han måste inse att han måste ta sitt ansvar för sina egna barn på ett bättre sätt än han gör nu.

Makens barn frågade alltid om det gick bra att ta hem kompisar. Det var aldrig några problem eftersom de var stora och inte krävde tillsyn, utan satt mest på rummet och spelade.

Våra gemensamma frågar också alltid. När de var mindre och krävde mer tillsyn så var det främst om helger de fick ta hem kompisar, för då var maken hemma och vi var två som kunde se till dem. Jag gillar inte barn direkt, så därför ville jag inte va själv med flera ungar.
Numera är det inga problem för de större att ta hem kompisar, för de kan själva fixa mellis och de klarar sig ensamma. 

Frågar ni era barn om ni får ta hem vänner/besök?

Informerar, men annars nej, eftersom de inte förväntas sköts ruljansen kring detta. Tar jag hem en väninna så springer vi in och ut i sonens rum. Vi ropar inte efter hjälp, mellis eller något annat. Tar något slut handlar vi det.

Nej det gör vi inte. Vi frågar inte heller syskonen om xx får ta hem en kompis.
Vi är de vuxna som är ansvariga i hemmet och för de personer som vistas där, därför ska vi tillfrågas. Det är vi som jobbar och drar in pengar åt familjen därför är det också vi som bestämmer om vi orkar med kompisar eller inte.
Deras bestämmanderätt kommer när de flyttar hemifrån.

Tar jag hem en vän som ska spendera kvällen med mig så informerar jag hela familjen, oftast går jag på en promenad dock för att få prata fritt ur hjärtat eller för att vännen ska kunna göra det.

Jag vill att mina barn stämmer av med oss innan de tar hem någon, och det gör de. Sedan kan det ramla in folk ändå lite här och då, men så är det ju.

Tycker att det handlar om respekt för att man bor många. Då får man ha vissa givna etiska regler. Hade aldrig orkat ha fullt hus jämt här, men är väldigt glad i att ha folk här när jag är inställd på det.

Det jag kan sakna i den här diskussionen är behovet av rådrum och tystnad hos folk. Man SKA tydligen tycka att svängdörrar i huset är skitkul - annars är man en dålig förälder som inte vill att barnen ska ha kompisar....När lyssnar man på varandra i familjen? När hinner man prata? Om det är fullt pådrag alltid alltid....med folk överallt?

Jag får nog inte ihop det. Men som sagt, vårt sydtem funkar fint för vår familj, och inget barn har någonsin varit ensamt eller mobbat trots att vi inte har svängdörrarna öppna jämt.