Hur gör ni för att få tid tillsammans med er man, partner, sambo...utan barnen när de börjar få vara uppe lite längre? Våra äldsta är 12 och 13 år och lägger sig 20 resp 21. Vi är väldigt trötta av oss så brukar gå och lägga oss vid 21 och på helger möjligtvis, ibland, vid 22 men då lägger sig vår äldsta 21:30. Hur får man egen tid? Vi har ingen som kan avlasta....
Mina barn brukar vara i TV-rummet och spela eller se på TV tillsammans medan jag och mannen sitter i köket och fikar på kvällen och pratar och kanske spelar Yatzy eller något. Mer avancerad "tillsammanstid" är svårt att få till om vi inte har barnvakt. Man kanske inte kan förvänta sig det heller tänker jag? Men TS måste ni verkligen lägga er så tidigt? Mina barn klarar sig själva lite på morgonen på helgerna om jag brer varsin smörgås åt dem och lägger i kylen på kvällen. Då kan jag och mannen sova lite på morgonen och orkar vara uppe senare då barnen lagt sig också. Annars är det väl ingen dålig idé alls att försöka få tag på en barnvakt och betala lite för det ibland. Skulle jag absolut ha gjort om vi inte haft släktingar.
Anledningen att vi lägger oss tidigt är att vi båda är så trötta jämt och det hjälper inte med sovmorgon tyvärr :/ vår tittar med på tv osv men om de hela tiden kommer och frågar saker/tjatar så blir det ju ingen tid utan barn iaf.
Vi får väl fundera lite... kommer få ett till barn i början på året så skulle ha velat haft lite egen tid innan flr sen blir det svårt under lång tid. Många skriver/säger att den tiden får man ta när barnen flyttat hemifrån men jag vet att man/jag behöver få vara nått annat än mamma med innan de flyttar för att fungera som mamma, fru och människa. Många år sen vi hade egen tid utan barnen och då var det knappt ett dygn.
Mina barn brukar vara i TV-rummet och spela eller se på TV tillsammans medan jag och mannen sitter i köket och fikar på kvällen och pratar och kanske spelar Yatzy eller något. Mer avancerad "tillsammanstid" är svårt att få till om vi inte har barnvakt. Man kanske inte kan förvänta sig det heller tänker jag? Men TS måste ni verkligen lägga er så tidigt? Mina barn klarar sig själva lite på morgonen på helgerna om jag brer varsin smörgås åt dem och lägger i kylen på kvällen. Då kan jag och mannen sova lite på morgonen och orkar vara uppe senare då barnen lagt sig också. Annars är det väl ingen dålig idé alls att försöka få tag på en barnvakt och betala lite för det ibland. Skulle jag absolut ha gjort om vi inte haft släktingar.
Anledningen att vi lägger oss tidigt är att vi båda är så trötta jämt och det hjälper inte med sovmorgon tyvärr :/ vår tittar med på tv osv men om de hela tiden kommer och frågar saker/tjatar så blir det ju ingen tid utan barn iaf.
Vi får väl fundera lite... kommer få ett till barn i början på året så skulle ha velat haft lite egen tid innan flr sen blir det svårt under lång tid. Många skriver/säger att den tiden får man ta när barnen flyttat hemifrån men jag vet att man/jag behöver få vara nått annat än mamma med innan de flyttar för att fungera som mamma, fru och människa. Många år sen vi hade egen tid utan barnen och då var det knappt ett dygn.
Har aldrig sagt att vi inte orkar med de vi har, behöver bara få andas och lite egen tid. Är det flr mycket begärt att vilja/behöva ha det nån enstaka gång/år?
Varför väljer ni att få ett till barn när ni inte orkar med de två, som ändå är relativt stora, som ni har?
Har inte barnen någon kompis de kan sova hos på någon helg då? Om kompisen får sova hos er vid ett annat tillfälle kanske? Jag har en kompis där vi brukar "byta barn" på det sättet ibland. Eller om bara 7-åringen är hos en kompis kan väl de två stora vara själva några timmar åtminstone på dagtid? Då kanske ni kan gå ut och äta eller se en eftermiddags bio?
Sen kanske det är svårt då man har flera barn i så spridda åldrar att få till mycket "partid". Jag och min man brukar turas om att ta med varsin vän på bio och den andra stannar hemma med barnen. Det blir egentid men kanske inte jämt tillsammans. Jag kan absolut förstå att man behöver andrum, är i samma situation själv. Men det kanske får räcka med att man hinner dricka te tillsammans 30 minuter då barnen ser film. Eller ta en dusch tillsammans innan man lägger sig. Att vara borta hela helger eller typ hotellweekend är ju betydligt svårare att få till.
Vi har ett barn på 7 år också som lägger sig halv 8, så tiden är mellan då och 21 i bästa fall 22. Ibland tittar de på tv i sina egna rum men oftast i vardagsrummet. Vi vill göra massor, äta på restaurang, gå på bio, titta på tv i fred, ta in på hotell osv men det blir bara tv och då med nått av barnen. Skulle behöva avlastning men har ingen så därför måste vi göra saker när barnen är hemma och då måste man ju ta hänsyn till dem. De ha rummen på ovanvåningen men är ofta nere o tjatar eller frågar eller annat som gör att de få minutrarna man har ensamma inte blir ensamma utan som resten av dagen. Jag blir ingen bra mamma av att ha någon nöta på mig 24/7 förutom den tid de är i skolan...
Mina barn klarar sig själva lite på morgonen på helgerna om jag brer varsin smörgås åt dem och lägger i kylen på kvällen. Då kan jag och mannen sova lite på morgonen och orkar vara uppe senare då barnen lagt sig också.
Men vad menar du att ni ska göra på egettiden?!
Jag tänker att det inte behöver vara så svårt - min man och jag brukar sitta kvar rätt länge vid middagsbordet på helgerna, barnen går ifrån och vi sitter kvar och pratar! Ska vi se ngt på tv som inte lämpar sig för barn ( typ criminal minds) får barnen kolla på ipads på sina rum. Räcker inte det får ni ju betala en barnvakt och gå hemifrån!
Har aldrig sagt att vi inte orkar med de vi har, behöver bara få andas och lite egen tid. Är det flr mycket begärt att vilja/behöva ha det nån enstaka gång/år?
Det är ju det, vi känner ingen som skulle ställa upp som barnvakt och då betyder det att vi ska betala någon vi inte känner alls :/
men så stora barn kan väl vara själva ett tag om ni vill gå på bio eller gå ut och äta själva? Eller bara sticka i väg en eftermiddag på tu man hand och göra något.