• Bea73

    Föräldramobb vad gör man?????

    Hej! Vår nioåring går det upp och ner med...Är världen goaste men kan bli arg när han blir frustrarad och triggad. Blev bråk med en annan kille på skolan som retades. Inget jag försvarar men pojken pappa har nu talat om för oss att hela samhället minsann pratar om oss och vårt barn. Suck som om vi inte kämpade ändå. Sa att jag önskade kommunikation direkt med oss men han tyckte inte det var konstigt att folk pratade... Vad gör man??? Är både förbannad och ledsen!

  • Svar på tråden Föräldramobb vad gör man?????
  • Bea73

    Har du egna erfarenheter av detta eftersom du anser det gynnsamt?

  • Anonym (Va)
    Bea73 skrev 2016-11-06 11:14:05 följande:

    Har du egna erfarenheter av detta eftersom du anser det gynnsamt?


    Ja det har jag.

    När barnet bråkar med någon släpper man allt och åker till skolan för att prata med barnet. Fortsätter barnet ryker data-tid, tv-tid osv. Varje handling måste få en konsekvens.

    Misstänker att du aldrig hämtat ditt barn i skolan när han uppfört sig illa, det är väl skolans problem och inte ditt, eller har jag fel?
  • Anonym (Tycko)

    Förr så pratade man föräldrar sinsemellan. I vissa fall blev rektorn inblandad. Men man kastade inte förslag i ansiktet på den "bråkiga" ungens föräldrar om att deras unge har såna problem att denne behöver en assistent. Det är väldigt känsligt och TS har nog det jobbigt ändå. Visa förståelse ni som finns runt ikring. Fråga : kan vi göra nåt för att hjälpa dig? Behöver du nåt av oss? Hjälp varandra ist för att kasta skit.

  • Bea73

    Anonym (VA) då din ton är mycket nedvärderande och då du inte heller känner mig eller min familj eller vet närmare kring vårt agerande ber jag dig lämna denna tråd. Vad jag söker är andra föräldrar som bollplank och med erfarenheter.

  • Anonym (Humla)
    Bea73 skrev 2016-11-06 11:02:04 följande:

    Har läst igenom alla era inlägg och vill bara berätta att vi sedan en tid tillbaka arbetar tillsammans med skolan och även BUP. Vi önskar inget mer än att vår son ska få hjälp att hantera sina impulser men det gör så ont i mig när man bor på en liten ort och får höra att alla pratar om oss och vår son. Det går liksom inte att värja sig. Många känner varandra i samhället här är uppvuxna och ingifta med varandra så snacket går...Att byta skola är inget alterantiv i dagsläget då det inte finns så många andra alternativ...Vill mest få tips av andra som varit i samma situation.


    Alldeles säkert är det så att "snacket går" bland vissa. Men kom ihåg att det inte är säkert att alla håller med eller sprider vidare, det är bara så att "skvallerkärringarna" märks mer.

    På en liten ort kanske de som har bättre förståelse för situationen ofta väljer att vara tysta men på större orter har jag märkt att man kan få oväntat stöd eller positivt intresse av folk. Och det gör allt så mycket lättare att bara veta att de finns och förmodligen också är fler.

    En annan sak att tänka på är att de flesta andra föräldrar också har nog med sitt eget och bara därför inte tänker tanken att "lägga sig i" andras familjer eller skolans arbete.

    Jag hoppas att saker och ting löser sig för er!
  • Bea73

    Tack jag behöver lite pepp!!! Ni med barn med samma symptom började ni med någon aktivitet som var bra?? 

  • Anonym (Humla)
    Anonym (Va) skrev 2016-11-06 11:08:36 följande:

    Läs mitt inlägg #12, det är vad jag tycker att du ska göra.


    Du hade adresserat det här till Bea men jag tar mig friheten att bemöta det. I inlägg 12 skriver du såhär:

    "Dom får lämna jobbet och åka till skolan när barnet bråkar för att tala klarspråk med sitt barn. Dom får ringa föräldrarna till barnet som blivit utsatt för det utåtagerande barnet och be dessa om ursäkt samtidigt som de får sitt barn att be det utsatta barnet om ursäkt. Handling och konsekvens.

    Jag behöver inte läsa på om "ämnet", är insatt och kunnig så det räcker!"

    Du påstår att du är påläst men rekommenderar att man gör saker som bevisats ÖKA problembeteenden.

    Har man ett jobb där man har rätt att avvika för en sån sak så är det såklart jättebra om man kan erbjuda sin närvaro för att ge mer vuxennärvaro och för att lyssna på barnen.
  • Anonym (Va)
    Bea73 skrev 2016-11-06 11:27:47 följande:

    Anonym (VA) då din ton är mycket nedvärderande och då du inte heller känner mig eller min familj eller vet närmare kring vårt agerande ber jag dig lämna denna tråd. Vad jag söker är andra föräldrar som bollplank och med erfarenheter.


    Du har fortfarande inte svarat på vad du gör när ditt barn bråkar med andra barn. Släpper du allt och åker till skolan, söker du upp föräldrarna till det andra barnet och pratar med dem, vad exakt gör Du för att få en dialog med andra föräldrar? Varför är det bara deras ansvar att kontakta er och inte eran ansvar att tala med dem?
    Anonym (Humla) skrev 2016-11-06 11:56:17 följande:

    Du hade adresserat det här till Bea men jag tar mig friheten att bemöta det. I inlägg 12 skriver du såhär:

    "Dom får lämna jobbet och åka till skolan när barnet bråkar för att tala klarspråk med sitt barn. Dom får ringa föräldrarna till barnet som blivit utsatt för det utåtagerande barnet och be dessa om ursäkt samtidigt som de får sitt barn att be det utsatta barnet om ursäkt. Handling och konsekvens.

    Jag behöver inte läsa på om "ämnet", är insatt och kunnig så det räcker!"

    Du påstår att du är påläst men rekommenderar att man gör saker som bevisats ÖKA problembeteenden.

    Har man ett jobb där man har rätt att avvika för en sån sak så är det såklart jättebra om man kan erbjuda sin närvaro för att ge mer vuxennärvaro och för att lyssna på barnen.


    Man får avvika från Alla jobb när ens barn inte mår bra!
  • Anonym (Va)
    Bea73 skrev 2016-11-06 16:16:58 följande:

    JAG tog kontakt med dem! Vänligen lämna tråden...


    Det har jag inte sett att du nämnt tidigare.
  • Anonym (Humla)
    Anonym (Va) skrev 2016-11-06 16:14:21 följande:

    Du har fortfarande inte svarat på vad du gör när ditt barn bråkar med andra barn. Släpper du allt och åker till skolan, söker du upp föräldrarna till det andra barnet och pratar med dem, vad exakt gör Du för att få en dialog med andra föräldrar? Varför är det bara deras ansvar att kontakta er och inte eran ansvar att tala med dem?Man får avvika från Alla jobb när ens barn inte mår bra!


    Nej. Faktiskt inte. Man kan åka om barnet hamnat i något allvarligt och skadat sig eller rymt men man kan inte dra iväg gång på gång för bråk på skolan. Det ska skolan hantera. De flesta har ansvar i sina jobb. Jag kan inte bara gå i mitt yrke, inte ens om något semi-allvarligt hänt, det är inte alls ovanligt, det kan inte kirurgen eller sköterskan som är mitt i något allvarligt eller den personlige assistenten heller göra bara för att det passar. Dessutom är det här inte relevant. Dina "lösningar" är fortfarande inte användbara.
  • Anonym (lalla)
    Anonym (Va) skrev 2016-11-06 16:56:29 följande:

    Det har jag inte sett att du nämnt tidigare.


    Nej, varför skulle du lämna tråden? Den kan ju inte vara utan dina kunniga inlägg.

    Varför skulle DU behöva respektera TS önskan?
  • Tecum
    Anonym (Humla) skrev 2016-11-06 07:10:43 följande:
    Jag undrar om det här är en myt. Föräldern som "inte bryr sig" upplever jag vara väldigt ovanlig. Det brukar ofta vara tvärtom. De bryr sig rakt in in i väggen. Många vet precis att en assistent eller liknande vuxenstöd är det enda hållbara (om vi nu faktiskt pratar om upprepade extra våldsamma reaktioner av någon som inte blir mobbad). Ändlösa samtal vuxna emellan löser nästan aldrig problemen.

    Barn som behöver någon grad av stöd är fler än 1 av 10 och det kan räcka med att en förälder till ett sådant barn inte klarar/vill driva på för insatser för att pessimistiska skitsnackare ska börja prata om "såna föräldrar". Säg mig: Om vuxna inte växer upp bättre än så, hur ska vi då kunna kräva att barnen ser fler perspektiv?
    Jag skrev inte att föräldrar inte bryr sig om sina barn. Det som händer är att vissa inte vill/orkar se problemen utan intalar sig att deras barn är inom normalspannet. Det de inte bryr sig om är vad andra föräldrar säger och ibland inte skolan heller. De undviker föräldramöten och kvartssamtal, eller låter bli att ta till sig vad man säger där.
    Obs att jag inte talar om TS nu utan mer allmänt.

    Men det faktum att TS ber de som inte håller med henne att lämna tråden talar inte till hennes fördel.
  • Anonym (Va)
    Anonym (Humla) skrev 2016-11-06 17:35:46 följande:

    Nej. Faktiskt inte. Man kan åka om barnet hamnat i något allvarligt och skadat sig eller rymt men man kan inte dra iväg gång på gång för bråk på skolan. Det ska skolan hantera. De flesta har ansvar i sina jobb. Jag kan inte bara gå i mitt yrke, inte ens om något semi-allvarligt hänt, det är inte alls ovanligt, det kan inte kirurgen eller sköterskan som är mitt i något allvarligt eller den personlige assistenten heller göra bara för att det passar. Dessutom är det här inte relevant. Dina "lösningar" är fortfarande inte användbara.


    Mina lösningar är användbara om man som förälder är villig att hitta lösningar och att ta sitt ansvar och inte lägga allt ansvar på skolan. Hur kan det vara skolans ansvar att uppfostra mitt barn och hur kan någon som vettig förälder svära sig fri föräldraansvaret?

    Jag vet ingen förälder som av de tre bråkigaste barnen i skolan som aktivt försök tala med andra föräldrar, om det inte varit för att beklaga sig över hur lite ansvar skolan tar för Deras barn.
  • Anonym (lalla)

    [quote=77111911][quote-nick]Anonym (Va) skrev 2016-11-06 18:54:12 följande:[/quote-nick]Mina lösningar är användbara om man som förälder är villig att hitta lösningar och att ta sitt ansvar och inte lägga allt ansvar på skolan. Hur kan det vara skolans ansvar att uppfostra mitt barn och hur kan någon som vettig förälder svära sig fri föräldraansvaret?

    Jag vet ingen förälder som av de tre bråkigaste barnen i skolan som aktivt försök tala med andra föräldrar, om det inte varit för att beklaga sig över hur lite ansvar skolan tar för Deras barn.[/quot

    Ännu ett lysande inlägg!

    Klart det är användbart. Dina lösningar är helt intakta och ska presenteras.

    Att TS ber dig lämna tråden ska du ju givetvis strunta i. Du ska briljera här , och visa hur mycket duktigare än TS och andra du är.

  • Anonym (Pinsamt)
    Anonym (Va) skrev 2016-11-06 11:17:11 följande:
    Ja det har jag.

    När barnet bråkar med någon släpper man allt och åker till skolan för att prata med barnet. Fortsätter barnet ryker data-tid, tv-tid osv. Varje handling måste få en konsekvens.

    Misstänker att du aldrig hämtat ditt barn i skolan när han uppfört sig illa, det är väl skolans problem och inte ditt, eller har jag fel?
    Men du, de flesta barn fungerar inte så, speciellt inte barn med de problem som TS barn verkar ha. 

    Min son har ADD och kan ibland bete sig lite lustigt när han blir retad och provocerad. Det är naturligtvis jätteroligt tycker några av de andra barnen och retas gärna med honom. Eftersom sonen har problem med sina impulser kan han inte för sitt liv hejda sig där i stunden. EFTERÅT vet han mycket väl vad som gick fel, varför det gick fel och vad han borde ha gjort. Men det hjälper ju inte när han i stunden agerar ut.

    Om jag tar från honom telefon, data, kompisar, allt roligt skulle han bara säga "jaha, ok" och så var det bra med det. Utåt sett. Inuti svämmar han över av ångest som får honom att känna sig värdelös och må ännu sämre. Det gör honom dock inte bättre på att hantera sin impulsivitet eftersom det är något han faktiskt inte klarar av att hantera. Än. Vartefter han blir äldre hanterar han det bättre och bättre.

    Att vi skulle kasta oss till skolan varje gång något hänt (det kan röra sig om en sak i månaden eller 4 saker på en dag) hjälper inte ett skvatt. I skolan är det lärarna som har ansvaret och det är de som ska ta hand om eventuella situationer. Vi får reda på eventuella situationer och pratar om det hemma och ser till att han verkligen förstår vad som hände osv. 

    Sedan behöver inte barn ha diagnos för att ha problem med sina impulser. Det är en mognadssak. Därför är vuxna bättre än 2-åringar på att handskas med motgångar tex. Jag tror att alla barn gör sitt allra bästa för att passa in och vara en bra kompis. På dig låter det som att vissa barn är onda och ska straffas. Det är en läskig tanke.
  • Anonym (Humla)
    Anonym (Va) skrev 2016-11-06 18:54:12 följande:

    Mina lösningar är användbara om man som förälder är villig att hitta lösningar och att ta sitt ansvar och inte lägga allt ansvar på skolan. Hur kan det vara skolans ansvar att uppfostra mitt barn och hur kan någon som vettig förälder svära sig fri föräldraansvaret?

    Jag vet ingen förälder som av de tre bråkigaste barnen i skolan som aktivt försök tala med andra föräldrar, om det inte varit för att beklaga sig över hur lite ansvar skolan tar för Deras barn.


    Nej. Du har fortfarande inte kommit med några lösningar över huvud taget.
  • Anonym (Humla)
    Anonym (Pinsamt) skrev 2016-11-06 19:56:22 följande:

    Men du, de flesta barn fungerar inte så, speciellt inte barn med de problem som TS barn verkar ha. 

    Min son har ADD och kan ibland bete sig lite lustigt när han blir retad och provocerad. Det är naturligtvis jätteroligt tycker några av de andra barnen och retas gärna med honom. Eftersom sonen har problem med sina impulser kan han inte för sitt liv hejda sig där i stunden. EFTERÅT vet han mycket väl vad som gick fel, varför det gick fel och vad han borde ha gjort. Men det hjälper ju inte när han i stunden agerar ut.

    Om jag tar från honom telefon, data, kompisar, allt roligt skulle han bara säga "jaha, ok" och så var det bra med det. Utåt sett. Inuti svämmar han över av ångest som får honom att känna sig värdelös och må ännu sämre. Det gör honom dock inte bättre på att hantera sin impulsivitet eftersom det är något han faktiskt inte klarar av att hantera. Än. Vartefter han blir äldre hanterar han det bättre och bättre.

    Att vi skulle kasta oss till skolan varje gång något hänt (det kan röra sig om en sak i månaden eller 4 saker på en dag) hjälper inte ett skvatt. I skolan är det lärarna som har ansvaret och det är de som ska ta hand om eventuella situationer. Vi får reda på eventuella situationer och pratar om det hemma och ser till att han verkligen förstår vad som hände osv. 

    Sedan behöver inte barn ha diagnos för att ha problem med sina impulser. Det är en mognadssak. Därför är vuxna bättre än 2-åringar på att handskas med motgångar tex. Jag tror att alla barn gör sitt allra bästa för att passa in och vara en bra kompis. På dig låter det som att vissa barn är onda och ska straffas. Det är en läskig tanke.


    Ungefär detta är vad man kommit fram till genom att forska på saken och inte bara anta att "diciplin" löser lydnads- eller impulsproblem. Alla som nu jobbar med problembeteenden vet det idag, psykologer, barnpsykiatriker, specialpedagoger och andra som vidareutbildat sig inom ämnet på sistone. Vi behöver inte gissa oss till vad som är rätt och fel om man vill minimera problem hos barn (och vuxna) som har svårt med vissa saker.

    Givetvis är det svårt att ta till sig för de som inte ids ta reda på hur det är utan hellre litar till "kunskap man bara vet, med "sunt" förnuft".
  • No Logo

    Bara för att han sa att "hela" samhället pratar om er behöver det ju inte vara sant. Det kan lika gärna betyda att han tagit upp det med 2-3 andra föräldrar och de hummat och hållit med..

    Lite som när barnen kommer hem och säger att "alla" i klassen är dumma/får gå själva på bio etc : )

  • Bea73

    Jo jag vet men det sårar...orkade inte ens skicka sonen på träningen i fredags...

Svar på tråden Föräldramobb vad gör man?????