Nu blir det tvist...

Förra veckan sa mamman uttryckligen att om jag vill ha mer av barnen så får jag stämma henne, hon tänker inte ge efter. Så nu är det dags..

Vi var tillsammans i över 10 år och fick tillsammans två barn som i dagsläget är 3 och 6 år gamla. Gemensam vårdnad. Vi separerade för ca ett år sedan och det har varit så himla mycket problem sedan första början.

Jag var så tillmötesgående jag bara kunde, ställde upp så fort hon behövde. Hon bokade resor utan barnen men berättade inte för mig förrän en vecka innan hon skulle åka (nu fick jag tack och lov semester beviljat vid dessa tillfällen men annars hade det blivit svårt för mig). Jag vabbade när hon kände sig sjuk samt har tagit föräldraledigt så ofta jag kunnat för att få mer tid med barnen.

I flera månader har jag kämpat för att få ha barnen boende mer hos mig. Samarbetssamtal, familjerådslag o.s.v. Försökt att kompromissa och hitta lösningar som känns bra för henne med. Ex. bygga upp boendet långsamt. Hon vägrar allt. Barnen ska inte bo något mer hos mig, punkt. 

Barnen har i flera månader gråtit och skrikit när de ska hem till sin mamma igen. De berättar om och om igen att de hellre vill bo med mig (även till mamman). Barnen berättar att mamma skriker, svär och är arg mest hela tiden. Har ofta ont i huvudet och är trött ofta. Jag har inte tagit upp detta då jag vet att mamman har det tufft samt inte velat att det skulle bli någon smutskastning. Men det gör ont i mig att veta detta.

Mamman tar hela tiden större beslut utan att ta hänsyn till mig. Hon sökte förskola och boende i en kommun långt bort från där vi bor nu samt planerat att flytta utomlands när hon är klar med sina studier. Hon hade aldrig tänkt berätta det för mig, jag fick reda på det via omvägar och hon erkände senare på samarbetssamtal. Såg även brevet där det bekräftades att hon sökt. Hon har hela tiden talat illa om mig och kränkt alla beslut jag tagit kring barnen. Jag bor fel, jag köper overall med fel färg o.s.v. Låååånga konversationer på messenger finns sparade där hon trycker ner allt jag gör kring barnen. 

Mamman har fortsatt att ta beslut utan mig som påverkar både mig och barnen. Hon anser att jag inte har något att säga till om, alls. Gemensam vårdnad betyder ju ingenting i detta fallet. Det finns ingen hjälp att få. Medan jag sitter i samarbetssamtalen och gör mitt bästa för att vi ska kunna komma överens så sitter hon och talar så illa om mig att man skulle kunna tro att jag är en hemsk person. 

Jag mår så jäkla dåligt och känner mig helt förlorad bara för att jag är pappan.  Men jag måste kämpa för barnens skull. Kan jag vinna en vårdnadstvist? (Barnen skulle i så fall ha lika tillgång till båda sina föräldrar och bo lika mycket hos oss båda tills dess att de själva får välja helt var de vill bo). Eller är det lönlöst? Kan jag förlora en umgängestvist? Jag vill att vi båda får ta del av barnens liv. Jag vill att gemensam vårdnad ska betyda något. Jag vill inte att information undanhålls för att jag inte ska kunna sätta mig emot hennes val i livet.

Hjälp mig. Hur går en tvist till? Är jag dömd att förlora barnen? Förlorar jag detta tar hon barnen och flyttar för då har jag inte där att göra mer menar hon. Hon tycker förvisso inte att jag har något där att göra nu heller, men jag kan inte ignorera mina barns tårar.