Är det ok att säga så av förskolepersonalen??????

Jag förstår... Nu är/var vår situation lite annorlunda, men.känslan av plumpa uttryck...

Min son blev kallad uppviglare som 2 åring. De vägrade förstå att han hade behov av någon som var nära honom och stötta honom i svårt situationer, dvs hela tiden . Vägrar förstå att han inte hade en dålig uppfostrar utan att han inte visste hur han skulle göra när det inte fanns tillräckligt med struktur runt omkring honom. Tillslut var vi tvungna att flytta honom från dagiset och han blev hemma med mej ett halvår. Han kom till ett annat och där förstod de att det fanns något bakomliggande, lyssnade på oss föräldrar, precis som vi försökt tala om till förra personalen. Han fick en assistent nästa på en gång, rektorn skickade personalen på utbildningar och de var väldigt behjälpliga och de var pedagogiska. Ett fantastiskt stöd när vi började utredningen på sonen, har fortfarande kontakt med personalen idag för de uppskattar att följa hans framsteg. Idag är han 9,5 år har diagnosen Asperger och börjar idag kunna förstå och hantera sina känslor som dagispersonalen på första stället krävde när han var två. Men han behöver fortfarande stöd och han har en assistent i skolan och även fritatid. Men han kommer kunna gå vidare till fyran nästa höst och inga är stoltare än vi....

Jag tycker du ska kolla vad dem menar. Säg att när du är på jobbet kan du inte lösa deras problem. Och behöver de extra stöttning så säg att de ska kalla till möte med rektorn o specialpedagog....

Jag har inte en susning för jag jobbar inte som lärare vare sig i förskola eller skola utan i en helt annan bransch MEN det jag tänker är att barnen i skolan/förskolan är "a piece of cake" att ha hand om. Det är föräldrarna som är den jobbiga biten. Där behöver säkert lärare på alla nivåer allt stöd som finns!?

Det var väl bra att de berättade ärligt hur ditt barn är i förskolan, då kan du ju jobba med vissa av de bitarna hemma. Att inte knuffa folk och att ta mer hänsyn tex!

Här måste jag flika in lite...Jag hick min utbildning på 90-talet och inte hade vi "utbildning" i hur man hanterar svåra samtal. Eller samtalar med föräldrar. Inte hade vi utbildning i utvecklingssamtal. Det fick vi lära oss praktiskt när vi kom ut i arbetslivet. De flesta som kommer direkt från skolan till förskolorna är unga som ännu inte har varken arbetslivserfarenhet eller mognat i social kompetens. Det är något man lär sig med tiden när man har fått mer livserfarenhet. Det är en stor konst att kunna bemöta alla olika slags människor. Det är få förunnade att ha fått det "gratis". Tänkvärt ...

det tror jag faktiskt inte alls att de har.

Jag har arbetat i sju år och har således en ganska ny utbildning och nej, sånt har jag aldrig fått utbildning i.

Vet du om det ser likadant ut på utbildningen idag också? Föräldrakontakten är ju en stor del i jobbet. -89 började vår äldsta på förskolan och ALLA fröknar på hennes dagis var unga och helt UNDERBARA tjejer. Sammanlagt hade vi dagisbarn i tio år och inte en enda dag var vi missnöjda. (måste få säga det )

Inget som det talades om där du praktiserade heller? Jag antar att man har rätt mkt praktik?

Skulle jag nog inte säga att det gjordes. Det gäller ju att använda sunt förnuft när man pratar om föräldrar, och en del är mer lämpade och har mer social kompetens än andra (tänker på en kollega som bara dundrar på tillexempel). Jag själv skulle kunnat säga så, men med glimten i ögat.

Och det var ingen som efterfrågade tips och råd kring föräldrakontakten? Alla litade på sitt eget "sunda förnuft"? Undrar hur det skulle sett ut om förskolelärare var ett manligt yrke! Vore utbildningen lika "flummig" då? Lika mkt "klippa och klistra" och mer VERKLIGHET!? Ingen vet.

*ELLER mer verklighet ska det vara.

Du verkar lägga allt ditt fokus på att personalen "gnäller" när du i själva verket kanske behöver fundera på om ditt barn har det tufft i vissa sociala situationer och tänka till hur du kan stötta och hjälpa honom hemma. Lär dig att ta till dig information och att fråga om du inte förstår samt kanske kunna höra något som känns negativt om ditt barns beteende utan att tolka det som simpelt gnäll från pedagogens sida. Professionella pedagoger GNÄLLER inte. Vi informerar så tydligt vi kan om sånt som vårdnadshavare ska ha information om. Det ligger hos dig om du klarar av att ta till dig informationen.

Har bara läst TS.
Jag förstår din reaktion. Även om man som förskolepersonal är trött, stressad och haft en jobbig dag ska man inte börja gnälla inför föräldrarna. Om barnet är "stökigt" jämt får man boka in ett möte med föräldrarna/chefen och fundera på hur situationen ska lösas. Men om barnet någon enstaka eftermiddag varit lite "stökig" och man som förskolelärare är trött och slut tycker jag att man får bita ihop och kanske gnälla med chefen istället.

Jag jobbar som sjuksköterska och vissa dagar har jag sovit dåligt, är trött, stressad, massa patienter som är dåliga, patienter som är aggressiva, kollegor är sjuka så man får ta deras patienter också, vinterkräksjuka etc. Men då är jag professionell och börjar inte gnälla inför patienter eller anhöriga om att jag trött/sliten. Utan då tar jag det med min chef istället. 

Förstår att sjuksköterska och förskolepersonal inte är samma sak. Det jag försöker få fram är att man inte ska klaga/gnälla alls, det är oprofessionellt. Samma som att personalen på ica inte ska klaga inför kunden, busschauffören inför passagerarna etc. Sen kan det vara skönt att få gnälla lite, att få det ur sig. Det brukar jag i så fall göra inför sambon :P

Inte en aning faktist. Vi hade väldigt mycket praktik ute i olika verksamheter men föräldrabiten hade vi inte så mycket med att göra under praktiken,vi stod mest vid sidan om och hörde hur "fröknarna" kommunicerade och det var väldigt lärorikt. Ibland också väldigt jobbigt då något känsligt skulle framföras och man visste att föräldrarna kunde reagera negativt. Ja,"alla är vi barn i början" och dessa samtal lär man sig att hantera med tiden. Och ja,på 80-90 talet var det verkligen andra bullar! Det var så harmoniskt då och vi hann vara så mycket med med barnen! Hela samhället såg annorlunda ut. Vad hände egentligen..????

Ja vad hände? Jag hoppas på att min lilla kicka som började på förskolan -89 snart får egna barn. Blir nog så de närmaste åren om allt fungerar. Jag är pensionär och jobbar för att hålla mig frisk och stark så att jag kan hämta hem mina barnbarn från förskolan om det blir alltför illa där.

Om en kollega skulle köra slut på mig så skulle jag säga det. Till honom eller chefen. Det verkar som att du aldrig hört sanningen om ditt barn så det var nog hög tid. Men ta ha hand om honom själv om inte dagiset passar.

Du har inte möjligtvis din son på en privat fsk i Hornstull? Har nämligen samma problem som dig

Det är möjligtvis inte en privat fsk i Hornstull el möjligtvis Östermalm du har din son? Har nämligen precis fått höra EXAKT samma sak...