Engagera sig?
Hej! Hur tänker ni kring styvfamiljen? Måste man som barnlös 25åring engagera sig i sitt "styvbarn"? Ibland känner jag mig elak som inte hjälper till med hämtning lämning, inte gör något på egen hand med barnet och inte leker eller engagerar mig osv. Jag känner verkligen ingen lust eller behov av att göra saker som en "familj" utan är jättetrygg (och har ett behov) av att göra saker på egen hand, och önskade att min sambo och hans barn också gjorde mer saker på egen hand, vilket de dock sällan gör. Jag vill ha egna barn, kanske med min nuvarande sambo, men känner mig ibland som en dålig person som vill ha egna barn men inte engagerar mig i det barn som redan finns (som förvisso inte är mitt). Hur gör ni?