• Anonym (?)

    Bara acceptera, eller vad kan man göra?

    Min nuvarande sambo hade ett förhållande tillsammans med en tjej under en kort tid för ett par år sen. I samma veva som det tog slut, så visade sig också att hon var gravid. Barnet är idag 7år. I det läget så ifrågasatte sambon om det var han som var pappa till barnet, vilket hon då inte visste då möjligheten fanns att det var en annan man som kunde vara det också. Hon har menat på att barnet måste vara den här andra mannens, men att faderskapstest var omöjligt att genomföra eftersom han då satt i fängelse och ville inte ta något heller. 


    Sambon har tagit upp det här med henne vid ett par tillfällen under tiden vi har varit tillsammans. Och hon menar i princip på att det måste vara den andra mannens barn eftersom barnet också är likt hans tidigare barn etc. Rörigt! Nu för ett par månader sen så ifrågasatte sambon henne igen varpå hon menar att ett faderskapstest är gjort och att hon kan skicka ett intyg på detta till sambon. Vilket hon aldrig gjorde. Han har frågat efter intyget åter igen, men inte fått något svar. 


    Sambon har själv en känsla av att hon mer eller mindre eventuellt ljuger om det hela. Att hon kanske är rädd för att det ska komma fram att han är pappa till barnet och då kommer vilja vara en del av barnets liv med allt vad det innebär.

    Så vad bör man göra? Är det bättre att låta det hela vara och bara acceptera läget för vad det är? Ska man tycka på mer eller kan man på något vänster gå vidare med det hela?   

  • Svar på tråden Bara acceptera, eller vad kan man göra?
  • Anonym (?)
    Anonym (! ()) skrev 2016-09-11 15:52:05 följande:

    Men nånstans någon gång så måste ju hon bekräftat faderskapet! Det är inte bara att skita i och skriva fader okänd på att papper. Försäkringskassan ex är rätt pådrivande om de ska betala ut ett underhåll...För att hon ska bli tilldelad ensam vårdnad likaså...


    Okej. Om jag förstått det hela rätt så står väl den andra mannen som far på pappret, men att hon ändå inte varit helt säker på att det är han som är pappa i grund och botten. 
  • Anonym (Hmm..)
    Anonym (?) skrev 2016-09-11 15:52:39 följande:

    Ska tillägga att personliga tycken om min sambo inte är av intresse. Han var relativt ung vid tillfället, och visste inte riktigt hur han skulle gå vidare med det hela, och har där och då litat på det hon sagt, men sen börjat undra igen. 

    Jag vill alltså ha råd om hur man kan gå vidare med detta om hon inte skickar intyget som hon påstår att hon har. 


    Han kontaktar soc! Hur ung var han? Nu är det 7 år sen så nu borde han väl själv kunna ta reda på hur man gör?
  • micromat

    Ni ringer till familjrätten för att begära en faderskapsutredning. Det är förövrigt familjerätten man vänder sig till om man vill ha hjälp med umgängesschema med mera.

  • Anonym (Maria)
    Anonym (?) skrev 2016-09-11 15:52:39 följande:

    Ska tillägga att personliga tycken om min sambo inte är av intresse. Han var relativt ung vid tillfället, och visste inte riktigt hur han skulle gå vidare med det hela, och har där och då litat på det hon sagt, men sen börjat undra igen. 


    Jag vill alltså ha råd om hur man kan gå vidare med detta om hon inte skickar intyget som hon påstår att hon har. 


    Han var ung då, ja.  Men han är väl vuxen idag? Han verkar ju vela lika mycket nu som då. Han har ju ännu inte tagit reda på hur han ska göra. Då hade du ju inte behövt gå hans ärende.
  • Anonym (Hmm..)
    micromat skrev 2016-09-11 16:01:48 följande:

    Ni ringer till familjrätten för att begära en faderskapsutredning. Det är förövrigt familjerätten man vänder sig till om man vill ha hjälp med umgängesschema med mera.


    Fast nu har ungen levt i 7 år med den andra mannen som pappa, ganska hemskt om Ts gubbe ska hoppa in i bilden nu?!

    Han har haft SJU ÅR på sig att klara upp detta!
  • Anonym (gertrud)

    Socialtjänsten startar en faderskapsutredning för alla barn som föds utanför äktenskapet. Man frågar mamman vilka hon haft sex med och vid osäkerheter dna-testar man alla männen som är potentiella pappor till barnet. Om mamman inte vet eller minns vem hon haft sex med och man därmed aldrig kan fastställa faderskapet så får barnet 'fader okänd' i officiella register. När faderskapet fastställts så blir den mannen juridisk pappa. Ett officiellt faderskap är mycket svårt att ändra på i efterhand.

    Socialtjänsten går mycket långt i oklara faderskapsutredningar. Pappor som inte vill testa sig frivilligt hämtas in med polisens hjälp. Fängelse är ingen ursäkt.

    Att inte både din man och den andra mannen som satt i fängelse blivit dna-testade innebär med allra största sannolikhet att exet ljugit under faderskapsutredningen. Det är ett allvarligt brott eftersom samhället ser allvarligt på barnets rätt till sitt ursprung och till två föräldrar.

    Det mest relevanta i frågan just nu är vem som är registrerad som den juridiska pappan till barnet, om någon. Mamman är ju inte att lita på. Det allra säkraste sättet att få reda på det är att ringa till skatteverkets folkbokföring och fråga och sedan utgå därifrån.

  • Tecum

    Exet har med största sannolikhet uppgivit den andre mannen som pappa och då borde din kille släppt det hela. Om det mot förmodan skulle bli en faderskapsutredning i framtiden hade han fått deala med det då. Nu väcker han kanske den björn som sover och barnet har i praktiken en pappa, varför krångla till det?
    Man ska öht inte umgås med kvinnor som har sex med kriminella, han borde vara tacksam att han sluppit henne...

  • Anonym (?)

    Mamman har inte levt med någon "seriöst" förrän nu, sen kanske 6 månader tillbaka. Barnet har alltså inte haft någon pappa eftersom han hon påstår är far till barnet suttit i fängelse,  och är ingen hon haft kontakt med så vitt vi vet.


    Så det är inte så att barnet i praktiken haft någon pappa. 

  • Tecum
    Anonym (?) skrev 2016-09-11 18:11:32 följande:

    Mamman har inte levt med någon "seriöst" förrän nu, sen kanske 6 månader tillbaka. Barnet har alltså inte haft någon pappa eftersom han hon påstår är far till barnet suttit i fängelse,  och är ingen hon haft kontakt med så vitt vi vet.


    Så det är inte så att barnet i praktiken haft någon pappa. 


    Barnet har haft en frånvarande pappa som även är den officiella pappan, så fattar jag det.
  • Anonym (gertrud)
    Anonym (?) skrev 2016-09-11 18:11:32 följande:

    Mamman har inte levt med någon "seriöst" förrän nu, sen kanske 6 månader tillbaka. Barnet har alltså inte haft någon pappa eftersom han hon påstår är far till barnet suttit i fängelse,  och är ingen hon haft kontakt med så vitt vi vet.

    Så det är inte så att barnet i praktiken haft någon pappa. 


    Det kvittar väl vad hon påstår eftersom hon verkar vara en mytoman.

    Vem är officiellt barnets pappa? Eller har barnet fader okänd?
  • Anonym (?)
    Anonym (gertrud) skrev 2016-09-11 20:01:40 följande:
    Det kvittar väl vad hon påstår eftersom hon verkar vara en mytoman.

    Vem är officiellt barnets pappa? Eller har barnet fader okänd?
    Det vet vi inte riktigt eftersom mamman i fråga inte svarar sambon. Han har tänkt ringa henne här vart efter, men vi vet inte riktigt hur vi ska gå till väga med det hela, eller om det rent av är bättre att bara strunta i det. För sambons del så handlar det inte om att han promt måste bli pappa på pappret, eller få delad vårdnad etc. Det handlar väl mer om att han egentligen bara vill veta, och inte gå i ovisshet, och därifrån gå vidare om hur kontakt etc ska vara om det nu skulle visa sig att han är pappan. 
  • Anonym (-)

    Du skriver att du inte vill ha åsikter om din sambo men det är ju oundvikligt att inte ifrågasätta hans agerande, eller brist därpå. Även ditt omdöme/uppfattning om honom. Om jag visste att min man kanske hade ett barn och hans största oro är att han ngn gång ska bli underhållsskyldig så skulle jag inte vilha vara ihop med honom eller på sikt skaffa barn med honom. Helt enkelt för att han i så fall inte skulle vara den man jag förväntar mig att han är. Han borde väl vilja veta för att han i så fall vill umgås med sitt barn? Hans största oro borde inte vara att få betala underhåll retroaktivt utan hans oro borde vara att om han går veta först om två, åtta, tolv år eller mer så skulle han ju berövats barnets uppväxt och att få vara pappa till sitt barn. Det kan man ju aldrig få igen. Ekonomiskt kan man ju reparera/kompensera, men att inte ha fått vara med, att ha missat alla barnets små och stora ögonblick. Att ev missa sitt barns uppväxt - DET borde väl oroa honom? Och dig om du vill ha barn med honom. Bryr han sig så lite så säger det en del om honom som person och om hur bra pappa han blir. Men det kanske inte är ngt problem för dig för du verkar också mest bry dig om huruvida han "plötsligt" ska bli underhållsskyldig och inte om det är så att han har en mini-me någonstans som han inte tagit ansvar för och som Även skulle bli ditt barns syskon (om ni får barn ngn gång alltså). Barnet är 7 år. Är det hans så har han redan missat SJU år av barnets uppväxt. Han verkar inte ha bråttom precis.

    Som redan skrivits i tråden så är det inte bara att säga att man inte vet vem pappan är. Om din sambo vet vad barnet heter så kan det väl inte vara så svårt att ta reda på vem som är registrerad som pappa. Och då menar jag via Skatteverket eller soc - inte prata med mamman som ju inte verkar ge några raka svar. Eller be om en riktig utredning. Jag har svårt att tro att mannen som sitter i fängelse skulle erkänna faderskapet utan att vara säker på att han är pappan iom att han därmed blir skyldig att betala underhåll. Och sen är det ju helt obegripligt varför en person inte skulle kunna lämna blodprov för att man sitter i fängelse?! Hur gick han och du på den?

  • Anonym (?)
    Anonym (-) skrev 2016-10-09 00:20:26 följande:

    Du skriver att du inte vill ha åsikter om din sambo men det är ju oundvikligt att inte ifrågasätta hans agerande, eller brist därpå. Även ditt omdöme/uppfattning om honom. Om jag visste att min man kanske hade ett barn och hans största oro är att han ngn gång ska bli underhållsskyldig så skulle jag inte vilha vara ihop med honom eller på sikt skaffa barn med honom. Helt enkelt för att han i så fall inte skulle vara den man jag förväntar mig att han är. Han borde väl vilja veta för att han i så fall vill umgås med sitt barn? Hans största oro borde inte vara att få betala underhåll retroaktivt utan hans oro borde vara att om han går veta först om två, åtta, tolv år eller mer så skulle han ju berövats barnets uppväxt och att få vara pappa till sitt barn. Det kan man ju aldrig få igen. Ekonomiskt kan man ju reparera/kompensera, men att inte ha fått vara med, att ha missat alla barnets små och stora ögonblick. Att ev missa sitt barns uppväxt - DET borde väl oroa honom? Och dig om du vill ha barn med honom. Bryr han sig så lite så säger det en del om honom som person och om hur bra pappa han blir. Men det kanske inte är ngt problem för dig för du verkar också mest bry dig om huruvida han "plötsligt" ska bli underhållsskyldig och inte om det är så att han har en mini-me någonstans som han inte tagit ansvar för och som Även skulle bli ditt barns syskon (om ni får barn ngn gång alltså). Barnet är 7 år. Är det hans så har han redan missat SJU år av barnets uppväxt. Han verkar inte ha bråttom precis.

    Som redan skrivits i tråden så är det inte bara att säga att man inte vet vem pappan är. Om din sambo vet vad barnet heter så kan det väl inte vara så svårt att ta reda på vem som är registrerad som pappa. Och då menar jag via Skatteverket eller soc - inte prata med mamman som ju inte verkar ge några raka svar. Eller be om en riktig utredning. Jag har svårt att tro att mannen som sitter i fängelse skulle erkänna faderskapet utan att vara säker på att han är pappan iom att han därmed blir skyldig att betala underhåll. Och sen är det ju helt obegripligt varför en person inte skulle kunna lämna blodprov för att man sitter i fängelse?! Hur gick han och du på den?


    Det här är väl bland de dummaste jag hört. Var står det någonstans angående underhållsstöd överhuvudtaget?! Och jag vet exakt hur bra pappa han är till våra barn, så att döma honom på det viset är ju bara helt absurt när man inte har en större inblick i situationen vilket säger mer om dig än både mig och honom.

    Nu är denna situation redan utredd så i vanliga fall hade jag inte brytt mig om att svara, men denna kommentar var bara så extremt korkad, så jag kände mig så illa tvungen. Adjö.
  • Anonym (-)

    Åh så ni har redan barn tillsammans. öm tå tydligen. Han är säkert en toppenpappa - så länge ni inte separerar...

  • Anonym (Seriöst?)
    Anonym (?) skrev 2016-09-11 20:22:31 följande:

    Det vet vi inte riktigt eftersom mamman i fråga inte svarar sambon. Han har tänkt ringa henne här vart efter, men vi vet inte riktigt hur vi ska gå till väga med det hela, eller om det rent av är bättre att bara strunta i det. För sambons del så handlar det inte om att han promt måste bli pappa på pappret, eller få delad vårdnad etc. Det handlar väl mer om att han egentligen bara vill veta, och inte gå i ovisshet, och därifrån gå vidare om hur kontakt etc ska vara om det nu skulle visa sig att han är pappan. 


    Hans prio borde vara att BARNET har rätt att få veta vem som är biologisk pappa och vilka övriga släktingar är, vilka sjukdomar som finns i släkten osv. Han ska naturligtvis kontakta familjerätten på Socialtjänsten i kommunen där barnet är folkbokförd och informera om sina aningar och att han hade sex med mamman när barnet blev till. Resten för de lösa senare.
Svar på tråden Bara acceptera, eller vad kan man göra?