• Anonym (Förtvivlad mamma)

    Vår 16-åring vräker i sig mat och sötsaker och ljuger - vad ska vi göra?

    Vet inte om detta är fel forum, men jag är förtvivlad. För ett drygt halvår sedan upptäckte jag att min 16-åriga dotter skurit/ rispat sig i handlederna, på benen och på magen. I samband med det kom det fram att hon också svalt sig själv (hon hade gått ner ca 10 kg väldigt snabbt).

    Vi sökte genast hjälp på BUP och fick hjälp efter ett par månader. Under den tiden såg vi till att vi alltid åt tillsammans osv så att hon iaf fick i sig mat. Nu under sommaren har detta helt svängt om och hon vräker i sig stora mängder glass, godis och läsk när vi inte är hemma. Vi hittar ibland spår av hennes matorgier och hon har också berättat om det för sin ett år yngre bror och säger att hon är glad att hon ljuger så bra för oss (vet att hon också ljugit om andra saker, som att hon sovit hos en kompis när hon i själva verket varit på fest större delen av natten, men det har vi försökt tolka välvilligt, att så kanske tonåringar gör och att en gång är ingen gång). Nu har hon gått upp väldigt mycket i vikt  under sommaren och ligger på gränsen till en rejäl övervikt. Hon har tidigare i tonåren haft problem med sötsaker och att hon inte kan sätta stopp, men vi trodde att det gått över. Efter att hon gick ner så mkt förra året har jag också varit väldigt rädd att säga ifrån när hon velat ha stora glassar till efterrätt på semestern, även om jag märkt att hon gått upp.

    Hon går andra året i gymnasiet och är ganska håglös, vill inte gärna träna, vara med familjen eller ens särskilt ofta med kompisar. Ändå verkar det som att hon trivs i skolan, men jag vet inte, eftersom hon ljuger så bra om allt. Vi försöker ge henne egen tid med oss, locka med henne på utflykter, träning osv, men hon vill ju helst inte umgås med oss (vilket känns ganska normalt för en 16-åring). Vi är oroliga att detta även kan gå över till andra typer av missbruk (tror inte att hon börjat bruka alkohol, vi hämtar henne alltid numera när hon går ut med kompisar).  I bland tänker vi att detta är hennes tonårstrots, en reaktion mot oss, då resten av familjen gärna tränar och äter sunt.

    Någon som har erfarenhet av matmissbruk och lögner hos tonåringar och hur vi bäst kan stötta henne? Vi vill ju henne bara väl och har inga problem med att hon är överviktig, det är snarare sättet hon blivit det på. Ingen mår väl bra när hon måste vräka i sig sötsaker så snart vi är utom synhåll och sen ljuga om det?

    Hoppas på många värdefulla råd, vi frågar oss bara vad vi gjort för fel och hur det kunnat gå så snett. Tack på förhand.

  • Svar på tråden Vår 16-åring vräker i sig mat och sötsaker och ljuger - vad ska vi göra?
  • Anonym (Omg)

    Tjejen mår inte bra. Se till att söka hjälp snarast möjligt.

  • Bertram

    Jag tycker det låter som att hon är deprimerad och behöver hjälp, hon verkar inte alls må bra :/

  • Anonym (Mamma)

    Jag håller med ovanstående,hon har djupa känslomässiga problem som hon tar itu med på ett väldigt destruktivt sätt. Det ena dåliga sättet att lösa problem har ersatts med ett annat lika dåligt val. Ja ni behöver ta kontakt med någon utomstående snarast. Något oroar ert barn och hennes självskadebeteende är ett rop på hjälp.

  • Anonym (mamsi)

    Håller med de andra. Hon mår dåligt och försöker hantera det på ett dåligt sätt. Hennes coping-strategier kommer kanske fortsätta skifta men de kommer fortsätta vara destruktiva tills hon får hjälp med att komma till botten med sina problem. Kontakta bup igen och ställ krav på ordentlig utredning för att först fastställa exakt vilka diagnoser hon har. Det är en utgångspunkt. Se sedan till att hon får den behandlingen som hon behöver. Om ni inte får vettig hjälp från bup kan ni kolla vettiga privata alternativ.

  • Anonym (Åldern)

    Det är bara åldern. Låt henne hållas. Det reder ut sig.

  • Anonym (Förtvivlad mamma)

    Tack för era svar! Jag ska ringa BUP igen i morgon och hoppas att vi kan få bättre hjälp för vår dotter och även själva i hur vi kan stödja henne. Misstänker att hon även spelar teater (ljuger) för sin psykolog, eftersom denna pratat med henne om att avsluta terapin. Hon säger även till oss att nu mår hon bra, men vi märker på flera sätt (tydligast matmissbruket och lögnerna) att hon nog inte mår så bra. Tack igen (och har någon fler tips, typ hur vi ska hantera detta i vardagen) får ni gärna skriva ner dem.

  • klyban
    Anonym (Åldern) skrev 2016-09-10 22:56:40 följande:
    Det är bara åldern. Låt henne hållas. Det reder ut sig.

    Det kan det vara, men kan också vara starten till ett stort problem.
    Så det svåra är hur man ska göra, som de säger damned if u do, damn if u don´t.


    Men medveten i vad du säger, de ena ungen här hemma höll på andas konstigt som faan.
    Och desto mer uppmärksamhet vi gav, desto mer krånglades det.
    Sen fick vi rådet att ignorera det, och det försvann inom nån månad.
    Nu tror jag knappast TS barn kommer förbättra sig så snabbt.

  • Tribute

    Det här en beskrivning som på pricken låter som att det handlar om mig då jag var 16 år. Ätandet var också en typ av självskadebeteende. Man mår bättre för stunden men får ångest efteråt.

    I mitt fall så mognade jag. Jag ljög också hejvilt men talar för det mesta sanning numer. Jag gick ner övervikten. Jag började gilla mig själv.

    Stöd din dotter genom att inte ha massor av godsaker hemma. Ta med henne ut och gå, Pokémon Go gemensamt kanske vore något?

  • Anonym (nej)
    Anonym (Åldern) skrev 2016-09-10 22:56:40 följande:

    Det är bara åldern. Låt henne hållas. Det reder ut sig.


    men va? det hor inte till aldern att hetsata och ga upp jattemycket i vikt under kort tid. precis som det inte "hor till aldern" att skara sig sjalv, svalta sig sjalv, eler missbruka droger. det ar ett problem som maste atgardas! 
  • klyban
    Anonym (nej) skrev 2016-09-11 15:00:56 följande:
    men va? det hor inte till aldern att hetsata och ga upp jattemycket i vikt under kort tid. precis som det inte "hor till aldern" att skara sig sjalv, svalta sig sjalv, eler missbruka droger. det ar ett problem som maste atgardas! 

    Ibland kan uppmärksamhet vara kontraproduktivt.
    Så få det så enkelt som det låter ifrån dig, är det då inte.

  • Anonym (nej)
    klyban skrev 2016-09-11 15:54:32 följande:

    Ibland kan uppmärksamhet vara kontraproduktivt.

    Så få det så enkelt som det låter ifrån dig, är det då inte.


    Anser verkligen inte att det är enkelt men att säga att det här till åldern och att det bara är bäst att låta det vara stämmer inte
  • klyban
    Anonym (nej) skrev 2016-09-11 19:16:26 följande:
    Anser verkligen inte att det är enkelt men att säga att det här till åldern och att det bara är bäst att låta det vara stämmer inte

    Det vet du inte, uppmärksamhet kan ibland trigga mer problem.
    Det är just därför jag sa "Damned if u do, damned if u don´t."

  • Anonym (nej)
    klyban skrev 2016-09-11 20:05:23 följande:

    Det vet du inte, uppmärksamhet kan ibland trigga mer problem.

    Det är just därför jag sa "Damned if u do, damned if u don´t."


    Jag har faktiskt aldrig hört talas om att behandla ätstörningar genom att strunta i det och vänta på att det ska gå över. En av de vanligaste behandlingsformerna för ätstörningar hos unga är annars familjebaserad terapi, som alltså går ut på att involvera familjen i behandlingen. Har du några belägg för att uppmärksamhet av problemet gör saken värre? Eller är det din personliga teori?
  • klyban
    Anonym (nej) skrev 2016-09-12 01:27:15 följande:
    Jag har faktiskt aldrig hört talas om att behandla ätstörningar genom att strunta i det och vänta på att det ska gå över. En av de vanligaste behandlingsformerna för ätstörningar hos unga är annars familjebaserad terapi, som alltså går ut på att involvera familjen i behandlingen. Har du några belägg för att uppmärksamhet av problemet gör saken värre? Eller är det din personliga teori?

    Människor kan fungerar på det sättet av någon anledning, så inget nytt under himlen.
    Man ser detta på många områden, en som är än mer tydlig är drogkonsumtion.
    Och oftast här så överdriver man sin första reaktion, vilket kan resulterar i en gigantisk klyfta mellan barn och vuxen.
    Och i princip forcerar dom in i ett nått som kan sen leda till ett missbruk., då dom anser det är skit samma.

Svar på tråden Vår 16-åring vräker i sig mat och sötsaker och ljuger - vad ska vi göra?