Räknas vi (jag) som ofrivilligt barnlös?

Hej, så här är det, i slutet av maj 2015 så bestämde sig jag och sambon för att försöka få vårt första barn. Det var såklart spännande och roligt sådär i början. Jag skaffade ägglossningstest och en massa gravtest och tänkte att det här kommer gå bra. Men icke.

Det var väldigt upp och ner där i november - januari, då hade inte vi försökt så pass länge ändå men det känns ju på när drömmen går i kras varje månad. Jag började tempa och läsa om tillskott osv som jag kunde äta. Jag var verkligen all in och analyserade vad det kunde bero på osv.

Ialla fall så i mars 2016 så kläckte sambon ur sig att han ville vänta då han inte kände sig redo, vi pratade och jag mådde rätt så dåligt då så beslöt vi oss att lägga det frenetiska försökandet på hyllan.

MEN! Från mars-maj så körde vi säkra personer, däremot vet vi inte riktigt vad det är eftersom min mens är oregelbunden. (Vi använder inte preventivmedel, jag kan/vill inte äta hormoner och sambons kondomansvar finns inte) Från juni och framåt så har vi inte heller använd säkra perioder eller avbrutet samlaget utan kört på helt enkelt. Och detta har gjort min "vill bli gravid hjärna" har startat igång igen efter ett litet uppehåll. Nu tänker jag varje månad att jag kanske har blivit gravid (fråga mig inte vad sambon tänker)

Detta tär smått på mig att jag fortfarande inte blir gravid! Jag vill göra en utredning men är osäker på om vi skulle få göra det eftersom vi gjorde ett uppehåll där vi inte aktivt försöker, trots oskyddad samlag.. Jag vet inte heller om jag ska ta med min Sambo på det tåget då han inte har en längtan till barn just nu som jag har. Jag är livrädd att det ska vara något fel på mig så jag själv skulle vilja kolla detta, går det? Eller måste sambon vara med? Tänker att man kan kolla hans spermier i ett senare skede.

Jag ska ta upp detta med honom när tillfälle ges, idag har inte varit en sån dag och pratat därför av mig här :)