Vad kan man göra med en far som är alkoholist?

Kontakta socialen.

Behöver ej lvm a utan det finns massa behandlingar.

Men om han själv inte vill sluta?

Jag börjar med att ge dig en kram!

Det är vidrigt att ha missbrukande föräldrar, min pappa är alkoholist och min mamma medberoende. Min pappa är inte lika under ytan som din pappa, han har klarat att sköta företag och hållit den yttre fasaden skapligt klanderfri. Fast under ytan är det allt annat än bra. Jag vet att man vill hjälpa, men du kommer vända ut och in på dig till ingen nytta om han inte vill själv. Det låter grymt, men han är vuxen och måste få göra sina egna val. Du kommer hamna i en karusell av lögner och besvikelser. Självklart kan du försöka hjälpa honom, men se då till att du håller det på en nivå som du klarar att hantera. inget blir bättre av att även du åker under ytan. 

Min pappa ringde mig en gång och sa att han skulle ta livet av sig. Då blev det drag med polisinsatser, rymning och polisinsats igen och sedan tvångsinläggning i ett dygn. Sedan kunde de inte göra mer..man känner sig så hjälplös! Jag är två år yngre än din pappa, så jag har levt med detta väldigt länge. Det går att lära sig att acceptera situationen som den är, men det är ett sorgearbete som tar tid...och nej jag har ingen bra relation till min pappa trots att han pga sjukdom kunnat välja att vara nykter de senaste månaderna.

Om individen själv inte vill sluta så kommer det tyvärr inte hålla. Det är ingen dans på rosor och då måste det kännas värt det. Men missbrukare tenderar ofta att tänka i andra banor, som t.ex.

Det är så att min pappa har varit alkoholist i ca 10 år. Han har förlorat nästan alla vänner och familj och jag är hans enda barn. Vi träffas mycket sällan nu för tiden och jag visste inte att det var så illa tills för ett par år sedan. Då var jag där och hälsade på. Klockan 4 på dagen däckade han, han pratar med sig själv och skriker i sömnen, han minns allt fel och går nästan inte att prata med. Det går inte en dag utan att han dricker, och han är bara 45 (var ung när han fick mig).

När jag var där då åkte jag hem på kvällen eftersom jag inte stod ut och sa att jag inte kommer tillbaka förrän han slutat dricka. För ett år sen ungefär försökte han sluta, själv, och det slutade med att han skrek av smärtor och hans ben blev mörkblå osv. Så istället för att be om hjälp började han igen. Nu bjöd han dit mig på nytt och jag sa att han skulle sluta dricka om jag skulle komma och han sa att då kunde jag stanna hemma.

Det här känns fruktansvärt för mig. Jag har ingen pappa! Ingen som kan komma på mitt bröllop eller vara morfar till mina barn. Ingen pappa att vända mig till för råd. Och jag vet att han kommer supa ihjäl sig. Han har hållit på nu i tio år och vissa perioder har han inte fått jobba för han haft så högt blodtryck och så får han medicin för det och fortsätter dricka.

Finns det ens något jag kan göra? Kan man få en vuxen människa tvångsinlagd på något sätt? Eller är det bara att acceptera att jag aldrig kan få min far tillbaka?

Han bor 30 mil bort så det är lite svårt, men det är nog även det som räddat mig från att bli medberoende och knäckt av det hela. Han vill inte sluta, så jag antar att mitt enda alternativ är att acceptera att min pappa är borta, snart både andligt och fysiskt.