Min dotter förstör sitt liv fullständigt - hjälp!

Lugn och fin. Jag är något äldre än vad du är. Men vi festade rätt ordentligt när jag pluggade. Vissa av dessa festprissar är numera framgångsrika och har bra positioner näringslivet och har inga missbruksproblem. Jag tvivlar att bloggen hade haft några läsare om hon skrivit om all tid hon lade ned på studierna.

Får hålla med på bägge.
Det är inte speciellt onormalt att vara ute och festa och ha sex.
Men det är väl givetvis jobbigt som förälder se detta.

Och varför ger man någon som är 22år pengar?
Visst kan man hjälpa med enskilda saker, men här låter det som en stadig överlämnande av pengar.

Jag festade mycket och strulade med killar i den åldern. Samtidigt började jag studera. Det lugnade sig automatiskt eftersom studierna vart tuffare och jag hann inte med att fest. Nu är jag närmare 30, har ett bra jobb, studerar på avancerad nivå och är sambo. Jag ångrar inte mina ungdomsår utan ser det som en bra erfarenhet.

Jag är dessutom nykterist eftersom jag tröttnade på alkohol. Det kan gå bra. Min mamma var också orolig, det är hennes jobb. Men jag visste att jag alltid kunde ringa henne oavsett vilken tid på dygnet och vad jag än gjort. Det var min största trygghet och det jag minns bäst. Att hon alltid ställde upp för mig utan att döma.

Så glömde jag. sambon har två äldre barn sedan tidigare, så han och hans ex har gått igenom detta två gånger (båda flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet för att börja plugga och ja, de festade de också). Nu har vi en 19-åring, som säkert kommer göra en del misstag framöver.
Och dessutom har jag också pluggat, festat, strulat med killar etc. Och som jag skrev innan, det var inte antalet timmar man satt med kursböckerna som man berättade när man berättade om sitt studentliv när man träffade kompisar. Men för föräldrarna så var det inte festerna man berättade om. Nu har ju mina föräldrar också pluggat på högskolan/universitetet och också levet studentliv, så de var nog väl medvetna om att jag inte bara satt och plugga.

Kom på en sak TS, du får väl förklara för henne att det är jobbigt att läsa på internet att och super och knullar.
Kanske hon kan ha empati för det resonemanget, än att att du klagar på att hon gör det.
Och i den ¨åldern vill man göra detta, sen när man blir mer vuxen, så har man roligt på annat sätt(oftast).

Men samtidigt så kan man vara vaksam hur det går.
Jag skulle "banka skiten" ur ungarna(givetvis inte bokstavligen), om de berättar för hela världen att de super och knullar som tokar.

Ja du. Jag festade i genomsnitt 3 dagar i veckan från jag fyllde 18 år tills jag var 22-23 år. Gick ändå ur gymnasiet med enbart MVG och VG i betyg och efter gymnasiet sköta jag jobbet galant. När jag var 22 år förlovade jag mig, gifte mig vid 23 år och fick första barnet vid 24 år.

Att man under en period i sitt liv festar mycket och dricker alkohol betyder INTE att man förstör sitt liv eller är/blir missbrukare.

Ta det lugnt. Ge henne inte mer pengar om du tycker att prioriterar fel, men låt henne leva sitt eget liv. I alla fall så länge du faktiskt inte vet att det finns nått problem.

Jag gjorde samma grej som din dotter, -09 direkt efter gymnasiet drog jag.

Hon ljuger inte, livet ser ut sådär. Speciellt om du inte kommer därifrån, lätt man hamnar med andra ditflyttade och då finns sällan föräldrar i närheten.

Idag har jag flyttat hem igen.

Jag började röka på, dit gick min mammas pengar.

Låter som hon går igenom en fas som det bara är att hoppas på att hon inte fastnar i. Du ska i vart fall inte vara med och finansiera den. Ska hon supa skallen i bitar och röka på får hon betala själv.

Jag förstår att du blir orolig, men du tar ut mycket av det i förskott. Hon lever studentliv, och det hör till att man festar, för att man kan och orkar. Det du kan göra är att sluta ge henne pengar så att hon kan lära sig att man faktiskt måste tjäna pengar för att kunna bränna pengar.
När jag pluggade var det några år då jag festade varje helg och minst en vardag i veckan under terminerna, och varje kväll under loven. Jag jobbade extra för att ha råd. På somrarna hade jag två jobb, delade ut tidningar mån-lör och jobbade som vårdbiträde 5-6 dagar/vecka. Gick hem efter jobbet och sov några timmar, gick ut och festade, sov ett par timmar, jobbade, gick hem och sov några timmar, gick ut och festade, osv.
Under terminerna studerade jag 150% och jobbade ca 30% men hann ändå med att festa. När examen var klar fick jag ett bra jobb och slutade festa i veckorna.
Det är rätt "normalt".
Nu har jag två små barn och klarar mig på ungefär lika mycket sömn som då, men det där med fest händer inte så ofta längre

5-7 år?! Flickan är ju 22 år. Hon är ju vuxen sedan länge och jag tycker det är mer än nog om hon festar och "strular" tills hon är 25?! (när hon nu har det intresset). Efter det så är det väl rimligt att börja förhålla sig en smula mer vuxet till alkohol?

Håller med om allt som sextiotalist skriver. När jag flyttade hemifrån som 19-åring drog jag till Norge och det var det bästa jag någonsin gjort. Mitt liv var nog mycket som din dotters, TS, men jag bloggade inte och jobbade istället för att plugga. Seriöst, det var ju olika saker man berättade om när man pratade med kompisarna och när man pratade med föräldrarna. Med föräldrarna var det ju bara om hur man skötte jobbet, att man sparade pengar, betalade räkningar i tid och skötsam man var. Med kompisarna om alla fester, alla sjuka saker som hände, allt vin etc. Och inget var lögn, för man var både lite spårad och rätt skötsam. Det var skönt att ha den perioden långt hemifrån för jag fick lära mig att ta ansvar för mig själv och ta konsekvenser utan att någon hemifrån hade en massa åsikter om mig.

Jag var ute och reste för några år sedan, var i Mexiko och träffade två läkarstudenter från Sverige som hade gjort fältarbete under några veckor i området. När vi träffades hade de lite semester innan de skulle åka hem igen. Seriöst, mest galna tjejer jag någonsin träffat. De gjorde nog allt en läkare skulle avråda från. Och när min kompis ramlade och gjorde sig illa plockade de fram alla sina grejer och hjälpte henne tvätta och lägga om såret. 

Min poäng är att människor har mer än en sida och bara för att man inte har tillgång till HELA personen betyder det inte att det man får se är en lögn. Jag fattar att du inte vill finansiera det, och då borde du sluta ge henne pengar. Men jag tror inte detta automatiskt innebär att inte sköter studierna eller jobbet, utan att hon kan göra allt.

Jag tror att du ska vara där och stötta emotionellt och också våga ställa svåra frågor (men utan att bli hysterisk och anklagande). Prata om rädslan för missbruk, om din pappas alkoholism, om att du önskar att din dotter får en fantatstisk framtid med den valfrihet som god utbildning kan medföra. Fråga hur det går med studierna, osv. Men attackera inte, däremot kan du berätta om din oro för hennes val och bekräfta att du oroar dig för att du älskar henne.

Men ge henne inte pengar! Hon är vuxen och ska försörja sig själv. Har hon jobb och CSN så finns det en inkomst som hon måste lära sig att hushålla med. Och dina pengar ska inte sponsra hennes festande. 

Om det visar sig att hon varken sköter jobb eller studier och är på väg att fastna i ett missbruk så behöver du med din familj agera, men ta reda på hur det egentligen ligger till först.

Vi är många som också både festat, jobbat och pluggat och både klarat studier och jobb bra. När jag var ung var vi ute jämt: vardag och helg. Alla i mitt gäng har väletablerade karriärer, familj och barn och lever "normala" liv, så det behöver inte sluta i missbruk och misär för din dotter bara för att hon träffar massa killar och festar med dem...

Hej,

Jag är också 22 år, och jag kan inte relatera till den oro du måste känna för din dotter, men jag kan tala ur mina erfarenheter.

Jag flyttade till Stockholm för ca 3,5 år sedan från en liten stad för att arbeta.

Första året blev mer och mer festande. Det var häftigt och ballt, det fanns fantastiska uteställen som jag aldrig ens förstod fanns,
Berns, Stureplan med lyx och glamour och kändisar. Söder med hippies, hipster och billig öl på uteserveringar från klockan 11. Ja, allt detta var en riktig kulturkrock från den lilla småstaden jag kom ifrån där man enbart gick ut till den enda lilla krog som fanns där varje fre-lördag. Att dricka alkohol klockan 11 på en vardag i solen på en uteservering hade vart nästintill brottsligt, och det var lite häftigt i min värld att det var så accepterat i Stockholm. Det var som att vara på semester!

Jag blev plötsligt "lite bättre" än alla de "losers" som valt att stanna i hemstaden,
"För jag bodde ju i Stockholm och dom fattade ju ingenting, dom fattar ju inte vad dom missar! Jag umgås ju fan med kändisar!? Jag har ju en chanelväska? dom vet inte ens vad chanel är haha!"

Efter ca 1 -1,5 år tonades denna lyster dock ut ganska snabbt, jag hade surfat på fest-vågen länge nog och festerna blev tråkigare, uteställena blekare och människorna "tommare" trots att ingenting hade ändrats till syntes.

Plötsligt kände man sig ganska uppblåst som trodde sig vara bättre än dom i min hemstad... dom var ju i alla fall lyckliga och glada och hade varandra.

Därefter tonades allting ut och man fick andra intressen, tog jobbet mer seriöst, blev lite mer vuxen skulle jag tro helt enkelt. Lärde känna mig själv mer och började inse vad som var viktigt för mig.

Idag är jag faktiskt nykterist sen 1 år tillbaka, inte för att jag bestämt mig för att aldrig dricka igen, men för jag har bara inte känt för att göra det helt enkelt.

Så det är bra att du bryr dig, men jag skulle tyvärr tro att detta är någonting som din dotter själv kommer behöva inse. Hur lång tid det än tar.

Gällande låna ut pengar eller inte vet jag inte riktigt vad som är bäst helt ärligt, för när man är mitt inne i det där tankesättet blir det lätt tunnelseende. "fan va irriterande att morsan inte ställer upp" eller "schysst, nu kan jag överleva till söndag i alla fall" - inget av dessa tankesätt är speciellt hållbara i längden.