Anonym (hjälp)

Äldre 22 Aug 16:40

74 svar

Bonusmamman vill inte träffa mig

Hej allihop!

Jag är både bonusmamma och har egna barn, två barn på 3 och 5 år. Nu har även mitt ex träffat en ny kvinna.

Barnens pappa har för det första aldrig berättat om henne eller pratat om henne. Utan jag fick reda på att hon fanns via mina små barn. Har dock aldrig sagt något om det, utan tänkt att han berättar väl när han är redo.

Som jag förstått på barnen så bor hon i princip hos dem. Inte helt, men hon är där väldigt mycket. Barnen verkar tycka om henne, hon leker med dem och skänker dem en del av hennes gamla leksaker så det känns otroligt bra och tryggt att hon bryr sig om dem.

Problemet är att jag får en känsla av att hon försöker undvika mig. Jag har aldrig sett röken av henne vare sig vid hämtning eller lämning även om jag vet att hon är där. Vi stötte på varandra på ett köpcentrum tidigt i somras (min vecka med barnen). Pappan kom fram och hälsade på barnen men hon stod kvar en bit bort och väntade på att han skulle komma tillbaka. Hon gjorde inga tecken på att gå fram att hälsa, men mitt barn ville presentera mig så jag gick fram och sa hej i alla fall. Jag upplevde att hon var väldigt trevlig, vi småpratade lite och det kändes superbra att äntligen få träffa henne och se vem det var. Gick därifrån med en positiv känsla i kroppen.

Men nu har några månader gått och hon håller fortfarande borta när jag kommer. Hon är alltid hemma när det är jag som lämnar eller hämtar men hon syns aldrig till. Vill hon inte så vill hon inte men det känns så himla konstigt... ett hej i förbifarten hade känts bra. Det är ju ändå mina små barn som hon (förmodligen) kommer vara en viktig person för. Vi kommer ju att träffas i framtiden och det kanske kommer stunder i barnens liv där det är viktigt att vi alla kan samarbeta för barnens skull. De kanske inte mår bra, har svårt i skolan eller vad som helst. Jag tycker det är viktigt att ha någon form av kontakt i alla fall när det är en så betydelsefull person i barnens liv.

Vad hade ni gjort i min situation, finns det något jag kan göra? Jag vill inte bara lägga till henne på facebook när jag förstår att hon inte riktigt är bekväm med mig. Vet inte vad jag ska säga till pappan heller om saken.

Anonym (hmm)

Äldre 24 Aug 23:01

#61

Vill inte gå in på detaljer eftersom jag vill vara anonym. Det är iaf en person som är potentiellt farlig och vill oss illa.

Anonym (hmm)

Äldre 24 Aug 23:23

#62

Det kommer lösa sig för dig TS. Ni kommer nog hitta en lagom nivå tids nog med lite trevande. Det var egentligen inte min mening att gnälla, jag blev mest glad över alla som uppriktigt bryr sig om att etablera en sund kontakt. Och så kom jag och tänka på hur vi har det. Klart slut!

BioBonus

Äldre 25 Aug 08:21

#63

Anonym (Konstigt?) skrev 2016-08-24 22:47:10 följande:

Självklart skulle jag ta det med mitt ex först. Han har lika stor rätt som mig att veta vilka som rör sig i barnens liv. Att inte berätta för sitt ex att man tänker introducera sina barn för en ny partner tycker jag är respektlöst.

Varför är du rädd för biomamman?

Att berätta före är ju inte direkt samma sak som att träffa före...

Tycker också att man informerar exet innan man introducerar en ny i barnens/barnets liv, men att exet kräver att få träffa personen i fråga innan barnen gör det känns ganska kontrollerande.

ungbrunett

Äldre 25 Aug 11:34

#64

Anonym (Konstigt?) skrev 2016-08-24 22:18:31 följande:

Jag skrev ju att det inte handlar om okeja nån utan att man vill veta vem ens barn umgås med. Begär och begär, jag förväntar mig att personer presenterar sig om det är nån som ska vara med mina barn en eller flera dagar. Om det sker samma dag personen träffar mina barn första gången eller när dom träffats några ggr spelar ingen roll men ja jag tycker inte att det är en konstig grej att vilja ha ett ansikte på en person som spenderar tid med med det värdefullaste jag har. Om mina barn börjar prata om en ny kompis så vill jag veta vem den kompisen är också. Dina barn kanske ff är små och då påverkar inte umgänget lika mycket som om barnen är 10 eller 15 år.

Nej jag litar inte på främlingar, varför skulle jag göra det? Framför allt inte om dom är så omogna och barnsliga att dom inte ens kan säga hej till nån som betyder nåt för ens partners barn. Men jag är inte svartsjuk av mig och det är uppenbarligen ovanligt. Jag fattar inte varför ex ska vara ett så känsligt ämne.

Tycker inte det är den personens ansvar att presentera sig och ställa upp på de kraven som dennes partners ex ställer upp. Förståligt att dina barn är det värdefullaste du har men för henne är de antagligen inte det så hon kanske inte bryr sig om vem du är. Är det viktigt för dig kan ju du sträcka fram handen men vill hon inte ta den så ska hon få slippa. Det låter viktigt för dig så då är det ditt ansvar att försöka få kontakt, inte hennes ansvar att tillfredställa dig i det. Och som sagt. Vill hon inte så låt henne vara och lita på ditt ex omdöme.

ungbrunett

Äldre 25 Aug 11:38

#65

BioBonus skrev 2016-08-25 08:21:24 följande:

Att berätta före är ju inte direkt samma sak som att träffa före...

Tycker också att man informerar exet innan man introducerar en ny i barnens/barnets liv, men att exet kräver att få träffa personen i fråga innan barnen gör det känns ganska kontrollerande.

Jag tycker inte man måste berätta för exet. Man har barn tillsammans, Fine, Men det är också allt. Det framkommer kanske tids nog, och då kan man ju ta det då. Men att göra någon slags ritual och att den nya partnern ska presenteras för sin partners ex först låter konstigt - ska allt gå via henne eller? Ska man be om lov för att resa utomlands, skaffa barn osv? Jag är av åsikten att varje hem sköter sitt och de som inte är delaktiga ska inte vara det heller.

BioBonus

Äldre 25 Aug 12:03

#66

ungbrunett skrev 2016-08-25 11:38:00 följande:

Jag tycker inte man måste berätta för exet. Man har barn tillsammans, Fine, Men det är också allt. Det framkommer kanske tids nog, och då kan man ju ta det då. Men att göra någon slags ritual och att den nya partnern ska presenteras för sin partners ex först låter konstigt - ska allt gå via henne eller? Ska man be om lov för att resa utomlands, skaffa barn osv? Jag är av åsikten att varje hem sköter sitt och de som inte är delaktiga ska inte vara det heller.

Det är ju självklart upp till var och en.
Ja, vi har barn ihop och jag anser inte att det är de som ska stå för informationsflödet oss emellan. Själv kände jag att jag ville vara den som informerade min fd om att jag hade träffat en ny, och att denne skulle bli en del av våra barns liv. Jag ville inte att det skulle gå via barnen, det är inte deras uppgift att sköta informationsflödet oss emellan. På samma sätt som jag informerar honom om vi tänker flytta eller resa utomlands under någon längre period. Men som sagt - det där sköter var och en på sitt vis.

Annapanna1986

Äldre 25 Aug 22:13

#67

Jag är också bonusmamma, sedan 5 år. Barnens mamma är trevlig, snäll, lätt att kommunicera med, men ändå gör jag allt jag kan för undvika henne. Känner ångest när jag vet att det finns risk att vi stöter på varandra på tex skolavslutningar etc. Möts vi är jag alltid trevlig och småpratar.

Många gånger tror jag det handlar om att många (och då ofta biomammorna) ska hacka och hugga på bonusmamma som hur hon än agerar gör fel. Och ibland kommer i andra hand.

Vi har haft situationer då vi ska iväg, hela familjen (har fler barn än bonusbarnen), man har haft planer på saker vi ska hitta på etc en helg, och får plötsligt veta att biomamman ringde på morgonen och var "sugen" på att ha barnen, och utan att fråga mig lämnar mannen iväg dom.

Här tycker många att mannen gör rätt, klart det är en sak mellan han och den riktiga mamman, och där faller bonusmammans rättigheter direkt, men alla skyldigheter kvarstår alltid.

Så det handlar troligen om sådana känslor, att det är jobbigt, för även om man vet att hon är mamman till barnen så är det inte kil iallafall att träffa mannens X, någon han troligen en gång älskat och haft sex med osv.

Så även om bonusmamman inte ogillar biomamman så är det ändock komplicerat.

Anonym (båda)

Äldre 26 Aug 10:01

#68

ungbrunett skrev 2016-08-25 11:34:13 följande:

Förståligt att dina barn är det värdefullaste du har men för henne är de antagligen inte det så hon kanske inte bryr sig om vem du är. Är det viktigt för dig kan ju du sträcka fram handen men vill hon inte ta den så ska hon få slippa.

Nej, självklart är inte mina barn viktigast i världen för henne, och givetvis skiter hon i vem jag är. Men hon borde förstå att de är viktigast i världen för mig, och att det är viktigt för mig att vara någorlunda bekant med människorna som är viktiga för henne. Det handlar inte om jag ska okeja henne, inte heller om att jag inte litar på mitt ex omdöme, utan om att jag vill veta vem hon är.

Dessutom tycker jag faktiskt att det är vanlig hyfs att hälsa när någon kommer hem till en - om man inte är fullt upptagen med något så sticker man väl ut huvudet och säger hej, i alla fall. Om jag tittar in till en granne emellanåt för att låna eller låna ut något, och partnern aldrig någonsin visar nyllet fast jag vet att hen är hemma, då skulle jag tycka att det var jätteskumt.

Hur relationen sen ser ut beror ju på. Om "bonusmamman" inte alls vill vara bonusmamma, utan är fullt nöjd med att vara "pappas sambo", som givetvis lagar mat så det räcker till barnen med, och tvättar deras kläder när hon ändå kör en maskin, men i övrigt inte engagerar sig i barnen, ja, då behöver jag inte mer än ett hej någon gång. Men om hon ska vara bonusmamma fullt ut, någon som tar hand om mina barn, som flätar hår och läser saga och blåser på sår och får förtroenden och går på skolavslutningar och dansuppvisningar och skolpjäser - då får hon acceptera att jag kommer att ingå i hennes liv. Vill hon ha mina barn får hon mig på köpet. Vi behöver inte bli kompisar, men vi ska fan kunna stå ihop på skolavslutningen och småprata lite om hur fint ungarna sjunger. Kort sagt: Jag skiter i mitt ex nya - jag bryr mig om människor som är viktiga för mina barn.

Jag tycker givetvis inte att man som ex ska behöva be varandra om lov för att åka utomlands eller skaffa barn eller vad det nu kan vara, men nog informerar man varandra?! Dels vill jag, som någon sa här ovan, inte att barnen ska behöva vara ansvariga för informationsflödet. Tonåringar, kanske, men inte lågstadiebarn. Jag och mitt ex ringer varandra (eller mejlar) och säger saker som "bara så du vet, vecka si och så åker vi till Grekland". Klart att man vill veta om ens barn lämnar landet. Och klart att man vill veta saker som påverkar ens barn. "Han hade ett stort bråk med bästisen i dag, jag har pratat med kompisens pappa och allt är utrett, men så du vet ifall han tar upp det." "Hon ramlade på skolgården i dag, det är ingen fara, men hon blev rätt rädd och blödde en del." "Vi ska berätta för dem i helgen att de ska få ett småsyskon - XX/jag är gravid." "Mamma har fått cancer och är rätt illa däran, vi har träffat henne i helgen och barnen blev rätt illa berörda." Sånt ska inte barn ta ansvar för att berätta själva, och sånt kan vara bra att veta som förälder så man inte blir tagen på sängen när barnet berättar.

Anonym (båda)

Äldre 26 Aug 10:08

#69

Tillägg till mittenstycket: Om hon tycker om mina barn borde hon förstå att jag är viktig för dem, och att det är viktigt för dem att hon och jag inte tycker illa om varandra. Att det är bra för dem att se oss i samma rum.

Anonym (Konstigt?)

Äldre 26 Aug 10:09

#70

Anonym (båda) skrev 2016-08-26 10:01:24 följande:

Nej, självklart är inte mina barn viktigast i världen för henne, och givetvis skiter hon i vem jag är. Men hon borde förstå att de är viktigast i världen för mig, och att det är viktigt för mig att vara någorlunda bekant med människorna som är viktiga för henne. Det handlar inte om jag ska okeja henne, inte heller om att jag inte litar på mitt ex omdöme, utan om att jag vill veta vem hon är.

Dessutom tycker jag faktiskt att det är vanlig hyfs att hälsa när någon kommer hem till en - om man inte är fullt upptagen med något så sticker man väl ut huvudet och säger hej, i alla fall. Om jag tittar in till en granne emellanåt för att låna eller låna ut något, och partnern aldrig någonsin visar nyllet fast jag vet att hen är hemma, då skulle jag tycka att det var jätteskumt.

Hur relationen sen ser ut beror ju på. Om "bonusmamman" inte alls vill vara bonusmamma, utan är fullt nöjd med att vara "pappas sambo", som givetvis lagar mat så det räcker till barnen med, och tvättar deras kläder när hon ändå kör en maskin, men i övrigt inte engagerar sig i barnen, ja, då behöver jag inte mer än ett hej någon gång. Men om hon ska vara bonusmamma fullt ut, någon som tar hand om mina barn, som flätar hår och läser saga och blåser på sår och får förtroenden och går på skolavslutningar och dansuppvisningar och skolpjäser - då får hon acceptera att jag kommer att ingå i hennes liv. Vill hon ha mina barn får hon mig på köpet. Vi behöver inte bli kompisar, men vi ska fan kunna stå ihop på skolavslutningen och småprata lite om hur fint ungarna sjunger. Kort sagt: Jag skiter i mitt ex nya - jag bryr mig om människor som är viktiga för mina barn.

Jag tycker givetvis inte att man som ex ska behöva be varandra om lov för att åka utomlands eller skaffa barn eller vad det nu kan vara, men nog informerar man varandra?! Dels vill jag, som någon sa här ovan, inte att barnen ska behöva vara ansvariga för informationsflödet. Tonåringar, kanske, men inte lågstadiebarn. Jag och mitt ex ringer varandra (eller mejlar) och säger saker som "bara så du vet, vecka si och så åker vi till Grekland". Klart att man vill veta om ens barn lämnar landet. Och klart att man vill veta saker som påverkar ens barn. "Han hade ett stort bråk med bästisen i dag, jag har pratat med kompisens pappa och allt är utrett, men så du vet ifall han tar upp det." "Hon ramlade på skolgården i dag, det är ingen fara, men hon blev rätt rädd och blödde en del." "Vi ska berätta för dem i helgen att de ska få ett småsyskon - XX/jag är gravid." "Mamma har fått cancer och är rätt illa däran, vi har träffat henne i helgen och barnen blev rätt illa berörda." Sånt ska inte barn ta ansvar för att berätta själva, och sånt kan vara bra att veta som förälder så man inte blir tagen på sängen när barnet berättar.

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv! Precis min poäng. Hur kan folk tycka att det är konstigt?!

Johannapanna87

Äldre 26 Aug 10:44

#71

ungbrunett skrev 2016-08-24 15:58:04 följande:

Du får ursäkta men jag tycker absolut inte att man som separerad ska behöva presentera sin nya kärlek för sitt ex innan denne träffar de gemensamma barnen. Det låter för mig helt absurt. Menar du att du ska ok:a henne innan hon träffar barnen? Sannolikheten att hon träffar dem innan hon träffar dig är även mycket stor, eller bor du hos dem också eller? Nej det lät heltknäppt enligt mig.

Ja då får du väl tycka så men ja jag vill veta vem som är i mina barns liv och ska agera "bonusmamma" och i detta fallet var det ett jävla psykfall som "tvingade" pappan bort ifrån sina barn men som tur är så har dom gjort slut nu och han har flyttat tillbaks och är en del av barnens liv igen även om det var 1.5 år senare.

Tycker att det är självklart att man ska vilja veta vem som är runt barnen för man vill sina barns bästa och iaf mitt ex var tydligen inte kapabel till att ta sånna beslut då mina barn mådde dåligt över att dom ens träffades. Sen att psykfallet ställde ett ultimatum och att deras pappa var dum nog och gjorde precis som hon sa det får stå för honom men hon var inte klok i huvudet och jag hoppas mina barn slipper sånna brudar igen. Jag bestämmer definitivt inte över mitt ex eller egentligen vad som händer på hans veckor men jag kan säga vad jag tycker och det kommer jag att fortsätta att göra!

Anonym (Svartvit)

Äldre 26 Aug 13:43

#72

Anonym (båda) skrev 2016-08-26 10:01:24 följande:

Nej, självklart är inte mina barn viktigast i världen för henne, och givetvis skiter hon i vem jag är. Men hon borde förstå att de är viktigast i världen för mig, och att det är viktigt för mig att vara någorlunda bekant med människorna som är viktiga för henne. Det handlar inte om jag ska okeja henne, inte heller om att jag inte litar på mitt ex omdöme, utan om att jag vill veta vem hon är.

Dessutom tycker jag faktiskt att det är vanlig hyfs att hälsa när någon kommer hem till en - om man inte är fullt upptagen med något så sticker man väl ut huvudet och säger hej, i alla fall. Om jag tittar in till en granne emellanåt för att låna eller låna ut något, och partnern aldrig någonsin visar nyllet fast jag vet att hen är hemma, då skulle jag tycka att det var jätteskumt.

Hur relationen sen ser ut beror ju på. Om "bonusmamman" inte alls vill vara bonusmamma, utan är fullt nöjd med att vara "pappas sambo", som givetvis lagar mat så det räcker till barnen med, och tvättar deras kläder när hon ändå kör en maskin, men i övrigt inte engagerar sig i barnen, ja, då behöver jag inte mer än ett hej någon gång. Men om hon ska vara bonusmamma fullt ut, någon som tar hand om mina barn, som flätar hår och läser saga och blåser på sår och får förtroenden och går på skolavslutningar och dansuppvisningar och skolpjäser - då får hon acceptera att jag kommer att ingå i hennes liv. Vill hon ha mina barn får hon mig på köpet. Vi behöver inte bli kompisar, men vi ska fan kunna stå ihop på skolavslutningen och småprata lite om hur fint ungarna sjunger. Kort sagt: Jag skiter i mitt ex nya - jag bryr mig om människor som är viktiga för mina barn.

Jag tycker givetvis inte att man som ex ska behöva be varandra om lov för att åka utomlands eller skaffa barn eller vad det nu kan vara, men nog informerar man varandra?! Dels vill jag, som någon sa här ovan, inte att barnen ska behöva vara ansvariga för informationsflödet. Tonåringar, kanske, men inte lågstadiebarn. Jag och mitt ex ringer varandra (eller mejlar) och säger saker som "bara så du vet, vecka si och så åker vi till Grekland". Klart att man vill veta om ens barn lämnar landet. Och klart att man vill veta saker som påverkar ens barn. "Han hade ett stort bråk med bästisen i dag, jag har pratat med kompisens pappa och allt är utrett, men så du vet ifall han tar upp det." "Hon ramlade på skolgården i dag, det är ingen fara, men hon blev rätt rädd och blödde en del." "Vi ska berätta för dem i helgen att de ska få ett småsyskon - XX/jag är gravid." "Mamma har fått cancer och är rätt illa däran, vi har träffat henne i helgen och barnen blev rätt illa berörda." Sånt ska inte barn ta ansvar för att berätta själva, och sånt kan vara bra att veta som förälder så man inte blir tagen på sängen när barnet berättar.

Här berättar vi också om vissa saker. Men min man talade inte om att han träffat mig. Det gjorde barnen efter vår första träff. Hade vi berättat att vi skulle ha barn så tror jag att hon hade talat om det före oss...

Så gjorde hon när mannens bästis skulle ha barn och andra saker hon snappade upp on hans vänner/ familj. Jag tyckte hon va jätteknepig. Hin visste helt klart att pappan hade velat få berätta så det var för att såra honom och få vara FÖRST med allt hon kunde... Någon sjuk tävlingen ( i hennes huvud) tror jag...

När han berättat om någon sjukdom (som han har) så verkar hon inte bry sig alls. Frågar aldrig hur det går, när är operationen osv. Helt kall!

Så allt är ju inte svart och vitt.

Nu verkar du vettig och hade mamman varit det hade allt varit mycket lättare.

Gung Ho

Äldre 29 Aug 00:07

#73

Annapanna1986 skrev 2016-08-25 22:13:17 följande:

Jag är också bonusmamma, sedan 5 år. Barnens mamma är trevlig, snäll, lätt att kommunicera med, men ändå gör jag allt jag kan för undvika henne. Känner ångest när jag vet att det finns risk att vi stöter på varandra på tex skolavslutningar etc. Möts vi är jag alltid trevlig och småpratar.

Många gånger tror jag det handlar om att många (och då ofta biomammorna) ska hacka och hugga på bonusmamma som hur hon än agerar gör fel. Och ibland kommer i andra hand.

Vi har haft situationer då vi ska iväg, hela familjen (har fler barn än bonusbarnen), man har haft planer på saker vi ska hitta på etc en helg, och får plötsligt veta att biomamman ringde på morgonen och var "sugen" på att ha barnen, och utan att fråga mig lämnar mannen iväg dom.

Här tycker många att mannen gör rätt, klart det är en sak mellan han och den riktiga mamman, och där faller bonusmammans rättigheter direkt, men alla skyldigheter kvarstår alltid.

Så det handlar troligen om sådana känslor, att det är jobbigt, för även om man vet att hon är mamman till barnen så är det inte kil iallafall att träffa mannens X, någon han troligen en gång älskat och haft sex med osv.

Så även om bonusmamman inte ogillar biomamman så är det ändock komplicerat.

Jag tycker mannen gör fel!

Ni har ER familj på er tid och hon har sin. Sedan vinner ju alla på att man är flexibel och samarbetar åt båda håll men ngn automatisk rätt tycker jag inte hon har. Sedan har ju faktiskt din man startat ett liv med dig och säkert finns det ngn förväntning att du skall bry dig om barnen. Då tycker jag han ska prata med SIN familj (dvs du) innan han ändrar planer..

Lustigt hur ofta det ligger menlösa män bakom problemen i dessa trådar.. ;)

Gung Ho

Äldre 29 Aug 00:11

#74

Johannapanna87 skrev 2016-08-26 10:44:55 följande:

Ja då får du väl tycka så men ja jag vill veta vem som är i mina barns liv och ska agera "bonusmamma" och i detta fallet var det ett jävla psykfall som "tvingade" pappan bort ifrån sina barn men som tur är så har dom gjort slut nu och han har flyttat tillbaks och är en del av barnens liv igen även om det var 1.5 år senare.

Tycker att det är självklart att man ska vilja veta vem som är runt barnen för man vill sina barns bästa och iaf mitt ex var tydligen inte kapabel till att ta sånna beslut då mina barn mådde dåligt över att dom ens träffades. Sen att psykfallet ställde ett ultimatum och att deras pappa var dum nog och gjorde precis som hon sa det får stå för honom men hon var inte klok i huvudet och jag hoppas mina barn slipper sånna brudar igen. Jag bestämmer definitivt inte över mitt ex eller egentligen vad som händer på hans veckor men jag kan säga vad jag tycker och det kommer jag att fortsätta att göra!

Som i slutet av inlägget ovan, här upprepar det sig.

Det största problemet var väl att ditt ex var en viljelös toffel inför sin nya..
Nu skulle det aldrig hända, då vi båda älskar både våra barn och bonusbarn, men skulle min fru försökt med ngt sådant i början hade hon åkt ut på fem röda sekunder,.. (Och jag likaså om situationen var omvänd).

Bonusmamman vill inte träffa mig

INNEHÅLL