Mens efter återföring av embryo och gravid

Jag har också gjort IVF. Första två återförandena blev ingenting av. Tredje blev en kemisk graviditet, alltså ett mycket tidigt missfall. Då började jag blöda samma dag som jag plussade. Fjärde återförandet började jag blöda dagen före testdag och var helt 100% säker på att det gått åt helvete, men plussade starkt. Trots större och mindre blödningar till och från under de första veckorna blev det en frisk och fin liten dotter som nu är dryga halvåret. 

Blödningar kan komma av så olika anledningar, och alla är inte något negativt. För min del blödde jag förmodligen på grund av att jag tog Lutinus som retade slemhinnorna, för när jag slutade med dem (i v. 9 eller 10) upphörde blödningarna. 

Jag förstår att väntan måste vara plågsam. Det finns ju tyvärr inga bevis för varken det ena eller det andra förrän man tagit test. Det är ju lite tidigt för dig att testa och få pålitligt svar än så länge. Symptom ska du definitivt inte hänga upp dig på, för ärligt talat har man sällan äkta gravsymptom (som beror på hCG) förrän i v. 6-7. 

Jag håller tummarna stenhårt för att det går bra för dig. Stor styrkekram! 

Jag känner igen känslan... Många trodde att jag skulle vara mer ledsen när jag fick missfall än vad jag var som ofrivilligt barnlös. Jag kände helt tvärtom. Även om jag självklart blev ledsen över att det inte blev vårt barn just då så var jag i slutänden mer lättad än innan eftersom det åtminstone verkade kunna bli plus någon gång. 

Har ni några kvar i frysen? Eller blir det nytt plock om det blir en nästa gång? 

Jag tror inte att du behöver ställa in dig på något alls. Blir det plus blir du glad. Blir det minus är det något du gjort många gånger förr och kan hantera. Du behöver liksom inte intala dig något i förväg, för du blir inte mindre ledsen för att du är "förberedd". Men hoppas kan du alltid göra. Även om man ofta inbillar sig att det gör smällen hårdare så tror jag egentligen inte att den gör det. Du vet ju redan om risken att det inte går vägen. Lite hopp gör dagarna lite lättare att härda ut och det är bra att öva på att hoppas, annars orkar man aldrig fortsätta.