Ännu en tråd om att känna sig utanför..

Tror du får släppa tanken på dig själv och förstå att för deras gemensamma barn är det DOM som är familj och är man på akuten så är det mamma och pappa man vill ha som barn.

Förstår dock känslan, det är en släng av svartsjuka.

Men se din roll i det! Nej du var inte viktigaste personen på sjukhuset just då, men när barnet kommer hem och är frisk så kan du vara viktig genom att ta hand om, pyssla om, gå och köpa lördagsgodis med.. Vara den där roliga snälla bonusmamman på ditt sätt när du har chansen. Du förstår poängen.

Det är alltid jobbigt att känna sig utanför och inte få vara med, särskilt när det gäller någon som står en nära, som ditt bonusbarn.Och jag förstår så väl hur du känner. Det måste också vara svårt för din man som hamnar mitt emellan "sina" två kvinnor och två familjer. Okej, hon är ju inte längre hans kvinna, men hon har varit det och hon är mor till hans barn, och har man barn tillsammans så blir man liksom aldrig riktigt fri från varandra.
Det är sorgligt att hon tar avstånd från dej, men jag gissar att det bottnar dels i svartsjuka och missunnsamhet, dels rädsla för att du ska inkräkta på hennes roll som mamma och att hennes barn ska tycka om dej mer än henne. Inga rationella känslor, men jag har sett flera exempel på vad en skilsmässa kan göra med människor.
Har du någonsin fått möjlighet att prata med henne ensam, utan man och barn? Du skriver att hon inte vill veta av dej. Var det så att du kom emellan henne och mannen så hon ger dej skulden för att han lämnat henne? I så fall är det kanske inte så konstigt.
Men din situation är inte ovanlig och om du inte kan komma till tals med henne är det nog bara att gilla läget och se till att du inte anklagar din man för att han ställer upp för sin gamla familj. Han tar ansvar för sina barn och det gör han rätt i, även om det också inbegriper deras mor. Om du visar dig generös och tillåtande och undviker att ge honom dåligt samvete för att han är en bra pappa, så vinner du poäng, och hon är den som genom sin oginhet och missunnsamhet är förloraren. Fortsätt måna om er familj och bonusbarnen och känn inget hot från hans ex! Du har vunnit barnens kärlek och det är fantastiskt eftersom många har väldiga problem med sina bonusbarn. Kanske deras mor också mjuknar med tiden och ni kan få ett något bättre förhållande. Hoppas du kan övervinna känslan av utanförskap och trots allt orka njuta av det du har. Det är inte lätt, men du klarar det!

Jag får en känsla av att du har svårt att ta plats. Här har vi en kvinna som anstränger sig en hel del för att inte acceptera att du finns, det låter inte sunt. Och du låter lite som att vill man inte att du ska vara med då får det va. Fast du egentligen vill vara med. Din man tycker att du ska skita i vad hans ex säger. Men hur mycket tar han strid för var hon gör och vad hon säger till barnen? Pratar han med barnen om det? Säger han till henne? Märker han hur mycket skada hon gör för dig? Förstår han hur det känns för dig?
Det är inte lätt att känna sig utanför. När jag läste rubriken tänkte jag att det var någon som jag som valt en man med barn sen tidigare men inte hade egna barn när vi träffades. Men du har barn, du vet hur det är att sätta barnen först och att man inte konkurrerar på det sättet. Ni har var sina barn och era barn vet att de inte behöver konkurrera för de har sina egna föräldrar och de trivs bra tillsammans. Men hans ex konkurrerar med dig, av någon outgrundlig anledning. Det är obehagligt när någon som du själv inte känner att du vill konkurrera med av någon anledning vill konkurrera med dig.
Vad tror du skulle hända om du hade struntat i vad hans ex tycker och gått till akuten ändå?

Jag tror att man ibland får lägga sina känslor åt sidan. Helt ok att känna dom.

Man kan inte komma in hur många som helst på akuten. Som din man sa hade du fått komma om hon blev inlagd. Jag förstår absolut dina känslor. Har själv känt dom ibland, men förstått att det finns stunder man inte kan vara med på, som bonusförälder.

Jag har fått ännu mera förståelse sen vi fick gemensamma barn. För mamman.

Mamma är mamma ( pappa är pappa) och så får det vara.

Att hon inte gillar dig osv är tråkigt för er alla. Det problemet har jag inte haft. Hon har aldrig pratat illa om mig. Men om hon inte vill ha mig på akuten när hon är rädd, ledsen och orolig för sitt barn hade jag förstått. Sen får hon stå ut med mig på avslutningar, födelsedagar, studenter, bröllop mm. Men jag tror det är en helt annan sak att dela.

Hopas att hon kan ta vara på dig istället för att hålla dig borta. Du är en viktig person i barnens liv.

Hade inte accepterat det. Är man en familj så är man det alltid! Om ditt styvbarn som du älskar är på akuten så är det helt sjukt att du på grund av morsan inte får vara där och visa att du också bryr dig och stöttar både hen och hennes pappa. Det hade vait annorlunda om styvbarnet själv sagt att hen bara vill ha mamma och pappa på plats.

Om man dikterar villkor på det vis den här mamman gör för att hon är svartsjuk eller vad det kan vara, så behöver man jobba på sin självkänsla, och på sitt fokus, man bör vara upptagen med sin oro för sitt barn och inte vem som befinner sig på sjukan samtidigt.

Att vara förälder är inte ett frikort för att bete sig puckat.

Detta var en orsak och en stor orsak till att jag gav upp min partner och hans barn. Det var de som var familjen, de som var det viktiga och de som var familjen. Där var ingen mamma med i bilden så jag tänkte det skulle vara lättare men det var tvärtom. Kanske skulle ha varit lättare om man haft egna barn så kunde man ha varit två familjer under samma tak. Så jag förstår dig precis! Vi hade också en gång ett liknande fall och de for till akuten, jag var orolig och ringde sen och hörde hur det hade gått. Då hade de åkt hem redan men han hade inte haft en tanke på att ringa mig och berätta. Det visade så tydligt att jag inte hörde till. Det var bara en sak som han visade det på så nej... jag är hellre utan familj än lever utanför i någon annans familj.

Fast vi åker inte alla till akuten om det inte är livshotande. Ts har ju egna barn. Ska dom också sitta på akuten i flera timmar?

Jag har varit på akuten själv några ggr.

Det är bara onödigt att dra dit 7 personer.

Sen att mamman vill utesluta ts i andra sammanhang känns väldigt tråkigt.

Det bästa hade ju varit om ts andra bonusbarn kunnat vara med ts och hennes barn medans mamma och pappa tog med det dåliga barnet. Men så verkar det ju inte funka tyvärr.

Är det en bruten arm eller hjärnskakning behöver alla inte sitta där. Min åsikt dock.

Men snälla nån. När ett barn hamnar på akuten så åker väl en förälder in medan den andra passar barnen hemma. Nu kunde det inte bli så eftersom mamman inte hade körkort, därför åkte båda dit. Såvida barnet inte är döende finns det ingen anledning att vara tre vuxna på akuten för ett barn.

På vårt sjukhus (Stockholmsområdet) står det en stor skylt vid ingången till akuten: "Max 2 anhöriga per patient".

Varför ska det sitta 3-4 vuxna bredvid barnet som gjort sig illa eller är svårt sjuk? Och om någon av bonusföräldrarna är där mot bioförälderns vilja så blir det förmodligen dålig stämning vilket barnet borde slippa när det mår så dåligt.

Handlar inte om vad som är praktiskt genomförbart elller sjukhuspolicy här. Hade TS inte förbjudits att komma till akuten eller att sjukhusets policy sagt max 2 personer och det var orsaken till att TS inte kunde vara där hade TS säkert inte känt sig utanför även om hon inte varit på sjukhuset, eftersom ingen då uttryckligen sagt att hon inte är välkommen på grund av vem hon är. Att ha rätten till nånting (i det här fallet att komma till sjukhuset) är inte det samma som att man måste utnytja den. TS har inte ens rätten, hon exkluderas ur sin familjen och det är oavsett praktiska arangemang inte okej.

TS hade visst kunnat åka till sjukhuset, det var ingen som förbjöd henne.

Det viktigaste i din värld verkar vara den vuxnas RÄTTIGHETER. Hur det allvarligt sjuka eller allvarligt skadade barnet känner sig verkar mindre viktigt. För så länge bara de vuxna får nyttja sina rättigheter så är det skit samma hur den taskiga stämningen påverkar barnet. Eller?

Tack och lov att ts är en empatisk människa som förstår att det hade blivit jobbigt för barnet om hon hade dykt upp på sjukhuset! Jag förstår hennes känslor av utanförskap och jag tycker det var helt rätt av henne att ösa ur sig alla känslor på ett forum istället för att utsätta barnet för en jobbig situation.

Det är väl i så fall barnets egna mamma som skulle utsätta barnet för en jobbig situation om hon inte kunde acceptera att även TS är där och är orolig för barnet. Barnet verkar ju tycka mycket om TS och jag ser inte det dåliga i att  fler bryr sig om det.

Du har redan fått ett bra svar från MM, jag håller helt med i det.

Hej allihop och tack för era svar!

Jag är självklart medveten om att mamma och pappa är det viktigaste man har i livet och att det är just dem två som barnet vill och bör ha hos sig i en sådan situation. Själva besöket i sig är nog inte det som gjorde ont. Bara den där känslan av att jag och mina barn inte ingår, inte är accepterade på den sidan. Båda helsyskonen till det sjuka barnet satt och väntade på akuten i närmare 9 timmar innan de åkte hem till sin mamma igen. Att de skulle vara här är otänkbart. 

Sen fungerar vi som vilken familj som helst när barnen väl är här, men mamman vill inte veta av att vi finns. Det svider lite. och det kändes så uppenbart och jobbigt när akutbesöket föll in. Jag grät som en bebis av oro så jag hade väl mycket känslor i kroppen.

Den här veckan har alla barnen varit hos oss och det har känts jättebra, som vanligt! Massor av kärlek och kramar och skratt har vi fått av alla ungarna!

Och bara för att den ena vuxna bär sig omoget åt så är det okej att den andra också gör det? Jag tycker att ts var den mest omtänksamma vuxna kvinnan i det här fallet, hon la sina egna känslor åt sidan och lät bli att skapa en jobbig situation. All heder åt henne!

Jag ser inte det omogna i att visa omtanke om sitt bonusbarn och närvara vid sjukhuset och visa sin omtanke liksom de övriga i familjen. Att tvingas stanna hemma på grund av biomammans sårade känslor känns onödigt enligt mig. Dessa är inte TS sak att ta hänsyn till anser jag utan något biomamman bör bearbeta på egen hand.