Två som träter
Hej!
Jag behöver hjälp tips och råd då vi hamnat i en jäkla dålig sits.
Lite bakgrundsinfo. Vi är ett par som varit tillsammans över 3 år. Jag har ett barn sen ett tidigare förhållande. Barnet fyller 13 år.
Senaste tiden har det bara varit en jäkla massa tjafs mellan min partner och mitt barn.
Jag har pratat med båda två, vi har pratat tillsammans och så vidare för att komma fram till något som fungerar men det känns rätt hopplöst.
Jag och min partner har under hela perioden vi varit tillsammans diskuterat barnuppfostran, hur man ska göra i olika situationer. Min partner har en helt annan syn än mig på saker och ting och han är rätt "hård". Han har inga barn sen tidigare.
Barnet i fråga är väldigt känsligt och man behöver inte vara "hård" mot barnet utan det räcker med små medel.
Senast häromdagen hade vi en diskussion då barnet och partner börjat tjafsa och säga emot varandra hela tiden. Jag får gå emellan och säga till båda två.
Pratade med dom både enskilt och tillsammans och förklarat att man måste respektera att man tycker olika, att min partner som faktiskt är vuxen måste föregå med gott exempel. Att man måste välja sina strider för man kan inte ta alla strider.
Min partner tycker att man ska påpeka för barnet när den gör "fel". Vilket leder till att om man skulle påpeka allt skulle det bli mängder av påpekanden varje dag och att det i sig bara blir negativt för barnet och deras relation. Det går inte att säga till ett barn 20 ggr om dagen att det gör fel. Det händer bara inte! Barn ska få växa upp med en känsla av att dom är bra, inte att allt dom gör är fel.
När jag och min partner diskuterar blir det antingen allt eller inget. Antingen ska man säga till och det varje gång eller så tänker han bara vara tyst. Att antingen är han en "förälder" som är engagerad eller så är han "bara" en pojkvän och tänker då inte axla något ansvar. Så har det varit hela förhållandet. Jag har försökt klargöra för honom att det funkar inte så, vi har pratat om regler, ståndpunkter, vilka strider man ska välja och så vidare. Det för att underlätta så mycket som möjligt för honom.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag märker ju att det blir en dålig situation för oss alla och det funkar inte att ha ett förhållande med någon där barnet hamnar i "kläm". Att man är oense ibland det kan jag köpa, men det här är bara onödigt tjafs som tär på oss alla.
Barnet har börjat svara - Ja men... Vilket triggar igång partnern och sen är tjafset ett faktum.
Eller så säger barnet något och partnern säger emot och tjafset är ett faktum.
Alltså det är inte ens något att hålla på och tjafsa om i mina ögon. Eller är det jag som är hemmablind? Är det en strid man ska ta?
Finns det någon som har några bra tips och råd? Hur går vi vidare?
Jag vet att dom tycker väldigt mycket om varandra, har roligt ihop och har/haft en väldigt bra relation till varandra. Men just nu är dom som två afahannar som hela tiden träter om vem som har rätt i sak. Vilket är jäkligt tröttsamt!