Är han alkoholist?

Alkoholist är han inte. Då hade han druckit, mer eller mindre, varje dag. Inte hade han konsumerat så dyra saker heller.
Han gillar däremot att dricka. Ibland lite för mycket, verkar det som. 
Problem, är det först om du och/eller han anser att det är ett problem. Stör du dig på honom, när han är onykter, så är är det ett problem. Sannolikt kommer han inte att sluta. Tjat leder oftast enbart åt motsatt håll.
Men om du däremot tycker att det är okej, så är det inget att oroa sig för. Det är hans sätt att koppla av, och roa sig.

Varningsklockorna ringer. Testa honom och boka in en romantisk helg. Tala om att den blir alkoholfri och att ni ska se teater, äta gott och bara ha det mysigt. Fixar han inte det så har han garanterat problem som han inte kan hantera själv.

Jag kanske överdriver om jag anser att han är alkoholist. Men för mig är en flaska vin plus flera öl lite mkt på en kväll. Då dricker man för att bli full. Vi har gjort saker nyktra så det verkar inte som att han måste dricka hela tiden. Men mängden han dricker känns lite onormalt mkt. Grejen är väl att vi har helt olika syn på alkohol och ingen jag känner dricker så mkt. Jag tror att han dricker en del när han är själv hemma också.

Han får göra som han vill. Men det blir ju så att jag undviker att vara med honom när han ska dricka. Har påpekat någon gång att han "nog drack lite mkt igår" men har inte vågat ta upp att jag anser att det är ett problem. Om han nu har ett typ av beroende så vill jag inte komma med "tjat". Orkar verkligen inte hålla på tjata på någon. Sen vet jag kanske inte vad som är normalt drickande och inte eftersom jag själv inte dricker så mkt....

Anser inte honom vara en alkoholist.

Jag dricker ungefär lika. Men kan hålla mig till salongsberusad och sluta efter 1-2 glas, om jag ska jobba dagen efter och har bestämt mig för det. Å andra sidan kan det bli en flaska vin om jag inte bestämt mig för mindre en vardagkväll.
Ser mig inte som en alkoholist eftersom:
- Jag har druckit så här i flera år utan att mängden ökar markant
- Jag får inga negativa följder (bortsett från kanske 1-2 pinsamma saker/år) eller låter bli att göra saker pga alkoholen
- Jag kan vara nykter om jag "måste"

Min sambo som är helnykterist efter att växt upp med en missbrukande förälder anser att jag gillar att dricka och dricker mycket, men ser inte att jag har några problem då jag dricker långsamt, 1 öl/1 glas vin i timmen kanske till skillnad från föräldern som bara hällde i sig och att jag aldrig blir helt redlös.

Jag visste att han hade haft problem med en förälder innan vi började dejta, men han sa att han inte hade problem med folk som drack. Första dejten tog jag in vin för att se att det stämde. Hade det varit ett problem vet jag inte om jag blivit ihop med honom. För mig är frihet att göra vad jag vill kanske det viktigaste i livet.

TS: Snittet i Sverige är 2 flaskor vin/vecka för vuxna (över 15). De utan barn dricker mer, män dricker mer.

Sedan så tycker jag att både han och jag dricker mycket, så att vara uppmärksam på att det inte börjar öka i snabb takt eller under längre perioder.  Jag kan dricka varje dag under en semester på 2 veckor. Men om jag återgår till det vanliga direkt när jag kommer hem så ser jag inga problem med det.

Låter som ett riskbruk.
Så länge han sköter jobb osv är det väl inget problem, men om han inte kan hantera jobb eller sociala relationer eller annat på ett normalt sätt så blir det ju ett problem. Och det skriver du ju också. Att inte kunna dricka lagom och att somna är väl ett problem.

I din sits bör du vara klar över att man inte kan få en missbrukare att sluta. Det måste komma från missbrukaren själv.
Så mitt råd är att lämna ett sjunkande skepp.

Nej men sluta nu, han är inte alkoholist. Fina viner kan vara ett intresse lika gott som något annat. Jag tycker inte han dricker mycket.

Jag är rätt övertygad om att han uppskattar god mat också. Måste man ha tacos som älsklingsrätt med saft till för att klassas som normal.

Det kan nog bli svårt när man inte tycker samma om drickande. Jag gillar att dricka vin och vill gärna ha några glas både fredag och lördag och någon annan dag i veckan också. Jag skulle ha svårt att vara tillsammans med någon som inte drack alls/väldigt lite tror jag.

Inget konstigt med att inte vilja sluta efter två glas vin. I min värld är det konstigt att inte vilja fortsätta dricka, om möjligheten finns, och att bara sätta stopp där. Det är ju då man verkligen blir sugen på att dricka mer. "Två öl, eller två glas vin, och sen får det räcka" - själva tanken är outhärdlig! Isf är det bättre att avstå helt just den gången. Det är exakt så jag brukar göra: kan jag inte supa till ordentligt, avstår jag helt.

Så, ingen konstigt.

Om du kan tänka dig en framtid där du känner som du gör nu för hans drickande, så är rådet fly så fort du kan för att slippa må dåligt. Han kommer inte att förändra sitt beteende bara för att du "tjatar".

Spelar väl ingen roll om han är alkoholist eller inte. Någon som lägger så mycket tid på alkohol skulle inte jag vara intresserad av att vara tillsammans med.