Har två bonusar som varit hos oss nästan varje helg. De älskar mig och har tom sagt att det känns som jag är deras mamma. Efter många problem som inte gick att lösa har jag och pappan separerat. Nu berättar han att för honom är det ok men biomamman förbjuder barnen att åka till mig. De skriver till mig att de saknar mig men att de inte får..
Det är väl klart att man kan. Men upp till var och en att själv avgöra. För dig räcker det att ha kvar en del människor i ditt minne, och en del vill ha dem kvar i sin närhet och vardag.
som andra skrivit TS så kan hon inte förbjuda dem att träffa dig på pappans tid, så prata med honom och se om ni kan få ses och kramas lite :)
Så alla dessa som du tänker på hade du helst fortsatt ha umgänge med i hela ditt liv, hur många blir inte det genom åren?
Kan man inte ha kvar människor man träffat och tyckt om som ett fint minne?
Vad tråkigt att hon sätter sig på tvären. För mig var det tvärtom, jag separerade från min sambo som hade en dotter, varannan vecka med sitt ex. Efter separationen så kom hon till mig en heldag eller en övernattning i månaden i flera år, för att både jag, mamman och pappan ville det, för vi hade en bra och nära relation. Nu är hon 14 år så ingen vuxen är direkt viktig! Men jag hoppas vi tar upp IRL kontakten igen senare, numera är det mest på facebook.
Vad tråkigt att hon sätter sig på tvären. För mig var det tvärtom, jag separerade från min sambo som hade en dotter, varannan vecka med sitt ex. Efter separationen så kom hon till mig en heldag eller en övernattning i månaden i flera år, för att både jag, mamman och pappan ville det, för vi hade en bra och nära relation. Nu är hon 14 år så ingen vuxen är direkt viktig! Men jag hoppas vi tar upp IRL kontakten igen senare, numera är det mest på facebook.
På hans helger har hon inte så mycket att säga till om, så ni kan träffas då.
Med risk för att ytterligare förstöra illusionerna för er som anser att bonusmammor är oviktiga och att barn "så lätt glömmer" så kan jag tala om att jag och mina barns storasyster har en fantastiskt fin relation fortfarande, fyra år efter att jag och hennes pappa skilde oss. Hon är 18 nu och hälsar lika gärna på mig och min sambo som sin pappa och hans sambo, och vi hörs av via sms eller Facebook minst varannan vecka.
Jag har också blivit vän med hennes mamma , eftersom hon tycker att det är viktigt att jag finns kvar i hennes dotters liv.
Men det klart, det kanske är nåt jag inbillar mig - för barn behöver ju INTE fler föräldrar, och de glömmer ju oviktiga människor. Och bonusmammor är ju oviktiga.
Eller inte.
Med risk för att ytterligare förstöra illusionerna för er som anser att bonusmammor är oviktiga och att barn "så lätt glömmer" så kan jag tala om att jag och mina barns storasyster har en fantastiskt fin relation fortfarande, fyra år efter att jag och hennes pappa skilde oss. Hon är 18 nu och hälsar lika gärna på mig och min sambo som sin pappa och hans sambo, och vi hörs av via sms eller Facebook minst varannan vecka.
Jag har också blivit vän med hennes mamma , eftersom hon tycker att det är viktigt att jag finns kvar i hennes dotters liv.
Men det klart, det kanske är nåt jag inbillar mig - för barn behöver ju INTE fler föräldrar, och de glömmer ju oviktiga människor. Och bonusmammor är ju oviktiga.
Eller inte.
Jag tror att det här är en av de outredda tragedierna med bonusfamiljer och mer komplicerade, icke-traditionella familjebildningar. Jag växte upp i just sådana och, särskilt som barn, så insåg jag att jag inte hade några rättigheter eller säkerheter som gjorde att jag kunde upprätthålla kontakten med bonussyskon eller bonusföräldrar och andra "bonussläktingar" . Ena dagen skulle älska och vara familj med dem och sedan nästa kunde de vara borta ur ens liv. Klart att de lämnade hål och tomrum. Klart att man saknade dem och sörjde.
I dina skor hade jag försökt mig på att tala med pappan. Han kan kanske gå med på att du finns kvar i dotteras liv under hans umgängestid. Som en viktig vuxen i hennes liv. En vän, en "gudförälder", en mentor, en gratis barnvakt. Hitta en ny roll som passar in i den nya familjekonstellationen och som är positiv för er alla.
Jag slapp din sits efter min separation från mitt ex då styvbarnets mamma gärna såg att vi behöll kontakten efter separationen. Jag hade bra kontakt med henne och hennes man också, det underlättade förstås.
Rent formellt runt det du frågar så ska ju föräldrarna låta barnet ha kontakt med personer som är viktiga för dem, men är relationen med mamman dålig lär hon inte följa det och det finns inga straffsatser för den som inte följer detta. Däremot står det pappan fritt att låta dig träffa barnen på sina dagar.
För att mamman kanske anser att det blir ett evigt hattande om barnen ska umgås med pappans alla gamla ex.
Träffa dom nån gång om du vill , men så små barn har snart glömt dig.