• Anonym (ledsen)

    Min man avskyr mitt barn

    Min man är enormt arg på och vägrar träffa mitt barn.

    Barnet, som är i tonåren, bor inte hos mig.

    Jag skriver här för att få råd om hur jag ska förhålla mig och få det att funka ändå, på bästa sätt.

    Min man tycker inte att mitt barn lever på ett bra sätt, utan destruktivt med både inblandning av droger och en havererade skolgång m.m.

    Att barnet ifråga inte gör något för att förbättra sin situation eller tar emot hjälp.

    Min man vägrar bokstavligen att vara i samma rum som mitt barn. Och ska jag träffa barnet får jag göra det, men planera så att maken slipper vara med.

    Jag pratar inte om mitt barn med min man, för så fort namnet förs på tal, blir han upprörd.

    Jag kände sist vi pratade att jag är genuint ledsen för att han tycker så illa om mitt barn och det känns riktigt dåligt.

    Men det känns som vi har kommit till en återvändsgränd vad gäller detta. Min man vägrar att träffa mitt barn, vilket också försvårar familjehögtider o.s.v. samt mina andra barns umgänge med sitt storasyskon.

    Tips?

  • Svar på tråden Min man avskyr mitt barn
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Erfaren) skrev 2016-05-08 10:43:53 följande:

    Var bor barnet nu?


    Barnet bor nu på ett hvb-hem. Men när det skar skar sig mellan dem, så flyttade hen till sin pappa.
  • Anonym (Varit med)
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-08 10:37:24 följande:

    Tack för svar.

    Min man tyckte inte illa om barnet initialt, utan engagerade sig i hen. Men de hade inte samma åsikter, kom ordentligt på kant med varandra.

    Det var efter det som barnet flyttade.


    Kan ni inte söka hjälp allihopa? Barnet behöver såklart hjälp men även er relation kan behöva hjälp. Inget barn ska behöva flytta pga dålig relation med en "styvfar".
  • Anonym (Varit med)
    Tecum skrev 2016-05-08 10:59:36 följande:

    Hur gammal var du då? En tonåring som kräver att mamma eller pappa ska avstå sin kärlek för att partnern "inte gillar dig" är svårt bortskämd och superegoistisk! Alla kan inte gilla alla här i världen, så är det bara och det behöver även barn lära sig. Om man inte kommer överens i en nyfamilj ska man behandla varann med respekt och distans och undvika sådant som triggar. Du har ingen rätt att bestämma över dina föräldrars kärleksliv.

    Om det handlar om direkt fysiskt eller psykiskt våld är det en annan sak.


    Jag var 11 år och slutade snabbt bo hos pappa och hans fru för att jag kände mig varken välkomnad eller avslappnad där. Min pappa visste om det men valde ändå att bo med henne och därmed missa min uppväxt. Jag orkar inte gå in på allt tokigt som hänt men kan bara säga att ingen av dom tycker dom har gjort fel och ingen kommer ens ihåg alla elaka saker som hänt och det gör att jag idag tagit avstånd från henne och träffar pappa sporadiskt.
  • Anonym (Varit med)
    Tecum skrev 2016-05-08 10:59:36 följande:

    Hur gammal var du då? En tonåring som kräver att mamma eller pappa ska avstå sin kärlek för att partnern "inte gillar dig" är svårt bortskämd och superegoistisk! Alla kan inte gilla alla här i världen, så är det bara och det behöver även barn lära sig. Om man inte kommer överens i en nyfamilj ska man behandla varann med respekt och distans och undvika sådant som triggar. Du har ingen rätt att bestämma över dina föräldrars kärleksliv.

    Om det handlar om direkt fysiskt eller psykiskt våld är det en annan sak.


    Jag var 11 år och slutade snabbt bo hos pappa och hans fru för att jag kände mig varken välkomnad eller avslappnad där. Min pappa visste om det men valde ändå att bo med henne och därmed missa min uppväxt. Jag orkar inte gå in på allt tokigt som hänt men kan bara säga att ingen av dom tycker dom har gjort fel och ingen kommer ens ihåg alla elaka saker som hänt och det gör att jag idag tagit avstånd från henne och träffar pappa sporadiskt.
  • Anonym (Erfaren)
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-08 11:17:57 följande:
    Barnet bor nu på ett hvb-hem. Men när det skar skar sig mellan dem, så flyttade hen till sin pappa.
    Stackars ditt barn. Mitt hjärta blöder när jag läser här.

    Att inte få stöd av sin partner i detta är det ultimata sveket... när ditt barn (förhoppningsvis) rett ut sitt liv kommer detta vara kvar som en tagg i hjärtat. Både hos barnet och dig. Jag tycker på fullt allvar att din man kan dra åt h***vete. För*****ade skithög.

    Förlåt för svordomarna men jag är så upprörd över detta!
  • Anonym (tack)

    TS, tack för att du skrev detta. Det stärker mig i mitt beslut att flytta dit där mitt barn bor, med eller utan min man. Han vill inte, men mitt barn som bor på annan ort pga studier behöver mig. Det var inte så lätt att bo ensam med eget hushåll så nu mår mitt barn inte bra.

    Orten har vi tänkt flytta till förut, men min man hittar på olika anledningar till att inte flytta till just den bostad vi kan få, för han vill inte innerst inne. Men då får han bli särbo med mig eller så får vi gå skilda vägar. Och då kan jag säga att min man faktiskt tycker om mitt barn väldigt mycket.

  • Miss Skywalker
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-08 11:17:57 följande:
    Barnet bor nu på ett hvb-hem. Men när det skar skar sig mellan dem, så flyttade hen till sin pappa.
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-08 10:37:24 följande:

    Tack för svar.

    Min man tyckte inte illa om barnet initialt, utan engagerade sig i hen. Men de hade inte samma åsikter, kom ordentligt på kant med varandra.

    Det var efter det som barnet flyttade.


    Bara för att man inte har samma åsikter behöver man ju inte flytta. Det måste ju vara någonting djupare. Annars är det ju bara du och barnets pappa som behöver engagera er. Hen har redan två föräldrar så varför måste din man oxå det?

  • Gung Ho
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-06 17:47:55 följande:

    Min man är enormt arg på och vägrar träffa mitt barn.

    Barnet, som är i tonåren, bor inte hos mig.

    Jag skriver här för att få råd om hur jag ska förhålla mig och få det att funka ändå, på bästa sätt.

    Min man tycker inte att mitt barn lever på ett bra sätt, utan destruktivt med både inblandning av droger och en havererade skolgång m.m.

    Att barnet ifråga inte gör något för att förbättra sin situation eller tar emot hjälp.

    Min man vägrar bokstavligen att vara i samma rum som mitt barn. Och ska jag träffa barnet får jag göra det, men planera så att maken slipper vara med.

    Jag pratar inte om mitt barn med min man, för så fort namnet förs på tal, blir han upprörd.

    Jag kände sist vi pratade att jag är genuint ledsen för att han tycker så illa om mitt barn och det känns riktigt dåligt.

    Men det känns som vi har kommit till en återvändsgränd vad gäller detta. Min man vägrar att träffa mitt barn, vilket också försvårar familjehögtider o.s.v. samt mina andra barns umgänge med sitt storasyskon.

    Tips?


    Hur resonerar man när man är tillsammans med någon som hatar ens eget kött och blod...??
  • Anonym (mor)
    Anonym (ledsen) skrev 2016-05-06 17:47:55 följande:

    Min man är enormt arg på och vägrar träffa mitt barn.

    Barnet, som är i tonåren, bor inte hos mig.

    Jag skriver här för att få råd om hur jag ska förhålla mig och få det att funka ändå, på bästa sätt.

    Min man tycker inte att mitt barn lever på ett bra sätt, utan destruktivt med både inblandning av droger och en havererade skolgång m.m.

    Att barnet ifråga inte gör något för att förbättra sin situation eller tar emot hjälp.

    Min man vägrar bokstavligen att vara i samma rum som mitt barn. Och ska jag träffa barnet får jag göra det, men planera så att maken slipper vara med.

    Jag pratar inte om mitt barn med min man, för så fort namnet förs på tal, blir han upprörd.

    Jag kände sist vi pratade att jag är genuint ledsen för att han tycker så illa om mitt barn och det känns riktigt dåligt.

    Men det känns som vi har kommit till en återvändsgränd vad gäller detta. Min man vägrar att träffa mitt barn, vilket också försvårar familjehögtider o.s.v. samt mina andra barns umgänge med sitt storasyskon.

    Tips?


    Vad tycker du själv angående ditt barns levende? Droger och en havererad skolgång låter illavarslande men du tycker det är viktigare att din man håller god min? Skrämmande
  • Gung Ho
    Tecum skrev 2016-05-08 10:59:36 följande:
    Hur gammal var du då? En tonåring som kräver att mamma eller pappa ska avstå sin kärlek för att partnern "inte gillar dig" är svårt bortskämd och superegoistisk! Alla kan inte gilla alla här i världen, så är det bara och det behöver även barn lära sig. Om man inte kommer överens i en nyfamilj ska man behandla varann med respekt och distans och undvika sådant som triggar. Du har ingen rätt att bestämma över dina föräldrars kärleksliv.

    Om det handlar om direkt fysiskt eller psykiskt våld är det en annan sak.
    Vad är det för idioti?

    Nej, alla gillar inte alla här i världen.
    Tur då att du inte behöver bo med alla!
    Om barnet är egoistiskt som mår dåligt av att ens förälder väljer att bo med en människa som inte gillar en, vad är då inte föräldern?! Snacka om sneda prioriteringar!

    Jag skulle aldrig bo med någon som inte gick ihop med mitt barn som är det viktigaste i mitt liv. Flyttade ihop med min nuvarande fru för drygt två år sedan och vi var båda inställda på att det måste funka med barnen, annars hade vi flyttat isär...
    Denna inställning tror jag också hjälpte oss att få allt och funka med vår nya familj..
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (mor) skrev 2016-05-08 17:29:10 följande:

    Vad tycker du själv angående ditt barns levende? Droger och en havererad skolgång låter illavarslande men du tycker det är viktigare att din man håller god min? Skrämmande


    Jag är MYCKET oroad och försöker tillsammans med soc och hvb-hem få rätsida på hens liv.

    Jag träffar hen på hemmet, ute på fika, hos släktingar osv.
  • Anonym (Esse)

    Men va?

    Din man och ditt barn kom på kant med varandra så din son flyttade och du stannade med mannen? Wtf?? Hur tänkte du?

    Kanske dags att göra rätt nu och lämna din man och ta tillbaka din son.

  • Tecum
    Gung Ho skrev 2016-05-08 21:04:12 följande:
    Vad är det för idioti? Nej, alla gillar inte alla här i världen. Tur då att du inte behöver bo med alla! Om barnet är egoistiskt som mår dåligt av att ens förälder väljer att bo med en människa som inte gillar en, vad är då inte föräldern?! Snacka om sneda prioriteringar! Jag skulle aldrig bo med någon som inte gick ihop med mitt barn som är det viktigaste i mitt liv. Flyttade ihop med min nuvarande fru för drygt två år sedan och vi var båda inställda på att det måste funka med barnen, annars hade vi flyttat isär... Denna inställning tror jag också hjälpte oss att få allt och funka med vår nya familj..
    Flytta isär ja men inte gjort slut? Eller...? Och det kan vara så att den nye inte har något alls emot barnet men barnet hatar den nya bara för att det inte är mamma/pappa.
    Alla måste bjuda till för att det ska funka, de vuxna måste känna sig för och ta det varlig. Men barn, i synnerhet tonåringar som är gamla nog att förstå om de vill, måste acceptera läget och uppföra sig.
    Idioti är att låta barn bestämma över vuxnas kärleksliv.

    Och förresten, om du nu ska låta dina barn bestämma, varför skilde du dig öht? Då gick det bra att vara egoistisk...
  • Anonym (Kim)
    Tecum skrev 2016-05-09 15:53:51 följande:
    Flytta isär ja men inte gjort slut? Eller...? Och det kan vara så att den nye inte har något alls emot barnet men barnet hatar den nya bara för att det inte är mamma/pappa.
    Alla måste bjuda till för att det ska funka, de vuxna måste känna sig för och ta det varlig. Men barn, i synnerhet tonåringar som är gamla nog att förstå om de vill, måste acceptera läget och uppföra sig.
    Idioti är att låta barn bestämma över vuxnas kärleksliv.

    Och förresten, om du nu ska låta dina barn bestämma, varför skilde du dig öht? Då gick det bra att vara egoistisk... smile5.gif
    Haha, där fick du till det! Skilja sig från barnens mamma eller pappa går bra oavsett vad barnen tycker. Men är en ny partner kommer in i bilden är barnens åsikt plötsligt sååå viktig.
  • Gung Ho
    Anonym (Kim) skrev 2016-05-09 16:13:19 följande:
    Haha, där fick du till det! Skilja sig från barnens mamma eller pappa går bra oavsett vad barnen tycker. Men är en ny partner kommer in i bilden är barnens åsikt plötsligt sååå viktig.
    Jag tror extremt få skiljer sig utan att tänka på barnen.. Min erfarenhet är tvärt om att många håller ihop främst pga barnen.
  • Anonym (Kim)
    Gung Ho skrev 2016-05-09 17:12:18 följande:
    Jag tror extremt få skiljer sig utan att tänka på barnen.. Min erfarenhet är tvärt om att många håller ihop främst pga barnen.
    ...och det är inte fel, om det inte finns bråk, missbruk och misshandel med i bilden
  • Gung Ho
    Anonym (Kim) skrev 2016-05-09 17:29:23 följande:
    ...och det är inte fel, om det inte finns bråk, missbruk och misshandel med i bilden
    Kan inte tänka mig att det är positivt att vara tillsammans bara för barnens skull. Om man inte har någon annan bra anledning. Blir lätt bittert & känslokallt. Har flera vänner som varit med om det och i efterhand önskat att föräldrarna skiljt sig tidigare.

    Separerade själv för ca tre år sedan och kan nu inte förstå att jag levde med henne.. Hon är en fantastisk kvinna, bara inte för mig.
    Tittar man på 'de nya' vi har valt så ser man tydligt hur olika vi blivit vilket omöjliggjorde ett harmoniskt liv.. Hennes nya är korrekt och stel (säkert trevlig) medan min fru är en utpräglad känslomänniska ut i fingerspetsarna, faktiskt lite mer än vad du tänker dig nu... ;)

    Jobbigt för barn att separera, men bättre för honom nu när vår familj funnit sig själv..
Svar på tråden Min man avskyr mitt barn