Anonym (Ts) skrev 2016-05-05 09:34:29 följande:
Jag har ett sparkonto till mitt barn. Han fyller 15 och jag tänkte köpa moppe till honom av de pengarna, resten har jag tänkt till körkortet. Jag för det jag kan mer än så kan jag inte göra.
Min sambo gör ingen skillnad på barnen, han ser sig som pappa till mitt barn och kommer säkert hjälpa även honom. Men jag är osäker på om jag vill det?
Jag ser ju hur lat hans son är, han har klagat på det under hela vårt förhållande. Jag har aldrig bott med sonen då han flyttade hemifrån som 16 åring. Jag har dock åkt till sonen och städat i alla år tills han hittade flickvännen. Vi tycker om varandra.
Vad bra att ni kunnat hjälpa era barn med boende. Jag vill kunna göra det men jagvill att barnen även ska kämpa och inte bli handlingsförlamade och förlita sig på någon annan. Mitt barn är extremt bortskämd, men han är även artig, väluppfostrad och har bra betyg.
Jag blir nästan yr i huvudet av dina inlägg. Det svänger väldigt fram och tillbaka.
Jag borde väl inte men ... Varför har du åkt och städat hos sonen i alla år när du tycker att han inte klarar något och hans pappa klagar på att han är lat? Varför gör du saker som exempelvis det medan du samtidigt blir störd av att du tycker att pappan krattar manegen åt sina ungar?
Varför är du bitter över att du inte själv kan ge din son en lägenhet när han ska flytta hemifrån när ni tydligen lever tillsammans på ett sätt som gör att han kommer att få den där lägenheten av din sambo som behandlar honom som om han vore hans eget barn? Att du inte vet om du vill att han ska få en lägenhet kan ju knappast vara ett skäl för dig att bli bitter? (Och varför var du egentligen från början orolig över att din son skulle bli av med sitt rum, när din sambo behandlar honom som sin egen?)
Ditt barn är bortskämd men har bra betyg och är väluppfostrad. Betyder det att han inte är lat? Eller betyder det att sambons ungar inte är väluppfostrade och att de hade ruttna betyg?
Du kanske ska sätta dig på kammaren (eller i alla fall i något av de två sovrummen) och tänka igenom vad du egentligen anser om diverse saker och sedan kanske också prova att förhålla dig till det du kommer fram till på ett lite mer konsekvent sätt.
Det verkar med förlov sagt ganska rörigt just nu.
(Förresten: har du inte själv gjort någon bostadskarriär? du skriver att du sålt en etta för 2,5. Köpte du sedan nytt boende? Kanske det du hyr ut? Du kunde ju sälja den bostaden om andrahands intäkterna inte är till belåtenhet? Hur de nu inte kan vara det, här i Stockholm brukar det ju löna sig bra.)
