Partnerns vuxna barn tar avstånd från mig och partnern ser det ej

Men vad menar du med att du försöker få din partner att se det och träffa sina barn utan dig? Det är väl bara för dig att inte följa med om du anser att det skulle gynna situationen just nu? 

Jag tycker för övrigt att du är rätt ute, även om relationerna är aldrig så bra kan det ändå emellanåt kännas bra för både stora (vuxna) och små barn att umgås utan förälderns nya partner. Precis som det kan kännas bra att bara umgås med en av föräldrarna någon gång ibland för dem som har föräldrar som lever tillsammans. 

Dom är alla vuxna. Det är deras ansvar, både barnen och pappans, över deras relation, inte ditt.

Jag har försökt men då ställer han in och försöker byta till en dag då jag kan. Och protesterar jag för mycket så i fråga sätter han om jag inte vill umgås med hans barn så hamnar i väldigt känsligt läge. Skillsmässan har tagit mycket på dem som familj och efterspelet tar mycket på mig också för jag vill inte sugas in deras spel. Men vill inte heller framstå som om jag inte bryr mig, utan jag är en del av deras framtid.

Kanske det inte handlar om dig utan pappa/son relationen. Om din partner gick upp i sig själv och sin sorg över det spruckna äktenskapet så måste det ha inverkat på relationen med sonen som borde varit i tonåren då. Och numera så har han blivit sig själv igen och borde vara mottaglig för att reparera relationen med sonen vilket sonen försöker bjuda in till. Kanske din partner innerst inne inte orkar eller har motstånd mot att faktiskt fejsa att han varit en frånvarande pappa och är orolig för att det kommer upp om bara han och sonen träffas? Han har liksom dig som en trygg sköld för att slippa konfronteras med den biten?

Om det varit min partner så hade jag nog tagit upp det med honom och sagt att jag märkt att sonen vill och behöver få umgås med sin pappa på egen hand ibland och att jag absolut inte har något emot det. Om det nu skulle vara så att han kanske tror att du skulle bli ledsen.

Så du måste delta i absolut alla sammankomster och kontakter, annars bryr du dig inte om hans vuxna barn? Det är ju ett utomordentligt märkligt resonemang och riktigt unkna krav att ställa från din mans sida. Är han rädd för att umgås med sina ungar själv? Tycker han att han svikit dem på något sätt?

Det kan ju vara så att de vuxna barnen faktiskt inte har nåt intresse av pappans nya utan tycker det räcker gott och väl att bara ha en relation till pappan. Jag träffar inte heller min pappas nya, de får gångerna vi ses gör vi det ensamna eftersom det är honom jag vill träffa. Hade varit skillnad om vi bodde under samma tak. I många fall är inte vuxna så intresserade av föräldrarnas nya partners utan fokuserar på förälder/vuxet barn relationen.

Ifrågasätt tillbaka varför han inte vågar/vill träffa sina barn på egen hand. Låt honom försvara sig i den frågan, det är han som är förälder och han som behöver vårda relationen med barnen.

Jag förstår faktiskt inte problemet. 
På vilket vis tar de avstånd?
De bjuder ju hem er på middag osv. Eftersom de är vuxna så har de ju annat i livet än att sitta och umgås med sin pappa hela tiden.
Att din partner vill ha dig med är väl inte så konstigt, man brukar bjuda båda i ett par.
Varför skulle mamman komma med pikar om dig när hon själv har en man som hon säkert tar med sig när hon är bjuden till barnen.
Jag undrar om du inte läser in en massa som inte existerar.

Håller med, fråga varför han inte kan träffa sina barn på tumanhand. För sjutton, när sambons barn är och hälsar på, så sparkar jag iväg far och det barnet som är där på något eget, eller så sticker jag iväg, just för att jag anser att det är viktigt att de får egna stunder.
Jag resonerar likadant när det gäller hans föräldrar, ser till att även de får egna stunder med sin son.
Fast jag märker att jag måste vara drivande där. Men de har alltid haft det toppentrevligt

Du skulle tycka det var ok att din pappa inte ville träffa dig med din partner heller då förstår jag? Utan endast villa träffa dig om du kom utan partner?