Blir inte beroende av nikotin

Förutom att jag är lätt efterbliven som röker alls fast jag inte behöver då.

Det stämmer att vissa människor har mycket svårare att bli fysiskt beroende av nikotin. Bara att gratulera! Jag tillhör den andra typen av människa, som blir beroende extremt snabbt och har ett litet helvete när jag försöker sluta.

Men ja, sluta rök!

Ja jag vet flera som är som du. De röker rätt friskt utan att utveckla ett fysiskt beroende. Så det är väl individuellt det där. Men fortsätt försöka så kanske även du en dag blir beroende. ;)

Det var samma sak för mig. Jag rökte mellan 20 och 26, men sen slutade jag tvärt om har inte rökt ett bloss sedan dess (är 39 år idag). Jag trappade alltså inte ner eller ersatte med nikotintuggummi eller liknande, utan jag slutade från en dag till nästa. Det var inte ett dugg jobbigt, jag slutade bara köpa cigg och bestämde mig för att aldrig mer röka.

Samma här , jag blir heller inte beroende utan röker när jag känner för det vilket är sällan! Ju bättre jag mår, dessto mindre röker jag och vise versa!

Abstinensbesvär har jag aldrig fått. Men nu efter att på riktigt ha slutat för lite mer än 2,5 år sedan inser jag att jag varit psykologiskt beroende. Särskilt vid motgångar i livet. Jag intalade mig själv att det var gott, härligt med kicken, bara så mysigt att ta en cigg till kaffet ute en solig vårdag, socialt skönt att röka i bra sällskap med en drink i handen - och en tusen andra anledningar jag hade till att just fortsätta röka.

2 år tog det mig att bli helt kvitt detta psykologiska "sug". Idag undrar jag hur jag ens kunde tänka i dom banorna utan att förstå att jag vist var beroende, men av ciggen, inte nikotinet i sig.

Men varför röker du då??

Där summerar du upp det, du har ett psykiskt beroende.
Annars hade väl du slutat att suga i sig äcklig rök?

Kopierat från 1177

Beroende på olika sätt

Tobaksberoende innebär fyra olika slags beroenden:

Fysiologiskt beroende - nikotinbristen gör att man känner "sug", man får abstinensbesvär.
Psykologiskt beroende - man känner att man saknar något, man har en identitet som rökare.
Vaneberoende - man behöver röka i vissa sinneslägen eller sammanhang, exempelvis efter lunch eller då man talar i telefon. Vanan att hantera cigaretten, tobaksdoften, själva tändandet, känslan då röken träffar svalget, röken som blåses ut i rummet är sådant som rökare beskriver som njutningsfyllt.
Socialt beroende - man behöver röka i vissa sociala situationer som fikapauser och fester.

Jag är likadan. I perioder röker jag flera dagar i sträck sen kan det gå veckor emellan.

Jag har rökt med jämna mellanrum sen jag var 15 men har inget sug efter cigg och inga problem att vara rökfri. Nu är det bara nån gång ibland om jag festar och någon rökare frågar om jag vill ha en cigg som jag hänger med ut och röker, det är lite gott när man är full och kan vara skönt att komma ut och prata på tu man hand med någon.

Jag var likadan som dig, vart dock beroende efter att ha börjat röka kontinuerligt ett pack om dagen.

Lätt att säga "jag kan sluta när jag vill" -  annat att göra det.
Bara för att du inte får så mycket crawings kan det vara psykiskt svårt att sluta, sakna känslan av att ta en cigg på balkongen tillsammans med kaffet/vinet.
Att stå och vänta på bussen och tända upp en pinne.
Aja du fattar, sluta röka medans du har chansen :D

Samma. Rökte i ett antal år varje dag. Slutade rakt av (ca 20 år sedan). Röker numer då och då. Kan gå månader emellan. Verkar ha noll beroende av nikotin! Så jag röker när jag känner för det. Precis som att jag kanske köper en pizza ibland. Och nästa gång kan bli en vecka senare eller ett halvår...

Då kan man fråga sig varför du rökte varje dag i ett antal år om du inte var beroende ;)

Har aldrig träffat på nån som har slutat med cigg, och sagt detta.
Då menar jag i samband med detta, utan insikten att de är grava nikotinister sker först 20 år senare utan uppehåll.

Här är en till som inte blir beroende, varken av nikotin eller alkohol, ser hur folk i min omgivning inte kan stå emot utan stor vånda och inser att jag inte alls upplever samma svårigheter...säger inte så mkt om det eftersom folk inte kan förstå att vissa inte har det problemet, men det är väl oxå envdel av problembilden med de som blir beroende, de liksom ursäktar sitt beteende som en norm och allt utanför det är lögn eller personligt påhopp...tror det snarare är att vi är olika helt enkelt