Hur håller/höll ni hoppet uppe?

Nej men.. Fan vad tråkigt. Bryt ihop och kom sedan igen. Försök se det som att det var bra att mi avbröt innan, så ni slapp förbruka ett försök. Men kunde de se nu innan att det var dåliga ägg alltså? Hur såg dem det? Jag tänkt att det väl bara är äggblåsorna man ser och det säger ju egentligen inte mycket om hur äggen blir.. Då man ju inte ens kan se om det är ägg i alla blåsor?

Nej, vad tråkigt :( Men som Regnbågsdröm säger - tur att ni bromsade innan plocket så ni slipper "slösa" bort ett försök. 

Var arg och bitter så länge du behöver och försök att ta hand om dig. Skäm bort dig, för det har du förtjänat. 

Önskar dig lycka till nästa gång!

Massa kramar till dig!! <3

Alltså hon rådde oss att bryta pga att det inte såg positivt ut. Det var väldigt olika storlekar på äggblåsorna och inte alls många, till skillnad från förra gången när allt såg bra ut. Då var det många fina blåsor och de fick ut tio ägg. Nu trodde hon det skulle bli som bäst tre ägg, och kanske inte ens det. Så pga att det såg så olika ut från förra gången och nu, så ansåg hon att det var dumt att "slösa" ett försök. Så DET var ju i alla fall positivt, att hon rådde oss till att spara vårt andra försök. Men jag har redan lidit av sprutorna, finnarna och förhoppningarna...helt i onödan :( Måste dessutom fortsätta ta orgalutran tre dagar till. Jag har blåmärke på magen pga den onda sprutan, och nu måste jag fortsätta HELT i onödan :'(
Ja just nu är det tungt...
Jag är glad att jag har ett så fantastiskt kul jobb och min bra sambo! Annars hade jag gått under idag!

Tack :'(
Jag sitter just nu med en stor whiskey, kanske inte är att skämma bort mig Men den behövs!

Men tack för ditt stöd!!

Hej

Får ja hoppa in här med er?

Vi är ett par som var för sig har barn sedan tidigare. Ja har en dotter på åtta år och min man har två barn på 12 resp 16år.

Tillsammans har vi försökt sedan feb -13 så drygt 3år :/

Jag har endometrios och tyvärr varit me om en hel del operationer de sista åren. Sista op blev dock den största av de alla då de slutade med att ena äggledaren togs bort, den andra stängdes av (steriliserad) och eg ville dr ta bort livmodern oxå men eftersom hon vet att vi vill ha barn så lät hon den va kvar, så att ivf förhoppningsvis ska fungera.

Sommaren 2014 blev vi spontant gravida på egen hand men de slutade med missfall i vecka 7-8.. Några veckor senare gifte vi oss. De va verkligen mkt blandade känslor den sommaren!

Två veckor efter bröllopet blev de akut op där de Bla rensade massa endo. Då såg se att både äggstockar o äggledare satt fastklistrade mot tarmar o bukväggen...

Men endometrios kan försvåra chansen att bli gravid men med ivf lyckas de flesta ändå.

Så våren -15 gjorde vi vårt första ivf-försök.
Fick ut 8st ägg o tydligen var alla av bra kvalitet o eftersom de va fler än fem så skulle de odlas vidare till blastocyster innan de frystes ner... På vägen gick de sådär... Slutade med ett till mig och ett till frysen...

Första återföringen (färsk) gick åt skogen.
Återföringen av FET gick även de åt skogen o när vi kom tillbaka för rutinbesöket för att starta försök nr 2 så visade de sig att ja hade vätska runt äggledaren som läckte in i livmodern o därmed inte gjorde de till nån gynnsam miljö för ett embryo så läkaren trodde att de funnits vätska där vid andra återföringen redan dvs den återföringen va dömd att misslyckas.

Vid detta besök fick kroppen besked om 6veckors väntan för att se om den kunde ta hand om vätskan själv... 4 veckor senare fick ja en akuttid då ja hade väldigt ont o inte alls mådde bra så ville att de skulle kolla innan de gått sex veckor o tur va väl de för även detta besök slutade me akut inläggning o akut op, den ja skrev om ovan där ens äggledaren togs bort och den andra stängdes av.

Så nu står ja på en hormonbehandling för att kroppen ska få vila. När ja inte går på behandling krävs morfin näst intill dagligen pga hemska smärtor av endometriosen...

Så planen är att ringa tillbaka till fert i augusti när de öppnar efter sommarstängningen igen o förhoppningsvis få starta ivf försök nr 2.

Ja hoppas verkligen vi lyckas då!
Är dock riktigt orolig inför kommande äggplock då ja har så mkt sammanväxtningar från endon... De kommer göra brutalt ont! Ja hoppas kunna tjata till mig att få vara sövd, denna gång.

Med motivering kring hur illa de ser ut på insidan.

Ja hoppas nån orkat läsa igenom allt o att ja får hoppa in här på vägen mot ett efterlängtat plus! Hoppet är de sista som överger en men ibland e de nära alltså..

Klart du får hoppa in här! Men oj vad du får kämpa :-/ Du är stark! Jag har också opererats bort två cystor på äggstockarna. Den ena var endometrios. Pga första op blev jag täppt på ena sidan. Det är därför det blivit så svårt för mig från början.

Det är verkligen åt helvete när man känner att kroppen är "emot en"!

Jag hoppas verkligen att det funkar för er!!

Tack!

Ja känner mig verkligen inte stark men på nåt sätt måste man resa sig igen o försöka hoppas o tro att man nån gång ska lyckas.

Sista op tyckte ja de kunde op in ett blixtlås ist, de skulle va smidigare!

Usch op e aldrig kul.
Har du oxå allvarlig endometrios?

O de känns så orättvist när "alla andra"
Blir gravida pt höger o vänster, framför allt de som inte planerat el eg inte vill men struntar i att skydda sig så noga osv...

Men men NÅN gång blir de allas vår tur!

Än så länge har jag bara fått höra att de hittat endometriom i cystan de tog bort första gången. Läkarna verkar inte så oroliga, så jag får väl tro dem.

Men du hade barn från innan?

Okej.

Jo ja har en åtta-årig dotter sedan tidigare men vi har inga gemensamma barn.

Ja, hur håller man lågan och hoppet brinnande? För mig har det varit att ge mig tid att sörja när det gått åt skogen, men jag har fått en dag. Ett dygn där jag och maken tillåtit oss att vara förkrossade och sedan får man borsta av sig och gå vidare. Jag har bloggat i perioder, men inte när det varit som jobbigast. Jag har varit 100% öppen med närmsta vännerna både om att vi försöker sedan länge och när vi fått missfall har vänner och familj fått veta det.

Stödet vi fått har varit fantastiskt och jag är så tacksam. Men viktigast av allt är nog att min man påminner mig om att vi gifte oss inte för att skaffa barn, utan för att vi vill leva med varandra. Den stöttepelaren i mitten av vår relation gör det lättare att inte bara fokusera på "bebis, bebis, bebis".

Vår historia i kort:

1 års oskyddat sex utan graviditet.

1 spontan graviditet efter 5 månaders faktiska försök.

1 missfall i v.6 efter spontan graviditet.

1 avbrutet IVF innan äggplock pga för låg medicinering.

1 framgångsrik behandling, 14 ägg plockade, ett färskförsök, 5 till frysen.

1 färskförsök (det ovan) som tog men slutade i missfall i v.9.

1 frysåterföring som jag nu är gravid i början av v.13 med.

Totalt 3 års längtan och väntan spritt på några korta händelser. Jag tar gärna emot alla frågor och tankar, mer ingående skriver om behandling finns på min blogg.

Jag vill skicka alla strykekramar jag kan och säga att NÄR det blir plus så fortsätter oron alltid efter tidigare missfall. Jag lever med att försöka kontrollera min oro och ångest varenda dag.

:( Jag hoppas att ni kan göra detsamma. För det kommer bli plus. Och det kommer bli bebis. Tillslut. Det måste jag tro för att orka kämpa på.

Vill bara berätta att för mig funkade ivf först efter att jag varit nedreglerad med Enanton Depot-sprutor som sätter kroppen i ett kemiskt klimakterium under 6 mån. Innan dess hade jag gjort tre ivf-försök som inte fungerat. Har också svår endometrios med mycket sammanväxningar och cystor som opererats bort. De tre första ivf-försöken gjordes via landstinget och på den kliniken menade de att min endo inte skulle påverka chansen att lyckas via ivf. Därför gjordes inget speciellt när det gäller tillvägagångssätt utan det var "standardprotokoll". Efter försök tre bytte vi till en privat klinik (Carlanderska i Gbg) och där menade de att min endo påverkade miljön i livmodern och var tvungen att behandlas innan ivf kunde göras. Därav klimakterie i sex månader. Ingen höjdare men det lyckades sen på första försöket på Carlanderska. Blev gravid och födde en son 2011. Fick även en blastocyt till frysen och den resulterade sedan i son nr två som kom 2013 blev sedan överraskande spontant gravid två år senare. Helt oplanerat! Trodde inte det var möjligt för mig att bli gravid på naturlig väg men det kunde jag tydligen nu i februari föddes vår dotter. Så hopp finns trots svår endo. Tror dock det år viktigt att träffa rätt läkare som har kunskap om just endo och hur man ska behandla en kvinna med endo som gör ivf. Lycka till!

Ledsen att jag inte svarat er som skrivit sist. Det har hänt mycket annat sorgligt i min närhet denna vecka... Som om huvudet inte har tillräckligt med tankar :-/

Tack för era tankar och berättelser hur som helst!!!

TS - hur går det för dig?

Vi ska köra FET imorgon. Idag är man riktigt nervös och kan inte fokusera på något annat. Sitter på jobbet men det är typ helt omöjligt. Bergochdalbanan i mitt huvud är för stark just nu.

Tänker på dig i alla fall! kram <3