Sjuka barn på förskolan?

Det är fortfarande inte ner generellt än min arbetsplats ;)

Skillnaden på din och min är förmodligen att på din arbetsplats kan man bli nådd även om man inte har sin mobil på. Det finns en assistent, en reception osv som kan hämta dig om du inte blir nådd.

Läkare, tandläkare, gynekologer, psykologer osv har en mottagning. De är på plats. Arbetet du med brukare så finns det förmodligen ngn som har ditt schema gällande vilka brukare som skall besökas och när. Du kan bli hittad om det behövs.

På min arbetsplats finns inte den möjligheten. Jag kan sitta i möte med designers, med blivande kunder, möta upp kunder på flygplatsen, vara på affärsresa osv. Att vara anträffbar genom mobilen är ett måste för att arbetet skall fungera och likaså för att man skall kunna få tag på mig om något händer mina barn eller min familj. Det finns ingen som kan knacka på mitt kontor, ropa upp i högtalaren, söka upp mig på avdelningen och med säkerhet veta att jag är där.

Jag menade på intet sätt att ditt arbete är en liten arbetsplats eller att det inte är otroligt många som arbetar inom den kategorin. MEN du kategoriserade (vilket jag sällan upplever att du gör) i att det "definitivt" är något man gör (låter bli mobilen) och att man kan bli nådd på annat sätt. Jag påpekade att det inte stämmer för en väldigt stor del av befolkningen.

Detta är inget man kan kategorisera på det sättet. Man ser till att man kan bli nådd om det värsta skulle inträffa. Om det sedan görs genom att man kan bli nådd genom receptionen, en assistent, kollega eller att man faktiskt måste ha sin mobil på spelar mindre roll. Eller?

Så. Jag påpekade enbart att det du beskriver inte är generellt. Det är förmodligen generellt inom ditt område, absolut. Men det gör det inte till generellt inom andra yrkesområden. Eller hur?

Idag hade jag salstent och barnen var på förskola. Jag kan glömma allt vad telefon heter då den SKA ligga avstängd i väskan, dels för att intr störa mina kurskamrater, dels för att inte åka dit för fusk. Världen är inte svart och vit

Instämmer till fullo. Sedan lämnar man ju in fler namn till förskolan utfall föräldrarna inte kan nås (hos oss är det 3). Så att man promt måste vara nåbar är inte riktigt sant.

Fast ringer de 30 min - 1 timme innan man brukar hämta (eftermiddag) då man är på väg hem och säger att barnet är lite hängigt så blir jag trött efter ett tag vid upprepningar. Då kan man inte göra något ändå.

När det började sammanfalla tidigare på dagarna och med frånvarande personal kändes det som att "ringer vi familjen X tar de hem alla sina barn = mindre barn kvar"

Fast när jag jobbade på förskola så brukade jag göra det som en tjänst till föräldrarna, så de kan förbereda arbetskamraterna och kanske ta med sig jobb hem om de har den möjligheten.

Jo man måste väl vara nåbar som förälder! Om ditt barn råkar ut för en olycka bör väl du som förälder rycka in och ingen annan anhörig. Hur kan man inte vilja vara nåbar när man har barn?!

Om jag är på tenta eller annat så ser jag alltid till att meddela det till förskolan och säga till vem dom kan nå i stället. Om jag inte hade haft någon annan så hade jag i alla fall informerat förskolan om när min telefon kommer vara avstängd.

Jag har ställt in min telefon på att alltid släppa fram förskolesamtal,
Dock har jag förmånen att kunna avbryta mitt jobb när som helst, även om det kan innebära kostnader för företaget jag jobbar för.

Nu börjar jag kanske bli tjatig men om det är en nödsituation med ditt barn då? Du måste ju kunna bli nådd då. Om mitt barn förs in till akuten i ambulans skulle jag iallafall vilja åka direkt. Det vill nig mitt barn att jag ska också.

Jo man måste väl vara nåbar som förälder! Om ditt barn råkar ut för en olycka bör väl du som förälder rycka in och ingen annan anhörig. Hur kan man inte vilja vara nåbar när man har barn?!

Som sagt, jag själv skulle haft någon annan som kunnat bli nådd, förslagsvis mitt barns pappa. Men, som någon skrev, ibland är inte allt inte svart eller vit och som någon skrev om man sitter på tenta så FÅR man inte ha telefonen på och då kan man inte göra så mycket. Obs, jag är fd. pedagog själv och ibland så är kanske båda föräldrarna på tjänsteresa och det kan man inte styra över själv, då talar föräldrarna om det och att vi ska ringa t.ex. mormor om det händer något. 

Alltså.

Jag kollar ju inte min mobil varje sekund. Jag kan absolut ha den på men OM de inte får tag i mig så ringer de pappan Får de inte tag i honom ringer de morfar.

Oavsett vem som kommer är sonen precis lika trygg med oss alla och huvudsaken är att ngn av oss kommer. Blir det inte jag så ansluter jag så fort jag kan om det inträffat något allvarligt. Är det ngt mindre allvarligt (förkylning, magsjuka osv) duger det precis lika bra med ngn av de andra och jag fortsätter att arbeta.

Men man kan inte gå runt och vänta på att en allvarlig olycka skall hända ens barn? Gör man det mår man nog inte så bra. Och kanske inte barnet heller :/

Idag hade jag salstent och barnen var på förskola. Jag kan glömma allt vad telefon heter då den SKA ligga avstängd i väskan, dels för att intr störa mina kurskamrater, dels för att inte åka dit för fusk. Världen är inte svart och vit

Jag frågade min sambo hur man gjorde när hans barn gick på dagis och inte mobil fanns.

Ja, ibland kunde det ta några timmar innan föräldrarna blev nådda. Ingen katastrof.