Min svärmor påpekar att jag inte kan bli med barn i

Till hennes försvar kan man kanske säga att hon säkert längtar efter att bli farmor ch hon menar inget illa. Men hon agerar klumpigt och okänsligt. Din man har pratat med henne men det har inte gett effekt. Du kan nu istället prata med henne själv som "kvinna till kvinna", kanske säga t.ex.

"Snälla Britta jag förstår att du gärna vill bli farmor och vill också gärna få barn. Men dina frågor även om de är lite på skoj stressar oss och som du vet så gör stress det svårare att bli gravid, jag blir också ledsen när du säger såna saker. Jag vill därför be dig som kvinna till kvinna att du avstår från att fråga och skoja om det, jag vet att du bara vill oss väl så därför känner jag att jag kan be dig om detta".

Någonting åt det hållet formulerat på det sätt som passar dig bäst. Det kan vara värt ett försök, vad har du att förlora.

Lycka till.

Men be kärringen hålla käften nästa gång. Sög att du blir ledsen och arg och att du vill att hon slutar med mobbingen.

Jo min man har barn av någon annan och hon har barnbarn från alla sina barn. Hon hån skrattar när hon frågar som igår, då ringde hon för att prata med sin son och sen så prata hon med mig och gjorde så så jag bara la på sa inte ett ända ord vart så tom och ledsen.

Men fy vilken otrevlig människa! Jag personligen tycker inte att svårigheter att skaffa barn är ett skämt under några som helst omständigheter. Det är extremt personligt och gör ont som f*n för den som är drabbad, och sånt får man inte skoja om. Du behöver ABSOLUT INTE stå ut med det. Jag tycker att du ska ta bort "filtret" du uppenbarligen har och börja reagera som du faktiskt känner när hon gör så mot dig. Blir du ledsen - visa det. Blir du förbannad - visa det. Hon har ingen som helst rätt att göra så mot dig. 

Vad gäller din man tycker jag att han måste börja förstå hur du känner och sluta ursäkta henne. Han MÅSTE stötta dig i detta. Vill han inte att du ska lacka ur på hans mamma får han ta ett allvarligt snack med henne och se till att hon slutar. 

Usch, hoppas detta löser sig. Stort lycka till! 

Be henne hålla klaffen.
Tyvärr har jag gjort mig skyldig till samma sak som din svärmor. Frågat min son och hans sambo att "är ni med barn än möjligtvis?". Inte speciellt ofta, men nån gång om året. Efter ett par tre år så slog det mig: de kanske försökte men kunde inte få till det? Och då måste det vara skitjobbigt om jag kommer och tjatar.

Jag vet att min sons sambo sa till mig en gång att "jag vill gärna ha, men han är tydligen inte mogen för det". Och självklart respekterar man det.

Så nu har de inte hört ett enda ord från mig på flera år. Barnbarn kommer när de kommer. Och kommer de inte så är det ok det med. Huvudsaken är att ungdomarna mår bra.

Jag vet inte vart jag ska ta mig till. Nu när jag säger till min man att han ska göra något åt saken säger han att jag är konstig som bryr mig.... Vet knappt vad jag ska göra längre mårså dåligt att jag önskar att dö problemet är att jag inte har vänner eller familj allt jag har är han inget jobb eller nånstans att bo känns som att jag måste ta all skit för att va kvar här

Säg bara:Stick.Skaffa dig ett liv.

Jag vill verkligen gå ner i vikt har försökt. Men det går inte så bra för mig jag vet att han är så missnöjd med mig och kallar mig ko men jag vet inte känner mig vilsen och mår inte alls bra. Vad skulle ni gjort

Jag önska att det vore så enkelt och bara sticks. Men vart ska jag ta mig till

Men kvinna,säg ifrån!Hon ska inte såra dig!Om du inte vågar,be din man säga ifrån till svärmor tanten.Hon är inte värd att vara ledsen.Ryck upp dig.Det blir bra sen när tanten fattar att hålla käften.

Jag vågar inte jag vet inte vad han skulle göra han säger att hans familj är viktigaste för honom

Lämna mannen och svärmor.Du är värd nåt bättre.

Både maken och svärmor verkar vara idioter så fundera ett varv till på framtiden tycker jag...