Vill "göra slut" med pappa

Har du berättat för honom att du upplever att han är annorlunda när han är ensam med dig, och när han är med frun? Har du gett honom tydliga exempel på detta? I så fall, hur har han reagerat på det?

Vad är problemet? Ditt krav verkar orimiligt utan mera specificering ja.

Vi eller åtminstone jag har i många år försökt föra en dialog med honom men inget verkar nå fram till honom. Han reagerar med att ignorera problemet. I hans värld så värld så tror han att det skall uppstå någon slags acceptans med tiden hos mig istället. Vilket det uppenbart inte kommer. Är lika upprörd nu som jag varit under alla dessa år.

Vet inte om ett uppehåll på ett par månader är det som kanske behövs för att han ska öppna sig och förstå.

Du har inte accepterat dina foräldrars skiljsmässa, är det problemet? Utan nya frun kan han diskutera gamla frun och ert gamal liv lite, medan han med nya frun inte gor det?

Problemet utgörs av att han helt eller till största del avlägsnat sig från familjen. Prioriterat henne framför viktiga händelser som studentfiranden, förlovningar och liknande.

Sedan en tid tillbaka är varken jag eller min bror heller välkomna att besöka dem. Detta då det tydligen skapar en konkurrens mellan oss och henne. Vilket jag spontant känner är helt absurt och jag känner liksom att barnet inom mig skriker. Vad håller han på med?

Ska sägas att under min tidiga uppväxt har vi haft en fantastisk relation där vi gjort allt tillsammans. Jag känner liksom inte igen min egen pappa.

Om han inte efter en tydlig förklaring gällande hans personlighetsförändring, som jag har uppfattat att det här handlar om, så kommer nog inte heller ett uppehåll att ändra på den saken.

Så min värld finns det bara två val; Antingen accepterar du läget, eller så bryter du med honom helt.

Om du väljer att bryta med honom så får du nog tyvärr räkna med att du ses som den oresonlige och "den onde".

Att helt klippa kontakten med en så nära anhörig som pappa får effekter även för nästa generation. Vad svarar du ditt barn som frågar om morfar? Vad kan du ge för förklaring som barnet ser som rimlig. Blir det ett mönster att anhöriga som man tycker är jobbiga och besvärliga dem kan man sluta bry sig om? Kommer du att bli jobbig och besvärlig när du blir gammal, sjuk, virrig eller dement.

Han har rätt att välja den fru han vill ha, det ska vuxna barn inte lägga sig i. Ni borde skämmas att kräva att han ska lämna henna för att ni ska vilja träffa honom, det är fjortisnivå i mina ögon och helt orimligt. Inte konstigt att han portat er, det hade jag också gjort. Ni ska vara tacksamma om han vill träffa er utan frun då och då.

Självklart så klipper man inte kontakten utan vidare, känns verkligen jättejobbigt.

Håller också självklart med om att konsekvenserna för nästa generation måste övervägas noga. Självklart vill jag att han ska få träffa sitt barnbarn och jag tänker ge honom den chansen. Han har också rätt att själv välja med vem han vill leva tillsammans med, men egentligen är det inte det handlar om. Som barn oavsett ålder har man också rätt till sina föräldrar.

Har inga som helst sakproblem med att mina föräldrar lever med andra partners. Men man kan inte undgå att må dåligt när man ser hur den personen för ändrar ens pappa till någon man inte känner.

Då är den personen som han en gång var död. Jag har inget intresse av att ha någon kontakt med den han har blivit. Enda hoppet är att han vaknar upp och inser konsekvenserna av sitt agerande. Då är jag den första att förlåta han.

Egentligen vill jag ju ha mer kontakt med min pappa, så en brytning är mer av ett ställningstagande att han inte kan ta sina barn för givet.