Han hotar med att stämma mig på vårdnaden.

Jag skriver i den här tråden men du verkar ha fullt upp i alla eftersom du försöker hålla koll på vem som skriver vad och var...

Familjerätten ska medla mellan föräldrarna. Inte stå på en förälders sida och absolut inte hjälpa en mamma att kräva in underhåll. Det får mamman stämma privat för och den som förlorar i ärendet betalar för bådas ombud. :)

Barnet har all rätt till båda föräldrarna hela tiden. Att du vill tro att barnet saknar den rätten utan att det finns ett domslut eller ett juridiskt bindande avtal är bara dumt. Självklart är det inte så. Pappan är juridisk pappa så vad svamlar du om?

Eftersom han har tänkt stämma henne så har han koll på det så du behöver inte oroa dig för det. :)

Familjerätten har ingen beslutanderätt över hur barnets umgänge med den förälder barnet inte lever med ska se ut. Bättre koll än så trodde jag att alla hade.

Pappan har haft umgänge sedan barnet föddes men det är kanske inte tillräckligt ofta för att det ska passa dig. Tur som det är så beslutar inte du om umgänge utan det gör Tingsrätten. Och har man undanhållit barnet från umgänge som du rekommenderar så brukar det straffa sig.

Jag känner till ett liknande nästan identiskt fall där pappan som bodde utomlands drog sin sak upp i rätten.

De fick en dom på fastställt umgänge varannan helg med en övernattning (den pappan kände dock sitt barn lite bättre). Jag antar att han får göra som han vill under umgänget och även ta med sig barnet till sitt hemland om han vill. Han har dock valt att skaffa sig ett tillfälligt boende i sverige där umgänget sker. Han får betala för sitt boende och sina resor själv (som alla andra vuxna).

Jag känner till ett liknande nästan identiskt fall där pappan som bodde utomlands drog sin sak upp i rätten.

De fick en dom på fastställt umgänge varannan helg med en övernattning (den pappan kände dock sitt barn lite bättre). Jag antar att han får göra som han vill under umgänget och även ta med sig barnet till sitt hemland om han vill. Han har dock valt att skaffa sig ett tillfälligt boende i sverige där umgänget sker. Han får betala för sitt boende och sina resor själv (som alla andra vuxna).

Och eventuellt så var barnet nog lite äldre också. Och kände pappan betydligt mycket bättre. Kanske till och med hade bott med barnet och mamman innan?

För i TS fall finns det inte en chans att pappan får varken ensamt umgänge med barnet, eller övernattningar.

För att få det så är en förutsättning att barnet har en trygg relation till pappan, samt känner honom.

Och eventuellt så var barnet nog lite äldre också. Och kände pappan betydligt mycket bättre. Kanske till och med hade bott med barnet och mamman innan?

För i TS fall finns det inte en chans att pappan får varken ensamt umgänge med barnet, eller övernattningar.

För att få det så är en förutsättning att barnet har en trygg relation till pappan, samt känner honom.

Barnet hade aldrig bott med sin pappa och var i ungefär samma ålder. Dock hade de umgåtts i längre perioder men väldigt sporadiskt. Tror det var dagumgänge som gällde ett tag innan det var aktuellt med övernattning.

Men det handlar om en engagerad pappa som kommer till sverige regelbundet trots att det kostar en massa i både pengar och ansträngning. Han kommer tack vare detta så småningom när barnet blir äldre få längre umgängen så att han kan ta med sig barnet till sitt hemland.

Pappan i det här fallet känns inte lika engagerad. Tveksamt om det kommer bli nåt bra av det.

Vad då "vårdnadshavaren har skyldigt att se till umgänge?"Man kan ju inte tvinga nån till umgänge och vårdnadshavaren kan känna att barnets bästa är att vara just med en föräldrer av olika anledningar.

Då missförstod jag nog dig :) 

Låter bra du sätter vissa gränser. Det gör jag här med.

Idag senast så hade jag placerat mina 16 månaders framför datorn för vi hade avtalat om skype vid ett visst klockslag. Och han loggade aldrig in, och ringde inte. Och det här var första gången det hände sedan vi införde skype. Jag skickade ett sms och sa att barnen nu väntat 20 minuter, och nu måste dom få göra annat än sitta och vänta, och att avtalade tider är sådant han ska hålla.

Han ringde upp 10 minuter senare på skype, och den här gången placerade jag barnen framför datorn på nytt. Men jag gjorde klart att så här får det inte se ut. Snart börjar barnen förstå och se fram emot dessa skype tider, och det är min plikt som mamma att se till att dom inte behöver sitta och vänta på en pappa som inte dyker upp. Och jag kommer inte ha en skype kontakt mellan barnen och honom om han inte håller det han lovar dem.

Vi har även satt tider för när han kommer och hälsar på dem. Datum finns färdigt. Detta var ett krav från min sida efter att han bara "försvann" i 6 månader. Jag behöver även veta när han kommer, och att han kommer. Och det där med att komma när han vill och jag då ska anpassa allt efter det..det gick inte jag med på.

Jag förstå dig fullt ut, man lever ju ett liv med barnen, och man gör upp planer. Och det ska inte behöva sättas på paus för att pappan meddelar 3 dagar innan att nu kommer han och stannar 5 dagar. 

Hos oss har umgänget fungerat sedan vi gjorde upp om datumen han kommer.

Men jag har ett ex som förhåller sig bra till skrivna avtal. Han lisom vågar inte bryta dem av någon anledning. Däremot så gjorde han exakt som han kände för innan.Vilket även var att försvinna 6 månader.

Barnet vet att pappa ska ringa och väntar...ringer han inte blir det naturligtvis besviket och undrar varför pappa väljer bort att ringa. Det är sorgligt men barn lär sig snabbt vilka som finns där och inte. Jag har valt att inte påminna, kommentera eller ge honom chansen på nytt vid missat samtal. Intresset och engagemanget borde räcka till att komma igår ett 5 min långt samtal med sitt barn en gång i vecka. Gör det inte det tänker jag inte tvinga på honom det heller.

Fråga om underhåll: jagar inte soc efter underhållet över gränser? Men det beror kanske på vilket land han bor i? Jag vet en kille som betalar underhåll till sin son på Island till exempel.

Det är så ledsamt när dom gör så :/ Om dom skulle veta hur den där besvikelsen är för barnet..Och vad dom gör mot sitt eget kött och blod när dom gör så.

Som mamma i våran situation så ska man vara så stark. Att kunna trösta barnet och få det känna sig värdefull i det skedet, samtidigt som man ju undrar hur i hela fridens namn en pappa kan krossa sitt eget barns hjärta på det sättet.