Hur nära behöver man bo för varannan vecka?
Undrar hur rätten brukar resonera kring att bo varannan vecka för skolbarn när det är ett visst avstånd mellan föräldrarnas boende? Typ ett par tre mil.
-
-
Svar på tråden Hur nära behöver man bo för varannan vecka?
-
Jag tror inte ett skolbarn berättar i detalj vad de gör nej. Faktum är att jag VET att det är det normala. De flesta barn lever i nuet och har inget behov av att rapportera in i minsta detalj. OM de inte känner sig tvungna att rapportera och berätta allt...Anonym (Mamman) skrev 2016-01-29 10:04:14 följande:Du tror inte att ett skolbarn berättar om vad de gjort hos pappa, på skolan osv? Jo, du antar saker men eftersom du verkar trivas med det får du väl fortsätta tro saker du inte vet något om.
Har du egna barn? Lever du i kärnfamilj eller nyfamilj?
Dessutom - barnet har ju inte bott vv så hur skulle barnet kunna ha berättat hur de lever en sådan vecka?
Har du stort kontrollbehov? -
Men så bra. Då behöver du ju inte bry dig om att hsn stämmer dig.Anonym (Mamman) skrev 2016-01-29 10:12:15 följande:
Den här diskussionen är egentligen ointressant rent juridiskt eftersom jag nu hunnit kolla upp med både en som jobbat på familjerätt och en jurist specialiserad på familjerätt. Men nåt ska man ju göra när man har tid över ;)
Ni verkar juridiskt diskutera utifrån en situation där pappan delat ansvaret från början och velat ha varannan vecka efter skilsmässa. Så ser det inte ut i vårt fall utan jag har haft huvudansvaret och barnet har bott på heltid hos mig hela tiden. Enligt de jag har pratat med är det osannolikt att pappan skulle få varannan vecka. Kontinuiteten väger väldigt tungt har jag fått förklarat för mig och att det är barnens rätt till sina föräldrar efter behov. Ett behov som troligtvis varit större om pappan varit närvarande från början.
Eller oroa dig för att ditt motarbetade kan ligga dig i fatet när domen kommer.
Jättebra verkligen.
Bra också att du inte behöver bry dig om ditt barns behov av båda föräldrarna..
Och nej. Jag utgår inte från att hsn begärt det direkt efter separationen. Utan att han gör det nu. -
På vilket sätt tycker du att en fråga om jag har kontrollbehov är relevant i en tråd kring boende varannan vecka och avstånd? Gissar att det är ett sätt att försöka sätta mig på plats snarare än att utveckla diskussionen. Så långt under nivån jag är van vid, tack och lov.Brumma skrev 2016-01-29 10:13:38 följande:
Jag tror inte ett skolbarn berättar i detalj vad de gör nej. Faktum är att jag VET att det är det normala. De flesta barn lever i nuet och har inget behov av att rapportera in i minsta detalj. OM de inte känner sig tvungna att rapportera och berätta allt...
Dessutom - barnet har ju inte bott vv så hur skulle barnet kunna ha berättat hur de lever en sådan vecka?
Har du stort kontrollbehov?
Nu lämnar jag den här tråden. Det är synd att en mötesplats som familjeliv har så många trådar som mer går ut på att försöka trycka till den som tycker annorlunda än att mötas i en diskussion. -
Anonym (Mamman) skrev 2016-01-29 10:22:32 följande:På vilket sätt tycker du att en fråga om jag har kontrollbehov är relevant i en tråd kring boende varannan vecka och avstånd? Gissar att det är ett sätt att försöka sätta mig på plats snarare än att utveckla diskussionen. Så långt under nivån jag är van vid, tack och lov.
Nu lämnar jag den här tråden. Det är synd att en mötesplats som familjeliv har så många trådar som mer går ut på att försöka trycka till den som tycker annorlunda än att mötas i en diskussion.Well. Du har från början inte varit intresserad av en diskussion i ämnet öht, utan bara velat ha medhåll. Vilket ingen skribent i tråden har gett dig (kan vara värt att fundera lite på hur det kan komma sig...)
Jag tycker det är otroligt synd att det finns föräldrar som anser sig ha äganderätt på sina barn, och är så förtvivlat rädda att barnet skall få fler vuxna i sin närhet att älska, så att de slåss med näbbar och klor för att få behålla exklusiviteten. Att inte våga släppa och se lösningar och fördelar för barnet utan istället fokusera på sina egna känslor.
-
Nej. Där lyckades dina förutfattade meningar få dig att läsa in saker som inte fanns..Anonym (Mamman) skrev 2016-01-29 10:22:32 följande:
På vilket sätt tycker du att en fråga om jag har kontrollbehov är relevant i en tråd kring boende varannan vecka och avstånd? Gissar att det är ett sätt att försöka sätta mig på plats snarare än att utveckla diskussionen. Så långt under nivån jag är van vid, tack och lov.
Nu lämnar jag den här tråden. Det är synd att en mötesplats som familjeliv har så många trådar som mer går ut på att försöka trycka till den som tycker annorlunda än att mötas i en diskussion.
Frågan om ko trollbehovet kom sig av att du påstod att skolbarn berättar slöt som händer. Både i skolan och hos den andra föräldern. Eftersom du skulle kunna slå upp vilken barnpsykologibok som helst och läsa motsatsen (barm har inget behov av att rapportera minsta lilla småsak och allt de gjort om de inte känner sig tvungna att göra det eller blir utfrågade) så undrar jag om du har kontrollbehov. Annars tror jag nämligen inte ditt barn skulle berättat om varenda minut hos sin pappa.
Att jag försöker trycka ner dig är ngt du själv läst in. Snarare försökt ha en diskussion med dig. Du är dock tydligt ovillig att ha en diskussion när åsikterna går emot dina. -
Men du är ju inte ens villig att låta pappan få in den kontinuiteten genom att trappa upp umgänget för att till sist kunna ha barnet varannan vecka. Frågan är varför du är så ovillig att jobba för det?Anonym (Mamman) skrev 2016-01-29 10:12:15 följande:Den här diskussionen är egentligen ointressant rent juridiskt eftersom jag nu hunnit kolla upp med både en som jobbat på familjerätt och en jurist specialiserad på familjerätt. Men nåt ska man ju göra när man har tid över ;)
Ni verkar juridiskt diskutera utifrån en situation där pappan delat ansvaret från början och velat ha varannan vecka efter skilsmässa. Så ser det inte ut i vårt fall utan jag har haft huvudansvaret och barnet har bott på heltid hos mig hela tiden. Enligt de jag har pratat med är det osannolikt att pappan skulle få varannan vecka. Kontinuiteten väger väldigt tungt har jag fått förklarat för mig och att det är barnens rätt till sina föräldrar efter behov. Ett behov som troligtvis varit större om pappan varit närvarande från början. -
Hade en period då mitt barn bodde lö-sö hos sin pappa. Var en väldigt kort period men ändå. Han hade 3 mil till oss. Han bodde med en ny sambo som hade två barn. Jag tyckte det var skiiiiitjobbigt! Jag var så van att ha barnet jämt och dessutom lämna barnet till pappan utan att ha kontroll men även att barnet skulle lära känna nya människor som skulle bli viktiga för dem! JÄTTEJOBBIGT!
Nu funkade det inte av andra anledningar så barnet bodde snart heltid hos mig igen MEN det som gjorde att det funkade så länge som det gjorde var just bonusmamman! Hon såg till att barnet fick mat, mys och lek! Det gjorde inte pappan.
nu i efterhand har jag insett att det var hon som gjorde att barnet ändå tyckte det var okej att vara där, hon som fick en trygghet. Barnet älskade hennes barn och de hade jätteskoj ihop. I efterhand kan jag se vinsten med en bonusfamilj och barnet tycker fortfarande om denna mamma fast de inte längre lever ihop.
Jag vet (tror?) att det är en rädsla i att lämna bort sitt barn till en "ny" familj men personer man inte känner. Kanske finns en rädsla att barnet ska tycka bättre om den andra mamman (såklart kommer så inte bli fallet men rädslan som biologisk förälder kan finnas där). Man är så van att ha full kontroll över barnet och allt som händer, nu kommer det bli en hel vecka man inte har "kontroll".
kanske kan du be barnet ringa dig varje kväll så du känner att du får en lite uppdatering kring hur det går när barnet är hos pappan?
Jag vet att om barnet har en bra pappa som ändå tar vuxetansvar så kommer det leda till nåt gott att de får samma kontakt med pappan som med dig.
-
Att lägga ett sådant ansvar på ett barn, att ringa Ga föräldern varje kväll för att försäkra om att det är bra - tycker jag inte är ok. Jag förstår att du menar väl men sådant kan gå så fel.Anonym (kort) skrev 2016-01-29 16:47:59 följande:
Hade en period då mitt barn bodde lö-sö hos sin pappa. Var en väldigt kort period men ändå. Han hade 3 mil till oss. Han bodde med en ny sambo som hade två barn. Jag tyckte det var skiiiiitjobbigt! Jag var så van att ha barnet jämt och dessutom lämna barnet till pappan utan att ha kontroll men även att barnet skulle lära känna nya människor som skulle bli viktiga för dem! JÄTTEJOBBIGT!
Nu funkade det inte av andra anledningar så barnet bodde snart heltid hos mig igen MEN det som gjorde att det funkade så länge som det gjorde var just bonusmamman! Hon såg till att barnet fick mat, mys och lek! Det gjorde inte pappan.
nu i efterhand har jag insett att det var hon som gjorde att barnet ändå tyckte det var okej att vara där, hon som fick en trygghet. Barnet älskade hennes barn och de hade jätteskoj ihop. I efterhand kan jag se vinsten med en bonusfamilj och barnet tycker fortfarande om denna mamma fast de inte längre lever ihop.
Jag vet (tror?) att det är en rädsla i att lämna bort sitt barn till en "ny" familj men personer man inte känner. Kanske finns en rädsla att barnet ska tycka bättre om den andra mamman (såklart kommer så inte bli fallet men rädslan som biologisk förälder kan finnas där). Man är så van att ha full kontroll över barnet och allt som händer, nu kommer det bli en hel vecka man inte har "kontroll".
kanske kan du be barnet ringa dig varje kväll så du känner att du får en lite uppdatering kring hur det går när barnet är hos pappan?
Jag vet att om barnet har en bra pappa som ändå tar vuxetansvar så kommer det leda till nåt gott att de får samma kontakt med pappan som med dig.
Däremot bör barnet få ringa om barnet vill. Men många barn lever i nuet och mår bra i att vara med den föräldern just då. Och en del mår rent av dåligt av att ha kontakt med den andra föräldern under den tiden. -
Med all respekt så tror jag visst att bonusbarn kan tycka mer om andra personer än sina egna föräldrar. Det är nog till och med vanligt. Tror knappast man har relationen säkrad bara för att man är biologisk förälder.Anonym (kort) skrev 2016-01-29 16:47:59 följande:
Hade en period då mitt barn bodde lö-sö hos sin pappa. Var en väldigt kort period men ändå. Han hade 3 mil till oss. Han bodde med en ny sambo som hade två barn. Jag tyckte det var skiiiiitjobbigt! Jag var så van att ha barnet jämt och dessutom lämna barnet till pappan utan att ha kontroll men även att barnet skulle lära känna nya människor som skulle bli viktiga för dem! JÄTTEJOBBIGT!
Nu funkade det inte av andra anledningar så barnet bodde snart heltid hos mig igen MEN det som gjorde att det funkade så länge som det gjorde var just bonusmamman! Hon såg till att barnet fick mat, mys och lek! Det gjorde inte pappan.
nu i efterhand har jag insett att det var hon som gjorde att barnet ändå tyckte det var okej att vara där, hon som fick en trygghet. Barnet älskade hennes barn och de hade jätteskoj ihop. I efterhand kan jag se vinsten med en bonusfamilj och barnet tycker fortfarande om denna mamma fast de inte längre lever ihop.
Jag vet (tror?) att det är en rädsla i att lämna bort sitt barn till en "ny" familj men personer man inte känner. Kanske finns en rädsla att barnet ska tycka bättre om den andra mamman (såklart kommer så inte bli fallet men rädslan som biologisk förälder kan finnas där). Man är så van att ha full kontroll över barnet och allt som händer, nu kommer det bli en hel vecka man inte har "kontroll".
kanske kan du be barnet ringa dig varje kväll så du känner att du får en lite uppdatering kring hur det går när barnet är hos pappan?
Jag vet att om barnet har en bra pappa som ändå tar vuxetansvar så kommer det leda till nåt gott att de får samma kontakt med pappan som med dig.
-
menade att barnet kan ringa om man vill prata, såklart ska inte barnet ringa för att rapportera av... missförstod det jag skrev.Brumma skrev 2016-01-29 18:14:08 följande:Att lägga ett sådant ansvar på ett barn, att ringa Ga föräldern varje kväll för att försäkra om att det är bra - tycker jag inte är ok. Jag förstår att du menar väl men sådant kan gå så fel.
Däremot bör barnet få ringa om barnet vill. Men många barn lever i nuet och mår bra i att vara med den föräldern just då. Och en del mår rent av dåligt av att ha kontakt med den andra föräldern under den tiden. -
Anonym (A) skrev 2016-01-29 18:15:09 följande:Med all respekt så tror jag visst att bonusbarn kan tycka mer om andra personer än sina egna föräldrar. Det är nog till och med vanligt. Tror knappast man har relationen säkrad bara för att man är biologisk förälder.
Det jag menar är att självklart kommer ett barn inte sluta tycka om sin mamma för att man mår bra och tycker om/älskar en bonusförälder...
Självklart kan en utomstående person bli viktigare än en biologisk av olika anledningar, men att tro att barnet ska sluta tycka om sin biologiska förälder krävs väldigt mkt skulle jag vilja säga...
-
Om föräldern är en bra förälder så lär det inte ske. Mår barnet bättre hos den andra föräldern och dennes nya så kan den ju sätta det i relation till hur det är hos förälder ett liksom,och därigenom "förstå" att det inte är så bra liksom. Troligen först när barnet blir äldre dock. Men jag förstår vad du menar och menar inte att märka ord eller så, ville bara säga hur jag tänkte kring det.Anonym (kort) skrev 2016-01-29 19:02:27 följande:
Det jag menar är att självklart kommer ett barn inte sluta tycka om sin mamma för att man mår bra och tycker om/älskar en bonusförälder...
Självklart kan en utomstående person bli viktigare än en biologisk av olika anledningar, men att tro att barnet ska sluta tycka om sin biologiska förälder krävs väldigt mkt skulle jag vilja säga...
-
Jag förstår det.Anonym (kort) skrev 2016-01-29 19:00:00 följande:
menade att barnet kan ringa om man vill prata, såklart ska inte barnet ringa för att rapportera av... missförstod det jag skrev.
Men då jag vet av erfarenhet att en del föräldrar faktiskt förväntar sig avrapportering och tycker det är självklart att barnet VILL ringa varje dag blir det ofta en press på barnet..
Barnet får dåligt samvete av att det faktiskt inte varje dag vill ringa mamma (de fall jag känner till gäller det just mammor).
Jag vet själv när min son semestrar med mormor eller morfar. Han är borta några dagar, ibland en vecka. JAG vill prata med honom varje dag, och jag tänker att han nog vill.. Men så pratar jag med den vuxne han är med och faktum är att han väldigt sällan har behov av att prata med mig. Han skickar dock gärna en smiley genom telefonen, men det är när jag ändå skriver med hans mormor tex.
Så känslan av att han vill prata med mig ligger faktiskt i huvudsak hos mig, inte jos honom.
Min bonusdotter mådde en period väldigt dåligt över att hennes mamma ringde när hon var här. Mamma var ju hemma. Och saknade henne. Och här var hon och hade roligt liksom :/
Samtalen slutade alltid med att bonus grät och mamman trodde att hon ville åka hem - för hon var ju ledsen.. Hon hade väldigt svårt att förstå att det faktiskt var hennes telefonsamtal som gjorde dottern ledsen. Vi fick stoppa alla samtal under en period.. Sedan blev det bättre igen och DOTTERN kunde ringa de gånger HON hade behovet. -
Vi hade varannan vecka ett år ungefär med 7 mil mellan oss. Jag jobbade en bit bortanför skolan och körde alltså varje dag till skolan. Hon har kompisar på båda ställena men tyvärr kunde jag inte jobba kvar så då bodde hon hos pappan på skolorten istället.Anonym (Mamman) skrev 2016-01-21 20:26:07 följande:
Undrar hur rätten brukar resonera kring att bo varannan vecka för skolbarn när det är ett visst avstånd mellan föräldrarnas boende? Typ ett par tre mil.
Det var jobbigt att köra, men barnet tyckte den var jättebra.