Stress som leder till barnlöshet

Som jag skrev, jag känner mina vänner och vet att de skulle säga ifrån. För de vet att jag bryr mig och bara  lyssnar om det är vad de vill ha. Okända kommer knappast till mig med sina bekymmer kring ofrivillig barnlöshet.

Jag har heller inte påstått att min åsikt/uppfattning är av vetenskaplig art. Jag uppfattade inte trådstarten som en start av någon som är ofrivilligt barnlös utan som en som ville veta om flera hade upplevt ett samband mellan stress och ofrivillig barnlöshet. Om då ofrivilligt barnlösa ger sig in i diskussionen så är det av deras eget val.

Att jag upplever många barnlösa som så inne i sitt eget att de blir stingsliga är inte på något vis ett sätt att förminska deras problem. Om jag slår i en tå så är ju min tå just då ett stort bekymmer, särskilt om jag måste gå i trånga skor, men för den skull betyder inte det, att det i det stora hela på något vis går att jämföra med ofrivillig barnlöshet. Tån påverkar bara mig, precis som ofrivillig barnlöshet påverkar främst de som sitter i den sitsen.
Ibland upplever jag att ofrivilligt barnlösa fastnar i detta och nästan kräver hänsyn, samtidigt som man absolut inte får säga något om det hela.

Tydligen inte ens i en tråd som eg inte alls riktar sig till ofrivilligt b, utan till de som ser ett samband mellan stress och barnlöshet. Vilket återigen inte gör det hela till fakta på något vis, det handlar om åsikter och upplevelser.

Detta är redan avhandlat tusen miljarder gånger i diverse trådar... JA, extrem stress påverkar fertiliteten. Då uteblir ägglossning = det blir inga barn. I dessa fall påverkar stress fertilitet. Men det är alltså vid extrem stress, inte mer normal stress även om man har mycket av den. 

MEN - när man ägglossar och är stressad så påverkar stressen inte. Vad exakt är det som ska bli påverkat? Kvinnans kropp är knappt involverad i graviditeten. Är embryot livskraftigt fäster det i livmodern och stannar där nästan vad kvinnan än gör. Är det inte livskraftigt blir det ingenting. Hormoner, vilket stress i grund och botten är, tar sig inte in i livmodern. Varför inte? Människor fortplantar sig som mest i kriser, t.ex. krig eller vid naturkatastrofer. Är vår västerländska "skrivbordsstress" värre än oron för att du själv eller din familj ska dö när som helst? Stress är en otroligt naturlig del av livet för alla djur. Ta t.ex. bytesdjur i regel, de har alltid en hög stressnivå. De kan ändå fortplanta sig, faktum är att de är mycket bra på det. Det är naturligt att till och från ha dåligt med mat etc., skulle det påverka skulle det nog aldrig bli några barn eller ungar. Och så var vi där igen i den här tråden, "Jag eller någon jag känner blev det så fort jag/vi slappnade av...". Med den logiken så kan jag säga att jag rekommenderar alla att bära symbolen av Fatimas hand, det funkade för mig. En annan tjej jag skrev till här på familjeliv var med om samma sak, fast i hennes fall köpte och bar hon sina första par högklackade skor. Jag menar, har man misslyckats 35 gånger och lyckas den 36:e så måste det ju vara något man gjorde annorlunda just den gången, eller hur? 

Jag känner betydligt fler som släppt tanken på barn och "slappnat av" som inte lyckats. 

Du känner dina vänner, ja. Och mina vänner känner mig. Mina vänner VET vad jag och min man går igenom, de vet vår önskan, de vet om alla missfall. Det jag pratar om, det är alla andra. Alla arbetskamrater, grannarna på gatan, min mammas (!) väninnor osv. Alltså  b e k a n t a, inte nära vänner som man talar om allt med. Bekanta som nyfiket frågar om vi inte ska ha fler. Jag kan lova, varenda dag är det någon bekant som frågar. Och jag svarar artigt att "vi får se". Ibland har jag sagt att jag fått MF, ibland sagt "du undrar om min och min mans sexliv, alltså?" Dräpande kommentarer måhända, men ibland så är det det enda som får tyst på den bekanta. Och alla arbetskamrater har ju inte fått ett sånt svar av mig, så jag får väl fortsätta svara alla tills jag orkar ge alla syrliga svar. 

Jag kräver ingen annan hänsyn än att sluta påminna mig, glatt sluta fråga om varför vi inte har fler barn. Jag vill inte ha dina råd, för råden har ingen hjälp. Dina råd påminner bara om min sorg och längtan. Och åsikter får du ha, men sprid de inte som sanningar.

Jag citerar ditt tidigare inlägg: "Kanske tipsa om någon läkare man vet om har haft stora framgångar i att hjälpa ofrivilligt barnlösa (om de inte redan känner till den personen) någon behandling man läst om, man kan ju fråga: Har du läst artikeln om ....?". Jag tolkar detta som att du menade att det var något generellt och inte bara gällde dina vänner? Om det inte är något du rekommenderar att man ska göra till ofrivilligt barnlösa behöver du ju inte argumentera emot oss ofrivilligt barnlösa i tråden som inte vill att man ska bli bemött på detta sätt, eller? 

Trådstarten ligger under rubriken "Svårt att få barn". Här hänger normalt sett de som har svårt att få barn, därmed är det vi som läser och reagerar på inlägget. Ganska smaklös tråd att ha om man själv inte lider av ofrivillig barnlöshet kan jag tycka, och även att uttrycka sig i om man inte är varken insatt eller drabbad, men det är min åsikt. Det är däremot inte konstigt att vi väljer att lägga oss i eftersom det är ett av få sätt vi har att stå upp för varandra. De flesta av oss mår fruktansvärt dåligt av alla kommentarer, frågor och råd vi fullkomligt bombarderas av på daglig basis och det är argument som förekommer i trådar som dessa som får folk att tro att det är ok. Det är alltså även ett enkelt forum att tala om att det inte är så vi vill bli bemötta, så det är klart att vi protesterar då. 

Jo, det är respektlöst och osmakligt. Att du säger så är ungefär som att säga till en mörkhyad att de inte ska ta illa upp över att bli kallade blattar eller negrer. Det är inte upp till utomstående att tala om för någon hur de ska hantera sina problem. Uppenbarligen förstår du inte vilken enorm sorg ofrivillig barnlöshet är, annars hade du aldrig förminskat problemet såpass. Det är ett enormt trauma för de som drabbas och det påverkar hela livet. Det känns enormt okänsligt om du menar att de som lever i denna enorma sorg ska foga sig efter de som inte har problemen. Är det inte den som är ledsen som ska få ställa kraven på hur den vill bli bemött? Om någon precis blivit lämnad av sin partner behöver väl inte den som har partner sitta och prata om sitt lyckliga förhållande inför denne när den uppenbart mår dåligt över uppbrottet eller kalla hen för "stingslig"? 
Det är klart vi kräver hänsyn, gör inte du det? Gör inte alla människor det? Det är en enorm, obeskrivlig sorg att inte kunna få barn, varför förringar du det? Vad hade du gjort utan dina barn? Hur hade du mått om du inte vetat om du någonsin skulle få dem?

Här skulle jag kunna svara en sådan sak om jag ger mig in i en sådan tråd vilket är extremt sällan. Detta är nog första gången faktiskt. Men som jag skrev ovan, jag hoppar ju inte på okända, arbetskamrater eller ens bekanta och är nyfiken. Börjar de prata, javisst, då lyssnar jag och kan ställa frågor, men inte annars.

Ja, en person måste själv välja hur denne tar det jag säger. Återigen, jag pratar inte med folk om sånt här om de inte pratar med mig först, men jag svarade här eftersom jag uppfattade att tråden hade ett annat syfte. 

För mig hänger kropp och själ ihop och jag tycker inte det är ett dugg konstigt om stress påverkar olika saker i kroppen, som tex fertilitet.

Forskning leder framåt var dag och jag hoppas innerligt att det i framtiden finns ett stensäkert sätt för alla som vill att få barn.

Mmmm men det var inte så länge sedan som psykologi ansågs som humbug av etablerade läkare.

Du verkar väldigt säker i ditt påstående att stress och fertilitet inte hör ihop. Men vad säger att den forskning som gjorts idag är helt korrekt? Det handlar väl utifrån "vems perspektiv" forskningen görs? Vem har utfört forskningen? För det kanske blir helt olika resultat om ett annat forskningsteam med andra parametrar skulle utföra det.

Min barnmorska som är expert inom kinesisk akupunktur menar att akupunktur även ökar chansen till graviditet även vid vanlig befruktning och inte enbart vid ivf. Men det finns ingen forskning på detta, och många läkare förkastar detta, men hon har ju sett resultatet tydligt under många många år och hon besitter ju en kunskap som andra fertilitetsläkare saknar.

jag tror att det finns en allvarlig risk att missa viktiga puzzelbitar om man slår dövöra till och säger "stress påverkar inte fertilitet. Detta är bara elaka anklagelser mot ofrivilligt barnlösa"

För tänk om forskning framöver faktiskt visar på att det finns ett samband. Kanske inget direkt samband men kanske en mindre beståndsdel i det hela? Då har man ju svikigt många par genom att inte ge adekvat information.

Man har ju tidigare visat på att endast extrem stress påverkar fostret imagen negativt. Det är ju först nyligen som ny forskning visar att även låga doser stress är dåligt för barnet. Inte jättekul info för oss arbetsmyror som sliter hårt på jobbet varje dag med bebis i mage. Ett resultat som ger stora skuldkänslor.

Men alltså, det sitter folk hemma i stugorna som år 2016 hävdar att man kan tänka bort en graviditet.................... 

Och jag tror att Ikea ägs av en turkos dromedar. Två av mina kompisar tror det också, därför måste det vara sant. 

Att genomgå en IVF är något av det mest stressande man kan göra. Mycket underligt att det likt förbenat fungerar. Och mycket underligt att läkarna under utredning aldrig frågar hur "stressad" man är. 

Men visst, tror ni som upplever att tanken på att vilja ha barn leder till barnlöshet så ring och säg det till dom stora sjukhusen!
Typ:
 "Hej jag heter Lisa och har knäckt koden. Ni har tydligen glömt bort att man kan tänka bort en graviditet genom att önska ett barn _för mycket_ " 

Resonemanget är så konstigt... Det är väl ingen (i princip) som är stressad för banskaffandet de första typ 2-3 månaderna man försöker. Så hade TS teori stämt så hade ju alla blivit gravida direkt och alla IVF-kliniker hade gått i konkurs. 

Stress kan säkert vara en faktor på nåt vis, men hur stark stress talar vi om, och hur stor faktor är det egentligen? Ingen vet. 

Anledningen till att vi som är barnlösa blir irriterade på din kommentar är för att vi hör den hela tiden. Den hjälper oss inte utan får oss bara att må sämre. Har du inget konstruktivt att komma med så kan du ju lika gärna vara tyst, liksom. 
Och återkom den dagen du är inne på din 40:e ägglossning utan plus och berätta för mig om hur lugn och avslappnad du är kring barnafödande.

Kanske skulle lugnande tabletter vara något? Gå omkring som en zombie så du varken känner glädje eller annan stress, det måste väl vara receptet om stress är boven i dramat? 

Skämt åsido, jag är verkligen ledsen över att du behövde vara med om det där :'( Önskar att man kunde få varenda en av de som frågade dig eller kommenterade att känna din smärta för en sekund. De hade nog aldrig mer ställt frågan till någon om de förstod. 

Stor styrkekram, hoppas att du snart mår bättre <3

Det är rätt bra att folk som inte har mer än sina egna erfarenheter att grunda sig på kan vara mer säkra på hur det ligger till i detta fall än vad våra läkare på bla Sahlgrenska kommit fram till: www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/inget-samband-mellan-stress-och-resultat-av-provroersbefruktning-46242

Hahaha - exakt så ;) Helt underbart att ni får ett barn till, jag blev jätteglad att läsa det :)