Behöver stöd i kommunikationen med barnets pappa
Mitt inlägg handlar inte om juridik men jag tänker att folk som samlas här nog har en del kunskap i ämnet.
Det är så att jag under många år varit utsatt för psykisk misshandel av mitt ex genom passiv aggressivitet och "damn if you do, damn if you dont."
Nu fortsätter den här psykiska misshandeln i kommunikationen kring vårt barn.
Exempel
Anklaganden haglar och han blir arg (på mig) om jag låter barnet höra av sig spontant samtidigt som han anklagar mig för att inte kunna nå barnet om jag dröjer ett par timmar med att svara om jag är upptagen med annat. Svarar inte på hur han vill ha det.
Skriker och gapar på mig när han ska hämta barnet. Nu kommer vi att lösa det via skola och fritids men det kommer ju fler lov...
Har alltid bra förklaringar till barnet varför vi måste göra på hans sätt, till och med lögner, och barnet tycker jag är taskig mot pappan trots att barnet själv kommit på en del av lögnerna. Kan till exempel vara en helg han inte kan ha barnet pga egen fritidsaktivitet men han säger att han ska jobba.
Han ställer ultimatum. Ex. om det är hans helg och han inte kan ha barnet och jag ifrågasätter så svarar han bara att då får väl hans nya tjej ha barnet. Har inget emot henne alls men då har jag ju hellre mitt barn själv så klart. Meningen är ju att barnet ska träffa sin pappa.
Osv. Osv. Finns det verkligen ingenstans jag kan få stöd i detta? Har pratat med Familjerätten som mer eller mindre sa att huvudmålet är att komma överens och att jag bör göra som han vill om det är vad som krävs. Men detta handlar om så mycket mer, för mig framförallt att jag upplever mig utsatt för psykisk misshandel när jag kommunicerar med exet kring barnet.