När pappan inte vill komma överens??
Hej,
Jag har tre barn ihop med mitt ex som är 10, 14 och 18 år gamla. vi har gemensam vårdnad och har haft dem varannan vecka, även 18-åringen fast han är myndig nu.
Vi har två problem:
1.
Exet försöker hela tiden bryta de överenskommelser som vi gör och med det förstör han våra planer för oss och barnen. Eftersom vi har gemensam vårdnad så finns det inget jag kan göra åt det.
Vi har varannan vecka on-on. Vi har vartannat skollov från sista terminsdagen till första terminsdagen.
När vi diskuterade detta gick han med på att sjuka barn skulle stanna hemma där de vaknar och lämnas på kvällen om det är bytesdag. Däremot gick han inte med på attt samma skulle gälla om bytesdagen var röd dag eller studiedag. Då skall barnen köras över till den andre föräldern kl 08:00 enligt hans vilja.
Fine...
Nu är jullovet snart slut ( han hade jul tils den 30 dec, sedan har vi haft nyårsdelen. Terminsstart är torsdag den 7 januari enligt skolans kalendarium. Vi har planerat jobb och semesterdagar efter detta.
NU säger han att han ska få barnen på fredagen "eftersom det är första skoldagen". Han förstår inte alls att de ska komma till honom den 7 jan *eftersom skolan är stängd"
Nu har vi ju ingen semester på torsdag utan blir hemma från jobbet om han vägrar att ta emot sina barn! Jag har ju i god tro gått enligt vad vi koma överens om - som vanligt!
Vidare har han nu skrivit ett mail där han skriver att han inte vill ha den överenskommelsern gällande loven som vi har "eftersom det blir orättvist att barnen blir hos honom två veckor under jullovet och hos oss bara en vecka"
Orsaken till att det blir så är för att hans egen "vanliga" vecka ligger precis före "hans" julvecka - och det tycker han blir "orättvist". Att det blir precis likadant för oss nästa år - fast omvänt - kan han inte ta till sig.
Så nu vill han bryta även denna överenskommelse och i stället deala om precis vartenda lov under hela året "så att det blir rättvist"
Eftersom vi inte har något samarbete så funkar det helt enkelt inte att ha det så - jag tror snarare att det mest bottnar i att han vill kunna styra vårt liv genom barnen eftersom han är en stridslysten och kontrollerande person - mycket därför jag lämnade honom en gång i tiden.
Finns det inget annat fredligt sätt att lösa detta utan att tvingas söka ensam vårdnad för att få till ett "umgängesavtal" i stället?
Kommunen har redan bjudit in honom till samarbetssamtal mm - men han vägrar at komma.
2.
Eftersom han är kontrollerande, ofta arg och oftast lämnar barnen ensamma hemma på "sina" veckor så vill de inte bo där varannan vecka längre. Vår 18-åring har efter deras senaste konflikt skrivit sig här igen på heltid så att han får underhållsstöd från pappa som han sedan kan göra avdrag från de nätter han sover där. Detta sedan han vägrat att ge sonen pengar till mat eller åka över med matlådor de dagar som han inte är där under pappas vecka.
Vår son har hos oss en egen lägenhet i vårt hus nära skolan så han vill bo där de dagar han börjar tidigt eftersom det är långt från pappa på morgonen. Då behöver han ju ha ett grundförråd mat - eftersom vi ofta är på landet våra "barnfria" veckor.
Plus att det enda sonen önskade sig till julklapp var pengar. ( Han sparar till en flygbiljett ).
Han fick då 1700 kr ( på ett skrivet kort) i ett kuvert på julafton. Han blev jätteglad och ringde och berättade! Sedan visade det sig att pappa vägrade ge honom pengarna " eftersom de var till för kläder - och att han skulle be om pengar varje gång han skulle köpa något! Kul julklapp att få köpa kläder för julklappen - som pappa och vi annars ska köpa ändå liksom.
Mycket sådant plus en massa bråk har nu gjort att han flyttat hem för gott och kommer vara hos pappa som de kommer överens om.
Vår dotter vill inte bo varannan vecka heller sedan pappan lämnat henne ensam upprepade gånger utan att komma hem. Han har även bokat biljetter till London utan att ha barnvakt ordnat för barnen. Till slut kom de sjuka farföräldrarna dagen innan resan - men det var i sista minuten.
Dagen innan de ändrade sig så sa pappan till henne att hon "kanske kunde sova hos en kompis". Det skulle då vara to-må utan att han talat med någon om detta så sent som ett dygn före resan.
Hon är ledsen hos pappa och känner inte att han pratar med henne eller gör saker med henne. Hennes uppfattning är att han inte känner henne alls och vet inte vad hon tycker om att göra eller vad hon önskar sig i julklapp eller någonting.
Hon får sitta framför tv:n eller vara på sitt rum och känner sig alltid ensam. Han pratar i princip bara med henne när det är dags för mat, kläder, eller gå till skolan. Hon försöker vara hos kompisar på "pappaveckan". Hon säger att "alla är ensamma hos pappa". Hon är på sitt rum och bröderna är på sina när de är hemma. Även de är ofta borta när det är pappa-vecka. Så då blir hon ännu mera ensam.
Hon får ont i magen och har börjat gå hos en psykolog för att se orsaken bakom hennes magont-attacker. De är alltid hos pappa och går över när hon kommer till oss. Efter de inledande samtalen verkar det som att även psykologen anser att orsaken är relaterat till föräldrarelationerna och allt bråk som är kring barnen och hemma hos pappa - att han inte är hemma.
Hon vill nu bara vara hos sin pappa to-må. Det fick även hennes storebror vara ett längre dag förra året när det inte fungerade med pappa.
Det säger han att han går med på "så länge han slipper betala underhåll".
Han går alltså med på att hon bor här to-må men han ska inte ha något ekonomiskt ansvar för henne, sjukdagar eller annat. Det blir ju tråkigt och kännbart för honom kan jag tro. Då är det väl bättre att lämna henne själv hemma som förut och försvinna iväg hela kvällar eller nätter så hon ligger hemma med magont? Det är ju graaatis!!!
Nu är jag så less på hela situationen och på att alla instanser råder mig till att stämma på ensam vårdnad.
Vi hade ju ett möte när jag gav honom alternativet att gå via ett ombud då vi bestämde om loven- Men nu börjar han bråka även om detta och att det ska bestämmas kring varje lov som sagt.
Hur handskas man med sådant, nån som vet????