Mitt bonusbarn fick den sämsta mamman tänkbara.

Nä, det är en överdrift. Men mamman har ADHD och bonus har asperger. Mammans impulsiva handlande får bonus som är i behov av rutiner att må dåligt.
Pappan, min man, har troligen också asperger och är inte intresserad av att ha barn över huvud taget.

Vad fan gör man då? Mamman inser inte att hon måste se till att ta medicinerna hon har erbjudits. Hon vägrar eftersom hon inte anser att det är något fel i att ha ADHD. Det har hon givetvis rätt i, men för sitt barns skull måste hon få mer struktur och ordning i vardagen.

Familjegruppen på soc är inblandade men de kommer ingen vart. Mamman vill att pappan ska ha mer umgänge, pappan vill eg helst avsluta det umgänge som finns men har svårt att hävda sig. Jag har ingen bestämmanderätt. Och jag har ett barn med asperger jag med, som nu är vuxen.

Mamman har fått hjälpmedel till barnet för att skapa mer ordning, men hon orkar inte använda dem jämt och ibland när hon använder dem (tex bilder som sätts upp för att visa vad som ska hända under dagen) så ändrar hon iaf. Sen klagar hon på att barnet är så jobbigt att hantera....

Just nu önskar jag mest att barnet blir omhändertaget och får en fosterfamilj som har insikt i npf-problematiken. *suck*

Ville nog mest bara skriva av mig, men om någon har några råd så tar jag tacksamt emot dem, jag är nog lite hemmablind.