Ni som fått ensam vårdnad pga samarbetssvårigheter

Åh, vad jobbigt det har varit för dig och barnen. Skönt att Familjerätten rekommenderade så och att Tingsrätten faktiskt följde det. Vi har en liknande process på gång. Socialen rekommenderade umgängesstöd, men rätten gick emot det. Nu är det utredning via Familjerätten igång med allt vad det innebär. Hoppas att de ser samma saker som soc och att isånafall rätten lyssnar på dem. Är sjukt nervös, det verkar vara så godtyckligt allting och helt berodende på vad man för för utredare, domare och advokat. Blä! All lycka till dig och hoppas allt bara blir bättre nu!

Skrev tidigare i tråden, nu äntligen kan jag svara.

Min sambo krävde aldrig enskild vårdnad, utan bara boendet. Mamman svarade på det med att hålla hans barn borta från oss och anmälde honom till soc för "vanvård" av barnet.

Efter anmälan från mamman genomgick vi soc-utredningen, och mamman+pappan träffades hos soc för försök till samarbetssamtal (utan framgång). Enligt utredningen kunde soc inte finna någon orsak för mamman att hålla barnet ifrån oss, men ändå vägrade mamman att lämna barnet hos oss. Under sammanlagt tre månaders tid fick vi överhuvudtaget inte träffa barnet, trots att soc tjatade på mamman om att barnet behövde få träffa sin andra förälder. Mamman skrev även in barnet på en ny skola, utan pappans godkännande.

Tingsrätten dömde sedan till min sambos fördel, och hade i domen lagt särskild tyngd vid det faktum att mamman hade uppvisat samarbetssvårigheter och vägrat låta barnet vara hos oss. Än så länge är det bara ett interimistiskt (preliminärt) beslut, men om det inte skulle uppstå några allvarliga brister i min sambos föräldraskap innan den slutliga domen är ställd så är risken ytterst liten att mamman får boendet.

Hej,

Hoppar in här trots att tråden inte uppdaterats. Jag är själv inte i en tvist men har rejäla samarbetssvårigheter. Det vardagliga fungerar men varje sommar blir det kaos, främst för att pappan inte hör av sig och i slutändan måste vi anpassa oss. Vi är oense om aktiviteter, där han vägrar lyssna på vårt barn. Barnet är även sedan tidigare rädd för att säga vad hen tycker pga andra omständigheter där.

Det är även en oro och jag hamnar lite i kläm då barnet pratar med mig och säger vad hen säger men sedan är det "säg inte till pappa". Man vill inte bryta det förtroendet men samtidigt måste jag ju för att hjälpa vårt barn och jag måste ju kommunicera med pappan. Dock reagerar alltid pappan med ilska och jag är rädd att det sedan går ut över vårt barn som hamnar i kläm för att han vägrar eller ställer hen mot väggen och hen vågar då inte säga vad hen tycker utan är lojal och säger vad pappan vill höra vilket då leder till att pappan tror att jag ljuger för honom. Så det blir lite omständigt och nu är vi i ett skede där jag vet att barnet vill sluta på en aktivitet. Jag meddelar det men pappan tycker hen ska fortsätta (kan tilläggas att barnet har en annan aktivitet som den gillar). Då vi har gemensam vårdnad så vill jag ju inte bara köra över och ta saken i egna händer heller.

Därav tänker jag att ensam vårdnad skulle underlätta då vi inte skulle få några konfliketer kring semestrar och aktiviteter. Sedan vill jag inte ta ifrån umgänget, den ska delas lika och fortsätta självklart men just konflikter kring detta skulle avta.

Jag har försökt gå till Familjerätten men pappan vägrar. Enligt honom har vi "bra" samarbete om jag bara gör som han säger i stort sett. Så i det stora hela funkar det men alla konflikter blir stora och skadar vårt barn som inte vågar prata eller säga vad hen tycker och känner.

Du får inte ensam bestämmanderätt angående semestrar eller umgänge bara för att du får ensam vårdnad. Vårdnad och umgänge är två olika saker. 

Har barn ensam vårdnad kan man ju flytta med barnen vart man vill utan att fråga den andra.

Man får aldrig försvåra umgänget med den andra föräldern. Blir man stämd om man har gjort det så är risken stor att man förlorar vårdnaden eller som minst boendet.

Får och får,har aldrig hört att det nån har förlorad nåt eftersom man flyttat med barnen.

Ja flytta med barnen får du. Ensidigt bestämma om umgänge och fördelning av högtider och semestrar etc får du däremot inte.

Du kan absolut förlora vårdnaden om du försvårar umgänget med den andra föräldern och denne stämmer dig på boendet och vårdnad. Det är en faktor man måste ta med i beräkningen om man väljer att frånta barnet sin rätt till båda föräldrarna genom att till exempel flytta långt.

Så det är ett farligt råd att ge.

"Sara" skulle bli uppäten levande i rätten med den inställningen och synd att han vek ner sig. Skulle alla dar om året ta en fajt med en sån korkad kvinna!

Ser många har okunnighet i frågan.

Börja med att utgå från vad barnen vill, barnens rätt/vilja och barnens bästa

Dom punkterna är dom absolut viktigaste inom alla vårdnads frågor, kan till och med förändra domslut.

Föräldrar har inte rätt till umgänge med sina barn, det är barnen som har rätt till umgänge med sina föräldrar. Det är lagstiftat.

I samarbetssvårigheter behövs bara att den ena föräldern tycker barnens bästa ska gälla, ex barnet vill själv bestämma hur länge umgänget ska vara, sedan ta detta till soc, berätta hur barnet far illa av umgänget, att det är för länge för barnet, och du vinner mer umgänge direkt.
Prata med ditt barn, fråga vad hen vill!
Den andra föräldern tycker oftast inte om att förlora umgänges dagar och det gör att ni förmodligen inte tycker lika, då har ni samarbetssvårigheter. det är allt som räcker.

Googla barnens rätt och barnens vilja och barnens bästa!!!!!!!!!

Läs allt ni får upp, allt från hur soc hjälper till, läs frustrerande pappor som blir överkörda av soc, läs hur vissa kommuner är 100% på mammans sida. finns sidor som min pappa.nu, där berättar 100 tals hur soc agerar, finns massor av sidor, läs även soc egna sidor.
När ni har läst allt detta kommer ni inse, vad barnens rätt/vilja och bästa betyder i vårdnadstvister. dom tre punkterna är 90% av hela vårdnadstvisten.

Sedan kan ni styr umgänget, ex: bara berätta att barnet inte vill vara så länge hos dig, hen mår dåligt av det.
Fråga alltid ut barnet efter umgänget,,ta alltid vad hen berättar allvarligt, kan vara som att hen har svårt o somna, hen längtar efter mamman hela tiden under umgänget, osv, ta vara på dessa samtal och använd dom och du är en vinnare!

Har man vårdnaden så gäller ochså vissa regler.En jurist sa att man har rätt att flytta ,så säger reglerna.

Tyvärr jobbar det många nötter på Familjerätten och soc. Sidan pappa.nu, som är ett fint initiativ, förstvårar och förstör tyvärr i verkligheten. Det är inte sidans fel utan att det jobbar ointelligenta människor på alltför många poster inom det sociala. De kan inte tänka längre än näsan räcker och tror ofta, nu för tiden, att det är bra att "göra tvärtom mot förut". D v s att om det var lite för lätt för mammor att "ta" vårdnaden förut, så är det precis tvärtom nu.

Har, i både mitt eget fall och andras många vittnesmål om misshandlande/sviktande/svikande/bristande fäder som INTE blir av m vårnaden. Antagligen av rädsla från myndigheter att göra "fel" och tilldöma merparten mammor framför pappor vårdnaden.

Vilket jag skrev....

Ger svar på barnens inställning via länk.

Barn har rätt o prata via soc, verkar inte ens finnas någon ålder, verkar som 5 åringar och 6 åringar får föra talan, det hänger inte på o kunniga soc tanter utan lagen som den är.

Ditt inlägg är svårtolkat. har du lust att utveckla vad du menar/vad du vill få fram?

www.socfamratt.se/vardnad/bnets-situation/829-barnets-instaellning-ar

Visar att barnen har rätt och föra sin talan i en vårdnadstvist!

Om ett barn berättar att den mår dåligt av växelvist boende har den rätt och yrka på annat, som mer umgänge med den föräldern den trivs med.

I den här tråden har Aumeå kommit lite längre i vad han menar. Så slipper allt upprepas :)

www.familjeliv.se/forum/thread/73032161-att-vinna-en-vardnadstvist