Anonym (Osäker)

Äldre 1 Jan 01:02

45 svar

Skaffa barn med man med barn sen innan?

Hej!!

Hur blev det under graviditeten och efter när ni skaffat barn med man med barn sedan innan? (Tänker på er som inte har barn själva innan)

Hur tog exet det?

Jag har landat i att det är ok han redan gjort allt första gången. Men är lite rädd det inte ska vara viktigt för honom. Vi planerar inte barn än.. Men om kanske två pr(varit ihop tre år)

Så..ångrar ni er? Blev det bra?

Anonym (Olika)

Äldre 5 Jan 20:29

#31

smulpaj01 skrev 2016-01-04 20:04:53 följande:

Din man verkar ha mkt otur i sitt val av kvinnor.

Nu är han inne på en 3:e unge med mamma nr 3. När blir 4:e tro?

Haha! Du är ju patetisk! Wow kunde nästan tro att det är du som är exet. Hoppas du hittar någon en dag som älskar dig. Kan du behöva.

My Little Man

Äldre 6 Jan 14:19

#32

nernu skrev 2016-01-02 15:47:08 följande:

Du får bara tänka på att du inte kommer få uppleva det speciella i att få första barnet tillsammans med honom. Han kan självklart vara en superbra pappa och delaktig osv men det är ju bara att titta på en kärnfamilj med tre barn till exempel. Första barnet blir väldigt påhejat och uppmärksammat bara för att det andas och tredje barnet är lika älskat men det får bara hänga på. Fundera kring om du kommer sakna att inte kunna dela alla första ögonblick på det sättet. Om det inte spelar någon roll för dig så kommer det säkert bli jättebra.

Bra skrivit!

smulpaj01

Äldre 7 Jan 10:11

#33

Anonym (Olika) skrev 2016-01-05 20:29:42 följande:

Haha! Du är ju patetisk! Wow kunde nästan tro att det är du som är exet. Hoppas du hittar någon en dag som älskar dig. Kan du behöva.

Nej, DU är patetisk som är svartsjuk på en kvinna som verkar vilja vara "gullig" mot dig/er. Pinsamt.

Och ja, din man har ju otur med sina kvinnor eftersom Du är kvinna nummer 3 han skaffar en ny unge med! Inom kort kommer troligen unge nr 4 med nästa kvinna.

Jag är i ett lyckligt förhållande sedan många år tillbaka och är INTE svartsjuk på min sambos ex, har bra relation till hans dotters mamma.

Anonym (Vienna)

Äldre 7 Jan 10:21

#34

smulpaj01 skrev 2016-01-07 10:11:24 följande:

Nej, DU är patetisk som är svartsjuk på en kvinna som verkar vilja vara "gullig" mot dig/er. Pinsamt.

Och ja, din man har ju otur med sina kvinnor eftersom Du är kvinna nummer 3 han skaffar en ny unge med! Inom kort kommer troligen unge nr 4 med nästa kvinna.

Jag är i ett lyckligt förhållande sedan många år tillbaka och är INTE svartsjuk på min sambos ex, har bra relation till hans dotters mamma.

Oj vad elaka ni är här på forumet mot varandra, pinsamt är vad det är. Vad har du för belägg att vara så elak mot någon du inte känner, för att du sitter "dold" bakom en datorskärm? Inlägget går inte att tolka annat än rent av elakt.

Finns det ingen moderator som kan plocka bort sådana här användare? eller iaf varna dem?

Anonym (Vienna)

Äldre 7 Jan 10:58

#35

nernu skrev 2016-01-02 15:47:08 följande:

Du får bara tänka på att du inte kommer få uppleva det speciella i att få första barnet tillsammans med honom. Han kan självklart vara en superbra pappa och delaktig osv men det är ju bara att titta på en kärnfamilj med tre barn till exempel. Första barnet blir väldigt påhejat och uppmärksammat bara för att det andas och tredje barnet är lika älskat men det får bara hänga på. Fundera kring om du kommer sakna att inte kunna dela alla första ögonblick på det sättet. Om det inte spelar någon roll för dig så kommer det säkert bli jättebra.

Det känns lite tragiskt i det du skriver, för du gör det så stort å viktigt om vad just ANDRA tycker. Men idag är det ju ännu viktigare än någonsin vad just andra tycker, att man ska visa upp sig perfekt å lyckliga familjen på bloggar å facebook m.m.

Folk förstorar upp det stora "rosa molnet" men att få sitt första barn. Det är klart att det blir en omställning, det blir ju en större omställning för den som aldrig tagit ansvar för någon annan än sig själv tidigare, (det kan ex vara ett husdjur, häst osv, då vet man redan vad det innebär att någon är helt beroende av en annan och det är inte så stor omställning att få barn...iaf inte i mitt tycke, då är det inte ett "stort rosa moln", men alla är ju olika...)

Jag har barn med en man som har flera barn sen innan, detta var något jag funderar väldigt väldigt mkt på innan, och det blev inte bättre av att läsa här inne på forumet. Snarare så undvik det så mycket du bara kan om det påverkar dig negativt! Bry dig inte om vad andra tycker, utan känn efter själv - vad vill jag?

Jag å min sambo har haft våra duster men nu förstår vi varandra.Hans barn är lite större och min sambo förstår nu att det är viktigt att ta hand om "båda" sina familjer. Dels vi tre, och sedan alla, och sedan han å hans tidigare barn och sedan bara vi två. Vi tre måste kunna hitta på sådant som han gjorde med sina tidigare barn när de var små, dels för både vårt gemensamma barn skull men även för vår relations skull. Och vi måste även ta hand om våran relation, utan något barn alls. Och man kan visst bli en kärnfamilj i familjen. Ert gemensamma barn har ju SIN kärnfamilj.

Anonym (Vienna)

Äldre 7 Jan 11:29

#36

Anonym (Vienna) skrev 2016-01-07 10:58:39 följande:

Det känns lite tragiskt i det du skriver, för du gör det så stort å viktigt om vad just ANDRA tycker. Men idag är det ju ännu viktigare än någonsin vad just andra tycker, att man ska visa upp sig perfekt å lyckliga familjen på bloggar å facebook m.m.

Folk förstorar upp det stora "rosa molnet" men att få sitt första barn. Det är klart att det blir en omställning, det blir ju en större omställning för den som aldrig tagit ansvar för någon annan än sig själv tidigare, (det kan ex vara ett husdjur, häst osv, då vet man redan vad det innebär att någon är helt beroende av en annan och det är inte så stor omställning att få barn...iaf inte i mitt tycke, då är det inte ett "stort rosa moln", men alla är ju olika...)

Jag har barn med en man som har flera barn sen innan, detta var något jag funderar väldigt väldigt mkt på innan, och det blev inte bättre av att läsa här inne på forumet. Snarare så undvik det så mycket du bara kan om det påverkar dig negativt! Bry dig inte om vad andra tycker, utan känn efter själv - vad vill jag?

Jag å min sambo har haft våra duster men nu förstår vi varandra.Hans barn är lite större och min sambo förstår nu att det är viktigt att ta hand om "båda" sina familjer. Dels vi tre, och sedan alla, och sedan han å hans tidigare barn och sedan bara vi två. Vi tre måste kunna hitta på sådant som han gjorde med sina tidigare barn när de var små, dels för både vårt gemensamma barn skull men även för vår relations skull. Och vi måste även ta hand om våran relation, utan något barn alls. Och man kan visst bli en kärnfamilj i familjen. Ert gemensamma barn har ju SIN kärnfamilj.

Sedan tycker jag man ska vända på det å se alla fördelar istället. Pappan är van men en liten bebis när man själv står där å är osäker. Iaf jag har aldrig kännt ngn oro att lämna vår bebis å åkt iväg å gjort saker för mig själv, som man kan läsa om en del som inte verkar kunna göra det å lämna bebisen till att pappan har bebisen. Han är troligtvis mycket mognare än sist han skaffade barn.

Ditt barn kommer ha flera syskon som säkerligen ert barn kommer avguda men även baren sedan tidigare kommer gilla ert gemensamma barn när hen sedan finns så att säga. Ibland kan ju själva tanken vara jobbig, men när väl bebisen kommer så kommer dom allra troligast gilla barnet och bry sig om det. Är barnen större har ni dessutom kanske hjälp i form av barnvakt då å då.

Sedan kan man läsa tråd på tråd om oengagerade pappor, eller oengagerade pojkvänner som inte ger tillräckligt mkt uppmärksamhet i graviditeten osv, i just kärnfamiljer, nu vet du ju redan hur han är som pappa! Bara för att man skaffar barn med ngn som inte har barn innan, så är det inte lika med problemfritt, isf skulle det inte finnas så många skilsmässor å "nyfamiljer" det finns lika mycket problem där, om det inte fungerar relationsmässigt.

Tänkt istället på vad du vill? Vad är viktigast för dig? Så lätt är det inte att hitta en man man vill leva sitt liv med, som man älskar och som man vill skaffa barn med. Det är ändå första gången han skaffar barn MED DIG. Och troligtvis vill han inte göra samma misstag som blev med hans förra förhållande eller förra val av partner.

My Little Man

Äldre 7 Jan 15:31

#37

smulpaj01 skrev 2016-01-07 10:11:24 följande:

Nej, DU är patetisk som är svartsjuk på en kvinna som verkar vilja vara "gullig" mot dig/er. Pinsamt.

Och ja, din man har ju otur med sina kvinnor eftersom Du är kvinna nummer 3 han skaffar en ny unge med! Inom kort kommer troligen unge nr 4 med nästa kvinna.

Jag är i ett lyckligt förhållande sedan många år tillbaka och är INTE svartsjuk på min sambos ex, har bra relation till hans dotters mamma.

Men va fan pajen?!

Nu går du över gränsen! DET är patetiskt.

Anonym (Olika)

Äldre 8 Jan 07:47

#38

smulpaj01 skrev 2016-01-07 10:11:24 följande:

Nej, DU är patetisk som är svartsjuk på en kvinna som verkar vilja vara "gullig" mot dig/er. Pinsamt.

Och ja, din man har ju otur med sina kvinnor eftersom Du är kvinna nummer 3 han skaffar en ny unge med! Inom kort kommer troligen unge nr 4 med nästa kvinna.

Jag är i ett lyckligt förhållande sedan många år tillbaka och är INTE svartsjuk på min sambos ex, har bra relation till hans dotters mamma.

Vad har jag skrivit som verkar som att hon är snäll och gullig? Att hon är oberäknelig, manipulativ och ljuger? Ja det är supercharmiga drag, verkligen. Du är förmodligen osäker på ditt ex nya och behöver väl få ur dig lite skit. Men ta inte ut detta mig. Lustigt att din profil säger att du är singel och ensamförälder.

Anonym (me)

Äldre 12 Jan 13:07

#39

Anonym (Osäker) skrev 2016-01-01 01:02:52 följande:

Hej!!

Hur blev det under graviditeten och efter när ni skaffat barn med man med barn sedan innan? (Tänker på er som inte har barn själva innan)

Hur tog exet det?

Jag har landat i att det är ok han redan gjort allt första gången. Men är lite rädd det inte ska vara viktigt för honom. Vi planerar inte barn än.. Men om kanske två pr(varit ihop tre år)

Så..ångrar ni er? Blev det bra?

Jag har ångrat mig många gånger. Det blev inte särskilt bra. Det blev mycket ångest för min del, särskilt när barnet väl var fött och hur jag skulle hantera hans tidigare barn. Jag skulle nog säga att jag behövde lång tid i att landa i att vara förälder medan hans barn hade längtat efter ett syskon jättelänge och hade sin specifika idé om vad han som storasyskon skulle göra och ha för betydelse som inte passade med mitt behov av att sakta växa in i att vara förälder. Det är bättre idag men jag får fortfarande ångest när jag tänker på det. Så jag månar väldigt mycket om att förstagångsföräldrar verkligen ska få vara förstagångsföräldrar även om deras partner har barn sen tidigare.
För att svara på dina frågor, jag kände mig periodvis ensam under graviditeten, det här med att vara förstagångsförälder tillsammans med någon annan det saknade jag. Vi pratade om det och det kom fram att han inte hade varit med på några undersökningar på den tidigare graviditeten så det hjälpte väl lite mot den känslan. Hon hade tydligen bara förutsatt att han inte skulle vara med, trots att de var i relation och barnet var planerat och allt. Det var även tio år mellan hans första och vår gemensamma första så det hjälpte nog också lite grann att det hade gått en tid sen dess.
Jag vet inte riktigt hur exet tog det, hennes barn hade ju länge önskat ett syskon så för hans skull måste hon väl vara glad men hon betedde sig väldigt konstigt och strulade med byten när vi närmade oss bf trots att det hade låtit som att det var å självklart att deras barn skulle vara hos henne vid förlossningen.

Anonym (Vienna)

Äldre 12 Jan 13:28

#40

Anonym (me) skrev 2016-01-12 13:07:26 följande:

Jag har ångrat mig många gånger. Det blev inte särskilt bra. Det blev mycket ångest för min del, särskilt när barnet väl var fött och hur jag skulle hantera hans tidigare barn. Jag skulle nog säga att jag behövde lång tid i att landa i att vara förälder medan hans barn hade längtat efter ett syskon jättelänge och hade sin specifika idé om vad han som storasyskon skulle göra och ha för betydelse som inte passade med mitt behov av att sakta växa in i att vara förälder. Det är bättre idag men jag får fortfarande ångest när jag tänker på det. Så jag månar väldigt mycket om att förstagångsföräldrar verkligen ska få vara förstagångsföräldrar även om deras partner har barn sen tidigare.
För att svara på dina frågor, jag kände mig periodvis ensam under graviditeten, det här med att vara förstagångsförälder tillsammans med någon annan det saknade jag. Vi pratade om det och det kom fram att han inte hade varit med på några undersökningar på den tidigare graviditeten så det hjälpte väl lite mot den känslan. Hon hade tydligen bara förutsatt att han inte skulle vara med, trots att de var i relation och barnet var planerat och allt. Det var även tio år mellan hans första och vår gemensamma första så det hjälpte nog också lite grann att det hade gått en tid sen dess.
Jag vet inte riktigt hur exet tog det, hennes barn hade ju länge önskat ett syskon så för hans skull måste hon väl vara glad men hon betedde sig väldigt konstigt och strulade med byten när vi närmade oss bf trots att det hade låtit som att det var å självklart att deras barn skulle vara hos henne vid förlossningen.

Men tror du inte mycket av det du kände just var på grund av din FÖRVÄNTNINGAR hur det är att få barn första gången? Läser man trådar här på fl finns det ju hur många som helst som väntar sitt första barn (å där det även är partnerns första barn) som inte tycker mannen är delaktig......tar inte på magen, är inte delaktig, pratar inte om det o.s.v å d känner sig ensamma i graviditeten.....jag tror det mer handlar om hur mannen är som person. Jag tror ju inte din man betedde sig så mkt olika från första ggn då han väntade barn med sitt ex? Möjligtvis var han kanske lite skraj å nervös första ggn, men hur kan man se det som något man kan sakna hos sin partner om den inte är det nu?

Zuzanne

Äldre 12 Jan 21:09

#41

Det gick superbra! Nu är hans barn stora (16 och 18) och vi fick gemensamt för två år sedan. Trodde inte att det skulle bli speciellt för honom, men det blev och är det. Varje graviditet och barn är unik/t och lika fantastiskt varje gång. Oroa dig inte :)

Zuzanne

Äldre 12 Jan 21:13

#42

Zuzanne skrev 2016-01-12 21:09:51 följande:

Det gick superbra! Nu är hans barn stora (16 och 18) och vi fick gemensamt för två år sedan. Trodde inte att det skulle bli speciellt för honom, men det blev och är det. Varje graviditet och barn är unik/t och lika fantastiskt varje gång. Oroa dig inte :)

För övrigt blev exet bara glad och älskar vårt barn. Ser ju sina egna barn i vårt barn. Exets föräldrar är även de glada.

Min man följde med på allt från dag ett, på eget initiativ. Han älskar att vara pappa så det var självklart att vara med på allt (förutom den gången han inte fick för BM).

felix le chat

Äldre 12 Jan 21:20

#43

smulpaj01 skrev 2016-01-04 20:04:53 följande:

Din man verkar ha mkt otur i sitt val av kvinnor.

Nu är han inne på en 3:e unge med mamma nr 3. När blir 4:e tro?

Ja herregud vissa människor är verkligen otursförföljda !
Jag skickar en bamse-styrke-kram till denna för mig okända spillra till man.
Har propagerat i många år för gratis preventivmedel för utsatta män och detta är ännu ett
bevis för att behoven ute i landet är stora.

Anonym (me)

Äldre 13 Jan 11:56

#44

Anonym (Vienna) skrev 2016-01-12 13:28:20 följande:

Men tror du inte mycket av det du kände just var på grund av din FÖRVÄNTNINGAR hur det är att få barn första gången? Läser man trådar här på fl finns det ju hur många som helst som väntar sitt första barn (å där det även är partnerns första barn) som inte tycker mannen är delaktig......tar inte på magen, är inte delaktig, pratar inte om det o.s.v å d känner sig ensamma i graviditeten.....jag tror det mer handlar om hur mannen är som person. Jag tror ju inte din man betedde sig så mkt olika från första ggn då han väntade barn med sitt ex? Möjligtvis var han kanske lite skraj å nervös första ggn, men hur kan man se det som något man kan sakna hos sin partner om den inte är det nu?

Jag tror faktiskt inte jag hade så mycket förväntningar, det var nog mer att jag insåg vad jag inte ville. Som när han började prata om saker som hänt under deras graviditet så insåg jag att jag vill inte gå och förvänta mig att de sakerna ska hända mig. Som exempel, han började prata om att snart sätter mjölkproduktionen igång, redan långt innan v 20, och där gick han faktiskt för långt, hans sätt att säga det var som att dom två hade haft jättekul åt det och jag hade faktiskt ingen lust att ha den bilden i huvudet så då sa jag ifrån. Och nu efteråt så var det ju helt rätt för inte fan kom det nån mjölk överhuvudtaget ifrån mina bröst under graviditeten, så det är nog högst personligt, samt att jag tyvärr inte heller fick igång amningen sedan heller, ammade endast en högst två månade. Jag ville verkligen amma så det var en stor sorg och jag vill minnas att det med mitt första barn var en väldigt öm punkt och inte något som var så roligt att känna till att hennes bröst hade börjat läcka redan långt innan. Jag vet, löjligt att jämföra, men är man i en känslig period så behövs det inte mycket.
Jag ville upptäcka saker själv, hur det känns när barnet sparkar, det hade förtagit känslan om han redan hade "talat om" för mig hur det är, eller hur det "ska vara". Så jag sa ifrån. Det har väl med att göra hur han gör när han berättar saker också.
Men jag som inte hade varit gravid (inte fullgånget gravid i alla fall) och inte tänkt så mycket på vad som händer med en när man blir gravid, jag tyckte det var kul när jag upptäckte nya saker, man kan säkert läsa sig till sånt också men jag gjorde inte det och ville inte det och jag hade gärna haft någon vid min sida som var lika ny som jag på det här med graviditet och som inte heller visste vad som kunde hända.

Anonym (bibo)

Äldre 13 Jan 13:07

#45

Anonym (me) skrev 2016-01-13 11:56:12 följande:

Jag tror faktiskt inte jag hade så mycket förväntningar, det var nog mer att jag insåg vad jag inte ville. Som när han började prata om saker som hänt under deras graviditet så insåg jag att jag vill inte gå och förvänta mig att de sakerna ska hända mig. Som exempel, han började prata om att snart sätter mjölkproduktionen igång, redan långt innan v 20, och där gick han faktiskt för långt, hans sätt att säga det var som att dom två hade haft jättekul åt det och jag hade faktiskt ingen lust att ha den bilden i huvudet så då sa jag ifrån. Och nu efteråt så var det ju helt rätt för inte fan kom det nån mjölk överhuvudtaget ifrån mina bröst under graviditeten, så det är nog högst personligt, samt att jag tyvärr inte heller fick igång amningen sedan heller, ammade endast en högst två månade. Jag ville verkligen amma så det var en stor sorg och jag vill minnas att det med mitt första barn var en väldigt öm punkt och inte något som var så roligt att känna till att hennes bröst hade börjat läcka redan långt innan. Jag vet, löjligt att jämföra, men är man i en känslig period så behövs det inte mycket.

Jag ville upptäcka saker själv, hur det känns när barnet sparkar, det hade förtagit känslan om han redan hade "talat om" för mig hur det är, eller hur det "ska vara". Så jag sa ifrån. Det har väl med att göra hur han gör när han berättar saker också.

Men jag som inte hade varit gravid (inte fullgånget gravid i alla fall) och inte tänkt så mycket på vad som händer med en när man blir gravid, jag tyckte det var kul när jag upptäckte nya saker, man kan säkert läsa sig till sånt också men jag gjorde inte det och ville inte det och jag hade gärna haft någon vid min sida som var lika ny som jag på det här med graviditet och som inte heller visste vad som kunde hända.

Det är personligt hur man känner oavsett om mannen har barn sen innan eller inte. Jag tyckte att det var skönt när min man kunde lugna mig ibland när jag blev orolig för saker både under graviditeten och när barnen var små. Samma nu när jag går igenom tonåren igen med hans barn. I det, men ändå lite på avstånd. Så är man lite förberedd igen när våra gemensamma hamnar där. Dessutom tror jag att det kan vara skönt för tonåringarna att ha mig som vuxen (men ändå inte förälder) att prata med ibland. Jag ställer frågor och får svar som föräldrarna kanske bara får suckar av. Det är ganska bra. ;)

Så allt har sina för- och nackdelar beroende på vad man ser.

Skaffa barn med man med barn sen innan?

INNEHÅLL