Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?

Det är förmodligen ADHD, vill inte gå in så mycket mer i det.

Men känner många som har barn med den problematiken men det är ingen som har det så här, måste handla om mer psykiska problem också och möjligtvis dålig uppfostran. Det sista vill jag inte prata om högt, men visst så kan jag tycka och märka av att det ibland mesas för mycket.

Det spelar ingen roll om det är allvarligt menat eller inte. Det är mordhot och alltså anmälningsbart Inser ni inte vad ni ger för signaler till det yngre barnet? Den som är elak och jävlig ska få all uppmärksamhet medan den som beter sig som folk skuffas undan och mordhotas.

Helt rubbat.

Men, den äldsta har någon form av störning, helt klart, varför BUP inte gjort mer vet jag inte, kanske för att föräldrarna inte krävt det. Är man slutkörd så orkar man inte alltid ta till sig eller kräva saker. Något måste dock göras så sätt dig ner och skriv ner hur du vill att det ska fungera. KRÄV av din partner att han genomför det, att se till att ungdomen får en ordentlig utredning, be att få vara med vid samtalen så att även du får full koll på vad som sker.

Kortids är en bra ide så att den yngre får leva normalt familjeliv med er också och inte bara i galenskap.

Ett förslag är att den äldre är hos er mån-tors, kortids fre-sön, hos mamma mån-tors och kortids fre-sön. Vissa byten kan ske om ni pallar med att ha ungdomen på helgerna. Tex kan pappan och mamman alternera om att vara med den äldre på lördagarna eller söndagarna.

Föräldrar har skyldighet att se till att barnen har en trygg uppväxt, pappan brister gravt i det mot den yngsta.

Ang om du ska stå på dig och säga ifrån, absolut, man har alltid rätt att sätta gränser kring sin egen person. Du har också rätt att neka ungdomen tillträde till ditt hem, men då riskerar du ju att din partner flyttar. Personligen hade jag flyttat om min partner utan att diskutera saken med mig låtit sitt barns umgänge ändras. Jag säger inte att jag skulle sagt nej, men jag vill ha den respekten och hyfsen av min partner att jag blir tillfrågad.

Det är viktigt att föräldrarna tar tag i det nu och släpar med barnet så att hen får hjälp, för när barnet väl fyllt 18 så kan dom inte göra ett enda dugg om hen inte själv godkänner det.

Nu är ju just psykopati inte det mest troliga, men beteendet låter ju som ngn form av diagnos och/eller en riktigt 'trasig' barndom.

Blickade igenom beskrivningen och det stämmer in väldigt bra

Sen ska jag tillägga att hen kan vara väldigt charmig när denne får stå i centrum, gillar att vara hos sin farfar själv. Men det går inte att ha tillställningar som inte hen har bestämt. Blir aggressiv om resten av familjen tittar på Idol eller om man är på en stor middag med mycket folk, då ställs det till med drama!

Herregud va sjukt det låter när jag läser vad det är jag skriver.

När jag läser TS alla inlägg så börjar jag tänka på tråden en mamma skrev om sin 17-åring som våldtagit en tjej. Han hade slagit henne också. Visade ingen ånger, ryckte bara på axlarna. Känns verkligen som något den här grabben skulle kunna göra och hur han hade reagerat.

Människor med Antisocial personlighetsstörning ÄR väldigt charmiga när de vill, oftast när det är något de själva vill uppnå. Utan att vara nån som helst expert var det faktiskt just Antisocial personlighetsstörning eller borderline jag tänkte på när jag läste din beskrivning av hen.