Amanda84

Äldre 8 Dec 07:03

27 svar

Varför klagar folk hela tiden över hur jobbigt det är med barn?

Jag har en 1,5-åring som jag älskar att umgås med. Jag tycker så mycket om att vara med honom (och med andra barn) att jag istället för att gå tillbaka till mitt arbete som barnskötare, kommer att starta upp som dagmamma till hösten, så att jag ska kunna ha honom hemma ända tills han börjar skolan, men så att han samtidigt får kompisar under dagarna.

Eftersom jag tycker så mycket om att vara med mitt barn så har jag svårt att förstå alla dem som klagar över hur jobbigt allt är med småbarn. Jag förstår att man kan tycka att andras "ungar" är jobbiga men har mycket svårare att förlika mig med det tjat om hur "jobbigt" allt är som jag hör andra föräldrar uttrycka när det gäller deras egna småbarn. Det här har jag funderat allt mer på den senaste tiden.

Varje gång vi är på öppna förskolan, så hör jag folk klaga över hur jobbiga deras barn är. Varje gång jag öppnar facebook, så ser jag folk skriva långa beskrivande inlägg kring hur jobbig dagen har varit, eftersom barnen (i förskoleålder) inte har lyssnat, att de stökar ner, att de stör när man försöker göra något annat. Att de inte kan åka på besök hos någon längre eftersom de har känt sig tvingade att åka hem i förtid för att barnen inte kan "bete" sig, att det har blivit kaos, att saker har gått sönder eller att barnen har varit gnälliga och griniga.

Varför klagar folk så här? Upplever verkligen så många människor att det är så otroligt jobbigt att ha barn? Klagar man för att det är "norm" att gnälla; för att få sympati, för något som egentligen kanske inte är så jobbigt som man vill framställa det som?

Om ett småbarn gnäller, vilket folk ofta anger som anledning till att det är så jobbigt att uträtta nödvändiga ärenden tillsammans med sina barn, varför ser man då bara inte till att barnet inte har någon anledning till att gnälla?

Det krävs ingen hjärnforskning för att ta hand om småbarn. Se bara till att ungen är mätt, utvilad och att det har något att syssla med som den tycker är roligt, så löser ju allt annat sig, oavsett var man är och vad man måste göra. Jag har haft med min unge till bankmöten, till sjukhuset, till stora julfester med flera hundra personer, på många timmars tågresor, etc. Alltid får jag höra att jag ska vara så glad och tacksam över att jag har ett så "lätt" barn, att jag kan ta med honom överallt, när andra inte ens kan gå och handla mat tillsammans med sina småbarn.

"Det handlar inte om att mitt barn är "lätt", det handlar om att jag som vuxen anpassar mig efter de förutsättningar som finns", brukade jag helt självklart svara förut, men fick sura blickar tillbaka. Är det helt enkelt det som är problemet för andra, att de inte anpassar sig efter barnens behov? Och varför gör man i så fall inte det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-12-08 07:36
Förtydligande: jag talar om barn i förskoleålder här. Inte bebisar och inte trotsiga tonåringar.

straw2008

Äldre 8 Dec 12:42

#11

Florimell skrev 2015-12-08 11:16:42 följande:

Amen. Har två, där liten på två år är en handfull. Och stora på 6 har aktiviteter. Igår kräktes liten över säng, rum toalett och hela familjen är satt i karantän. Medan en förälder tog hand om liten sanerade den andra rum, säng etc. Allt medan stora grät när hon insåg att hon skulle missa dansuppvisningen idag som hon övat på hela hösten.... Nu fick jag gnälla av mig, skönt ;)

Ut med det bara :)

Ett barn kan jag resa jorden runt med, själv utan barnvagn !
Två barn... well här är jag trött, pengarna är slut (men inte kärleken) !
Tre barn eller mer.. have mercy.

I kinamockaskogen.....

sportpappa

Äldre 8 Dec 14:25

#12

Amanda84 skrev 2015-12-08 07:03:26 följande:

"Det handlar inte om att mitt barn är "lätt", det handlar om att jag som vuxen anpassar mig efter de förutsättningar som finns", brukade jag helt självklart svara förut, men fick sura blickar tillbaka. Är det helt enkelt det som är problemet för andra, att de inte anpassar sig efter barnens behov? Och varför gör man i så fall inte det?

Alla barn är olika. Du kanske just har ett lätt barn. Det kanske inte har något alls med hur du anpassar något. Det klart att du får sura blickar när du "barnexperten" berättar för andra hur de ska göra.
Som jag förstår det så är din enda referens till hur man tar hand om barn ditt enda egna barn. Det gör dig inte till någon expert.

Det går inte alltid att göra och hålla ett barn nöjt och glatt. Barnet är inte särskilt rationella och logiska varelser. Deras värld kan gå under om man gör fel mönster på smörgåsen med kaviaren eller väljer en annan väg hem eftersom man måste gå förbi affären eller posta ett brev. Treåringar är underbara

Att ha med ETT barn på olika saker är inga större problem. Två eller tre barn är inte bara två eller tre gånger så komplicerat utan exponentiellt mer komplicerat och många fler saker som kan gå fel.

Amanda84

Äldre 8 Dec 18:10

#13

sportpappa skrev 2015-12-08 14:25:23 följande:

Som jag förstår det så är din enda referens till hur man tar hand om barn ditt enda egna barn. Det gör dig inte till någon expert.

Nej, jag är absolut ingen expert, och nej, mitt egna barn är inte min enda referens, eftersom jag i hela mitt yrkesverksamma liv har arbetat både i förskola och på nattis med andras barn. Det är klart att det fanns tillfällen då det var lite jobbigare än andra: när jag var ensam personal och skulle laga mat, leka med och natta 4 ettåringar och 1 treåring samtidigt och alla for åt alla håll och klättrade upp på borden, eller när jag åkte till stan ensam med 7 sexåringar, vi missade bussen och precis när jag hade kämpat med att underhålla allihopa i en trång busskur och bussen plötsligt kom, så blev tre stycken kissnödiga samtidigt. Efter det var man lite trött, men å andra sidan tänker jag inte skaffa fyra 1-åringar på en gång, eller 7 sexåringar. Jag snackar inte om extremfall här, eller extraordinära händelser, eller barn med olika funktionshinder. Jag snackar om föräldrar som har 1-2 barn och som påstår att de knappt kan gå till ICA och handla ensamma med sina barn eftersom det är så fruktansvärt jobbigt, eller som ständigt klagar på allt som barnen gör eller inte gör.

straw2008 skrev 2015-12-08 08:39:45 följande:

Sen till TS kan jag bara säga, lycka till att öppna dagis hemma med egna barn, jag (o alla jag känner) skulle aldrig sätta våra barn hos dagmamma, ÄN VÄRRE e ndagmamma som har sina egna barn hemma.

Nu är ju det här verkligen off topic, men jag svarar ändå. Dagmamma passar inte för alla barn, liksom att inte heller förskola passar för alla barn. Däremot finns det en ökande efterfråga för just dagmammor som bedriver pedagogisk omsorg, och då är det ju föräldrar som tycker att pedagogisk omsorg i hemmiljö är ett bra alternativ som ställer sina barn i kö, inte folk som vill ha sina barn i förskola.

Amanda84

Äldre 8 Dec 18:13

#14

sportpappa skrev 2015-12-08 14:25:23 följande:

Det går inte alltid att göra och hålla ett barn nöjt och glatt. Barnet är inte särskilt rationella och logiska varelser. Deras värld kan gå under om man gör fel mönster på smörgåsen med kaviaren eller väljer en annan väg hem eftersom man måste gå förbi affären eller posta ett brev. Treåringar är underbara

Ja, alltså så är det ju givetvis, men hela dagen blir ju inte katastrof för att man gör fel mönster på smörgåsen med kaviar. I alla fall inte till den milda grad att man inte klarar av att göra ärenden tillsammans med barnen, eller att man undviker att åka på besök hos folk, eller ens behöver klaga, klaga och åter klaga över sina barn inför andra människor.

Amanda84

Äldre 8 Dec 18:26

#15

Jag får väl kanske även förtydliga att anledningen till att jag över huvud taget nämnde att jag vill bli dagmamma, är - precis som jag skrev - att jag vill kunna vara hemma tillsammans med mitt barn så länge som möjligt eftersom jag tycker att det är roligt att umgås tillsammans med mitt och andras barn. Jag upplever inte att de som klagar över sina barn, tycker att det är särskilt roligt, att vara tillsammans med sina barn. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att det är skönt att semestern snart är över så att barnet kan gå tillbaka till förskolan så att det blir lite lugnare hemma, eller att föräldrar till 1-åringar måste stressa in barnen på förskola, inte för att deras föräldradagar är slut eller för att de behöver, utan för att det är sååå tråkigt att vara hemma och att det ska bli sååå skönt att komma tillbaka till jobbet. Det är denna senare kategori föräldrar som jag upplever klagar som mest.

När jag tänker efter så kanske det inte är så många av den här kategorin föräldrar faktiskt skriver på familjeliv.

straw2008

Äldre 9 Dec 07:47

#16

Amanda84 skrev 2015-12-08 18:26:37 följande:

Jag får väl kanske även förtydliga att anledningen till att jag över huvud taget nämnde att jag vill bli dagmamma, är - precis som jag skrev - att jag vill kunna vara hemma tillsammans med mitt barn så länge som möjligt eftersom jag tycker att det är roligt att umgås tillsammans med mitt och andras barn. Jag upplever inte att de som klagar över sina barn, tycker att det är särskilt roligt, att vara tillsammans med sina barn. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att det är skönt att semestern snart är över så att barnet kan gå tillbaka till förskolan så att det blir lite lugnare hemma, eller att föräldrar till 1-åringar måste stressa in barnen på förskola, inte för att deras föräldradagar är slut eller för att de behöver, utan för att det är sååå tråkigt att vara hemma och att det ska bli sååå skönt att komma tillbaka till jobbet. Det är denna senare kategori föräldrar som jag upplever klagar som mest.

När jag tänker efter så kanske det inte är så många av den här kategorin föräldrar faktiskt skriver på familjeliv.

Jag är ju en av dom som avskyr att vara hemma, lääängtar efter att "semestern" ska vara slut så jag får börja jobba osv.
Detta endast pga vår 1,5 åring med energi som räcker för 1o barn. Lägg till att mina andra två barn nästan jämt är osams o kompisar till dom på det som du ska laga mat o underhålla.
Jag behöver komma ifrån, vara själv. MEN jag älskar mina barn så sanslöst mkt, kan inte tänka mig att leva utan dom. Önskar bara att de var lite lugnare.

I kinamockaskogen.....

straw2008

Äldre 9 Dec 07:48

#17

Amanda84 skrev 2015-12-08 18:26:37 följande:

Jag får väl kanske även förtydliga att anledningen till att jag över huvud taget nämnde att jag vill bli dagmamma, är - precis som jag skrev - att jag vill kunna vara hemma tillsammans med mitt barn så länge som möjligt eftersom jag tycker att det är roligt att umgås tillsammans med mitt och andras barn. Jag upplever inte att de som klagar över sina barn, tycker att det är särskilt roligt, att vara tillsammans med sina barn. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att det är skönt att semestern snart är över så att barnet kan gå tillbaka till förskolan så att det blir lite lugnare hemma, eller att föräldrar till 1-åringar måste stressa in barnen på förskola, inte för att deras föräldradagar är slut eller för att de behöver, utan för att det är sååå tråkigt att vara hemma och att det ska bli sååå skönt att komma tillbaka till jobbet. Det är denna senare kategori föräldrar som jag upplever klagar som mest.

När jag tänker efter så kanske det inte är så många av den här kategorin föräldrar faktiskt skriver på familjeliv.

O jag vill förtydliga varför det är praktiskt taget omöjligt för dig att bli dagmamma, folk vill inte sätta sina barn hos någon som har egna barn hemma.

I kinamockaskogen.....

Litet My

Äldre 9 Dec 08:41

#18

Amanda84 skrev 2015-12-08 18:10:18 följande:

Nej, jag är absolut ingen expert, och nej, mitt egna barn är inte min enda referens, eftersom jag i hela mitt yrkesverksamma liv har arbetat både i förskola och på nattis med andras barn. Det är klart att det fanns tillfällen då det var lite jobbigare än andra: när jag var ensam personal och skulle laga mat, leka med och natta 4 ettåringar och 1 treåring samtidigt och alla for åt alla håll och klättrade upp på borden, eller när jag åkte till stan ensam med 7 sexåringar, vi missade bussen och precis när jag hade kämpat med att underhålla allihopa i en trång busskur och bussen plötsligt kom, så blev tre stycken kissnödiga samtidigt. Efter det var man lite trött, men å andra sidan tänker jag inte skaffa fyra 1-åringar på en gång, eller 7 sexåringar. Jag snackar inte om extremfall här, eller extraordinära händelser, eller barn med olika funktionshinder. Jag snackar om föräldrar som har 1-2 barn och som påstår att de knappt kan gå till ICA och handla ensamma med sina barn eftersom det är så fruktansvärt jobbigt, eller som ständigt klagar på allt som barnen gör eller inte gör.

straw2008 skrev 2015-12-08 08:39:45 följande:

Sen till TS kan jag bara säga, lycka till att öppna dagis hemma med egna barn, jag (o alla jag känner) skulle aldrig sätta våra barn hos dagmamma, ÄN VÄRRE e ndagmamma som har sina egna barn hemma.

Nu är ju det här verkligen off topic, men jag svarar ändå. Dagmamma passar inte för alla barn, liksom att inte heller förskola passar för alla barn. Däremot finns det en ökande efterfråga för just dagmammor som bedriver pedagogisk omsorg, och då är det ju föräldrar som tycker att pedagogisk omsorg i hemmiljö är ett bra alternativ som ställer sina barn i kö, inte folk som vill ha sina barn i förskola.

Fast jag tycker inte det är riktigt jämförbart med att jobba med barn och ha egna. Arbetet lämnar man när dagen är slut, de egna barnen ställer högre krav och finns i hemmet. Själv har jag 3 barn, med min tvåa som aldrig varit besvärlig, trotsig, sovit dåligt eller dyl hade jag nog resonerat som du. Min etta har Autism,rätt mycket med honom men det går, trean där jag tänkte att "vi kan ju detta" är något i hästväg, mycket tidig, pigg, nyfiken och högt och lågt dagarna i ända, ställde sig vid 6 månaders ålder och sedan har det rullat på. Vi barnsäkrar där vanliga människor aldrig skulle säkrat. Sedan är alla föräldrar olika likaså alla barn, en del föräldrar klarar tex dålig sömn utmärkt medan andra går under, en del är lugna, andra har mindre tålamod. Jag är dock ingen som klagar på Facebook eller dyl. Men jag (utan att vara elak) ler mest åt en ettbarnsmamma som inte kan förstå att folk tycker det är jobbigt med sina barn ibland och behöver ventilera det.

straw2008

Äldre 9 Dec 10:19

#19

Skulle heller aldrig klagapå öppet forum, endast till vänner som jag vet förstår mig.

I kinamockaskogen.....

straw2008

Äldre 9 Dec 10:19

#20

Litet My skrev 2015-12-09 08:41:02 följande:

Fast jag tycker inte det är riktigt jämförbart med att jobba med barn och ha egna. Arbetet lämnar man när dagen är slut, de egna barnen ställer högre krav och finns i hemmet. Själv har jag 3 barn, med min tvåa som aldrig varit besvärlig, trotsig, sovit dåligt eller dyl hade jag nog resonerat som du. Min etta har Autism,rätt mycket med honom men det går, trean där jag tänkte att "vi kan ju detta" är något i hästväg, mycket tidig, pigg, nyfiken och högt och lågt dagarna i ända, ställde sig vid 6 månaders ålder och sedan har det rullat på. Vi barnsäkrar där vanliga människor aldrig skulle säkrat. Sedan är alla föräldrar olika likaså alla barn, en del föräldrar klarar tex dålig sömn utmärkt medan andra går under, en del är lugna, andra har mindre tålamod. Jag är dock ingen som klagar på Facebook eller dyl. Men jag (utan att vara elak) ler mest åt en ettbarnsmamma som inte kan förstå att folk tycker det är jobbigt med sina barn ibland och behöver ventilera det.

Försöker oxå le... vet liksom att de inte kan förstå mig då de "bara" har ett barn.

I kinamockaskogen.....

Mespråppen

Äldre 16 Sep 15:22

#21

På facebook vill de flesta gärna visa hur bra och mysigt de har det. I verkligheten är det en hel del av dessa som är skit less på sina barn och hela situationen de lever i.

Jag har såna personer i min närmaset omgivning som klagar på sina barn inför andra, hur jobbiga barnen är, hur trött de är på att alltid plocka upp saker och att de aldrig har någon egen tid mm mm.

Jag brukar ibland fråga varför de skaffade barn överhuvudtaget när de bara klagar?

Men har fått sluta med det pga dålig stämning vid tex familjemiddagar med släkten. Jag själv har 3 barn, och det ÄR jobbigt ibland med läxläsning, skidor och skridskor som ska med på skolan, matsäck, ombyte, läggningsbestyr på kvällen en tvättkorg som alltid är överfull osv osv men jag har ju själv valt att ha det såhär så skulle aldrig drömma om att klaga och gnälla.

Men vissa verkar skaffa barn av någon outgrundlig anledning, och sedan när de sitter där med 2-3 barn är de bara bittra, sura och på konstant dåligt humör över att de inte har någon egen tid.

Skaffar man barn får man väl stå sitt kast anser jag, ingen har tvingat er gnällspikar att yngla av er.

Studentpappa

Äldre 16 Sep 15:44

#22

De flesta gnäller väl med glimten i ögat? Ungefär som när jag måste ta en hyrbil i jobbet och får en sketen riskokar-suv istället för tysk premium...

Träna hårt, Ät bra, Dö ändå

MinoosMami

Äldre 23 Mar 22:41

#23

länge sen denna tråden var aktiv nu men men..
jag har 6 barn och tycker att man ska få uttrycka sina känslor bäst man vill gnäll om ni behöver, bra att rensa ut. alla tycker olika och så är det. alla individer är olika barn som föräldrar, småbarnsåren är knepiga, roliga och jobbiga om vartannat, en känslomässig röra helt enkelt, kanske just därför detta är så känsligt ämne för alla känsliga mammor :) kram till alla kämpande föräldrar där ute!

Pullan87

Äldre 23 Mar 23:37

#24

Men snälla människa, du har EN liten på 1,5år. Du kanske har en partner som kommer hem på eftermiddagen och leker/hjälper till med barnet. Du kanske får gå på toaletten ifred då. Alla har det inte så. Försök att tillgodose flera viljor, samtidigt.

Jag är ensamstående med tre barn i förskoleåldern. Jag har inga som helst problem med att handla eller besöka folk med barnen. Tycker du verkar väldigt trångsynt, var lite ödmjuk istället. Jag tycker att det är bra att man kan vara ärlig och säga att det har varit en jobbig dag istället för, som en del gör, hålla upp en falsk fasad.

Vill du ha bekräftelse på att du är en supermorsa som ingen kan mäta sig med?

Amanda84

Äldre 26 Mar 23:00

#25

Pullan87 skrev 2018-03-23 23:37:44 följande:

Men snälla människa, du har EN liten på 1,5år. Du kanske har en partner som kommer hem på eftermiddagen och leker/hjälper till med barnet. Du kanske får gå på toaletten ifred då. Alla har det inte så. Försök att tillgodose flera viljor, samtidigt.

Jag är ensamstående med tre barn i förskoleåldern. Jag har inga som helst problem med att handla eller besöka folk med barnen. Tycker du verkar väldigt trångsynt, var lite ödmjuk istället. Jag tycker att det är bra att man kan vara ärlig och säga att det har varit en jobbig dag istället för, som en del gör, hålla upp en falsk fasad.

Vill du ha bekräftelse på att du är en supermorsa som ingen kan mäta sig med?

Jag vet inte varför du hetsar upp dig över en flera år gammal tråd. Om det är så intressant att veta så är jag själv ensamstående nu med min 4-åring, jag arbetar heltid i förskolan och har en lön som hade kunnat haft mer att önska. Jag ser väl vardagen nästan nu som jag gjorde då (när jag hade en 1,5-åring och en ständigt borta på jobb-och-sedan-behöver-egentid-man) att det är fortfarande inte är så mycket att gnälla över kring sitt barn att det behöver ta över hela ens liv. Man behöver inte gnälla alltid, man behöver inte lämna sitt barn 12 timmar varje dag på förskolan (vilket jag ser varje dag i mitt jobb) för att få sin "egentid" med träning, matlagning, café-tid. Inte ens som ensamstående (nej, jag har inga släktingar och vänner som har hjälpt till med mitt barn genom åren, men jag lämnar verkligen inte mitt barn på övertid i förskolan för att kunna få egentid) Jag känner mig fortfarande glad och nöjd att jag har lyckan att få ett barn som inte är som jag, men som jag kan göra mitt bästa för så att han kan få ett så fantastiskt liv som möjligt. Vårt liv tillsammans är ju det han kommer att minnas i framtiden och jag har inte mycket att gnälla över, även om livet inte är en dans på rosor alltid. Man måste försöka se det positiva i tillvaron istället! Det är klart att livet är jobbigt ibland och att det inte alltid går som man vill, och att man ibland behöver kräka av sig, men inte alltid, alltid, till alla och ständigt och ständigt. Det är bättre att försöka tänka: "Oj, så många fina stunder vi hade idag tillsammans TROTS att det blev några utbrott på vägen. De fina stunderna överväger ju faktiskt allt."

Jw83

Äldre 27 Mar 05:39

#26

Amanda84 skrev 2018-03-26 23:00:29 följande:

Jag vet inte varför du hetsar upp dig över en flera år gammal tråd. Om det är så intressant att veta så är jag själv ensamstående nu med min 4-åring, jag arbetar heltid i förskolan och har en lön som hade kunnat haft mer att önska. Jag ser väl vardagen nästan nu som jag gjorde då (när jag hade en 1,5-åring och en ständigt borta på jobb-och-sedan-behöver-egentid-man) att det är fortfarande inte är så mycket att gnälla över kring sitt barn att det behöver ta över hela ens liv. Man behöver inte gnälla alltid, man behöver inte lämna sitt barn 12 timmar varje dag på förskolan (vilket jag ser varje dag i mitt jobb) för att få sin "egentid" med träning, matlagning, café-tid. Inte ens som ensamstående (nej, jag har inga släktingar och vänner som har hjälpt till med mitt barn genom åren, men jag lämnar verkligen inte mitt barn på övertid i förskolan för att kunna få egentid) Jag känner mig fortfarande glad och nöjd att jag har lyckan att få ett barn som inte är som jag, men som jag kan göra mitt bästa för så att han kan få ett så fantastiskt liv som möjligt. Vårt liv tillsammans är ju det han kommer att minnas i framtiden och jag har inte mycket att gnälla över, även om livet inte är en dans på rosor alltid. Man måste försöka se det positiva i tillvaron istället! Det är klart att livet är jobbigt ibland och att det inte alltid går som man vill, och att man ibland behöver kräka av sig, men inte alltid, alltid, till alla och ständigt och ständigt. Det är bättre att försöka tänka: "Oj, så många fina stunder vi hade idag tillsammans TROTS att det blev några utbrott på vägen. De fina stunderna överväger ju faktiskt allt."

Du tror seriöst att andra inte uppskattar sitt barn bara för att dom vill ha egentid?

Du behöver ingen egentid eller barnvakt. Skitbra! Men jag som är gift med en fantastisk man vill ibland ha egentid med honom för att vårda vår relation. Att få vara hos en annan vuxen är något våra barn tycker är jättekul. Och att sova en natt i månaden hos en annan vuxen är inte fel alls. Det är ett äventyr för dom och det gör att vi som föräldrar kan visa hur ett hälsosamt och kärleksfullt förhållande ser ut. Jag vill också träna ibland för min egna skull. Men även här så vinner barnen av att jag tar tid att träna. Barnen får en hälsosam mamma som förebild :)

Ditt ex har inte ert barn alls förstår jag ( pga din förmåga at förstå andras behov till egentid) men du har ju ditt barn på dagis heltid ( det har exempelvis inte vi då vi prioriterar mer tid hemma)

Du ska aldrig dejta igen förstår jag? Eller ska du dra med din dotter på varje dejt? Det innebär ju också att det inte blir fler barn för din del. Och aldrig någon ny familj. Är du nöjd och tillfreds med det?

Tomelilla15

Äldre 27 Mar 06:23

#27

Jag tror att alla föräldrar tycker att det är jobbigt åtminstone inbland. Jag tänker tvärt om mot ts. Att de som beskriver hur enkelt det är hela tiden antagligen inte känner efter eller vill måla upp en bild av sig själva som den duktiga föräldern, den uppmålade bilden blir sanningen till slut så man själv tror på det.

Sen spelar det ju roll att vi vuxna är individer och att barnen är individer. Det finns föräldrar som har mycket bagage med sig som påverkar dem till att inte vara sitt bästa jag i föräldrarollen, och det finns barn som är svårare. Det kan också uppstå en viss dynamik i familjen som är svår att bryta. Att ha ett barn som inte sover bra kan bryta ner vilken förälder som helst. Då är det jobbigt helt tveklöst. Sömnbrist används ju bekant som tortyrmetod och man blir verkligen knäpp av att inte få sova. Då orkar man inte ta hand om barn på bästa sätt och minsta grej blir jobbigt. De flesta småbarnsföräldrar upplever perioder av sömnbrist ibland så för mig är det logiskt att de flesta tycker det är jobbigt ibland.

En annan sak är väl gnället. Jag skulle aldrig gnälla om mina barn på Facebook men till vänner är jag ärlig om hur jag känner när det är jobbigt.

Tycker ts är en sån som verkar ha brist på förståelse för hur det kan vara hos andra. Allt är ju inte lika för alla. Någon annan har säkert lätt för något som ts har svårt för.

Varför klagar folk hela tiden över hur jobbigt det är med barn?

INNEHÅLL