Åka skidor när man ruvar?

Ja, du har så rätt så. Jag sa till sambon att jag garanterat får strunta i hoppen i alla fall

Ja precis. Innerst inne tror jag ju verkligen inte att skidåkning är någon som helst fara. Men en del av mig tänker samtidigt att om jag väl kommer så långt som till ruvning den här gången, så kanske jag bara borde ligga helt still och stirra upp i taket för säkerhets skull Haha. Precis så som du sa liksom. Man får för sig att man ska ta det extremt lugnt. Men nej, skidåkning borde inte vara några konstigheter. Men får fråga på kliniken. Däremot känns det märkligt att fråga nu också, då jag ju inte har en aning om jag ens kommer få möjlighet att ruva.

Ja precis. Innerst inne tror jag ju verkligen inte att skidåkning är någon som helst fara. Men en del av mig tänker samtidigt att om jag väl kommer så långt som till ruvning den här gången, så kanske jag bara borde ligga helt still och stirra upp i taket för säkerhets skull Haha. Precis så som du sa liksom. Man får för sig att man ska ta det extremt lugnt. Men nej, skidåkning borde inte vara några konstigheter. Men får fråga på kliniken. Däremot känns det märkligt att fråga nu också, då jag ju inte har en aning om jag ens kommer få möjlighet att ruva.

Det är inte alls märkligt att fråga nu. Du kommer ju inte veta om det blir ruvning eller inte förrän samma dag förmodligen och då är det kanske lite sent att ta ställning till vad du kan/inte kan och vill/inte vill under ruvningen ;) 

Vi IVF:are blir gärna väldigt pessimistiska och tror att alla framtidstankar är farliga, att vi intalar oss att det ska bli på ett visst sätt och att vi blir superledsna när det inte går som vi tänkt oss, men ärligt talat - vi blir lika ledsna hur mycket vi än intalat oss att det kan gå fel. Man skyddar sig inte genom att intala sig att det inte kommer funka. Man blir bara mer cynisk. Du vet att det inte finns någon garanti, och det räcker med det. Att du "antar" att det blir ruvning den här gången kommer inte på något sätt göra så det blir tvärtom. Går det inte den här gången har det ingenting med ditt hopp eller "antagande" att göra. Du kan lugnt och tryggt planera utifrån att det är så det blir, för det är enklare att ha en färdig plan för det scenariot och sedan eventuellt strunta i det än att stå där hux flux och vara mitt i det utan att ha hunnit haft en tanke på det :) 

Du är fin och bra! Har säkert sagt det miljoner gånger. Men det betyder mycket för mig att prata med dig under den här processen. Väldigt mycket.

Du har så rätt i allt det där du skriver. Precis sådär är det. Förra gången hade jag räknat ut när jag skulle bli gravid, när jag kunde vara i vilken vecka, när barnet skulle komma. Såg mig själv gå med barnvagn i sommar. Den här gången vågar jag inte tänka på samma sätt. Livrädd för de tankarna. Samtidigt som det förstås är så jävla dumt.

Har räknat ut att vi kan följa med till Sälen i alla fall. Innan tänkte vi att det kunde hamna mitt i ÄP och allting. Men nu är ÄP planerat till vecka 2 och Sälen är i slutet av månaden. Så i bästa fall är det ju som sagt ruvning då.

Jag hoppas så enormt mycket att det ska gå bra den här gången. Och att jag ska ge dig det där positiva beskedet alldeles lagom tills du ska klämma ut din bevis, haha! Tack för att du finns!

Bebis förstås. Inte bevis. Eller ja, det kanske är ett bevis på allt jäkla slit förstås

Tack så mycket, det gör mig glad att du känner så :) 

Jag har tänkt en hel del på det den senaste tiden, det där med att man försöker skydda sig och inte vågar tänka framåt. Jag tappade hoppet om barn och slutade därför helt att tänka på när det väl skulle hända. Jag skulle ta det där och då, bestämde jag. Allt för att inte råka hoppas för mycket och bli mer besviken än nödvändigt. Den inställningen är svår att sluta med när man väl kommit in i den, kan jag lova... 

I fredags konstaterade en läkare att Liten ligger i säte. Ingen fara på taket, och hon har några veckor på sig att vända sig. Dock började jag få tänka på att det kan bli planerat snitt. I så fall kan de göra det upp till två veckor före BF. Även om jag alltid tänkt att hon säkert blir tidig och inte räknat med BF som hugget i sten kapades plötsligt upp till två veckor i min planering. Istället för 8 veckor kvar är det kanske bara 6. 6 veckor!!! Och jag som inte handlat mer än några plagg!! 

På ett ögonblick fick jag en ishink från verkligheten över huvudet. Jag har spenderat så mycket tid med att "inte ta ut något i förskott" att jag inte planerat inför hennes ankomst. Under tre års tid har jag inte vågat tänka på vad jag vill vad gäller barn, och helt plötsligt har jag inte så lång tid kvar. Ska vi göra ett barnrum? Hur ska det se ut? Vad ska hon ha för färger? Och vill jag ha henne i bärsjal eller vagn? 

Det jag vill ha sagt är att jag inte tror att det är så bra att skjuta upp tankarna om ruvning och graviditet även om det finns en risk att det tar tid innan det är aktuellt. Plötsligt en dag ruvar du på ditt första embryo, och då vill du inte behöva sitta i panik och fundera över vad du är bekväm med att kunna göra. Detsamma gäller graviditet. Det kan dröja, men det kan också vara aktuellt om några få veckor. Då behöver man förbereda sig mentalt. Det gör inte mindre ont för att man inte förbereder sig, så det har ingen funktion att tvinga bort såna tankar. Fortsätt drömma :D Och dröm ännu mer! 

Du har så jävla rätt! Allt du skriver är så himla klokt och jag önskar att jag kunde tänka mer som du. Sen är det ju så att det i princip är omöjligt att tänka bort de där drömmarna också. Så är det faktiskt.

Jag håller tummarna så hårt för dig. Oavsett om det blir planerat snitt, oplanerat snitt, vanlig förlossning eller en helt jätteovanligt sådan, så är jag säker på att det kommer gå hur bra som helst. Och du kommer bli en fantastisk mamma! Lova att inte glömma bort att meddela när hon har kommit Du är så värd det där lilla livet!

Stor kram till dig!

Hej :) till mig sa RMC att jag inte skulle träna under ruvningstiden men gärna gå promenader. Så du kanske kan åka på skidpromenad? ;)

Haha ja, till fjällen åker jag ju oavsett. Så promenader kanske det får bli då. Promenader utför kanske funkar? Haha! Vi får se vad de säger till mig om jag är så specifik med vad jag eventuellt tänkt

Jag bör nog påpeka att jag inte alls tänker så om mitt eget liv alla gånger, så det är nog en falsk bild ;) Mycket lättare att tycka och tänka om andras ;) 

Tack så mycket :) Jag är inte så oroad, det kommer aldrig att bli som man tänkt sig ändå. Ut kommer hon, och välkommen är hon. Klart jag meddelar. Tack så mycket vännen, dina ord värmer verkligen. Stor kram <3 

Glad att mina ord kan värma dig! Det har dina ord gjort till mig SÅ många gånger <3

Ringde till kliniken med några andra frågor och passade då även på att fråga om eventuell skidåkning Inga konstigheter. Nej till "högintensiv träning" och man ska inte "överanstränga" sig. "Om jag var du skulle jag ha åkt skidor". Känns skönt ändå att veta. Sen får vi ju se hur läget är och känns där och då