Lägger du ut bilder på ditt barn i sociala medier?

Som nämnt ovan, det är inte snack om någon kränkning. Det att jag inte alls känner mig bekväm med det, känner starkt obehag - det är så jag känner. Du kan uppenbarligen inte förstå och jag kan som sagt inte förstå hur svårt det ska vara att förstå att många helt enkelt känner så - tror vi ska nöja oss med det bara, tror inte vi kommer någonstans, har märkt att de flesta förstår men många inte, det är nog bara så :)

Det finns ju olika nivåer. Att ha hög integritet behöver inte betyda att man blir kränkt av en Facebookbild, bara att man upplever olust eller tycker att det är mindre kul. Räcker inte det? Inte lär det hända något speciellt p.g.a några oskyldiga bilder, men personligen tycker jag att det är lite olustigt och ibland även fånigt med alla dessa bilder som sprids och delas.

Övervakningskameror har jag inga som helst problem med. De delas (förhoppningsvis) inte med 1000 tjommar på Facebook och deras syfte är trygghet och säkerhet. Facebookbildernas syfte är ju mest bara till för bekräftelse och att folk vill visa vilket roligt, socialt och fantastiskt liv de lever. I sådana sammanhang är jag mindre road av att delta. Fånigt av mig, tycker säkert vissa, men det bjuder jag på. Jag vidhåller - fråga gärna först. Det är inte svårt eller farligt.

Totalt 5 Bilder på 18 månader har jag lagt ut på FB (motsvarar dock 90% av alla bilder jag har i flödet). Har låst profil där bara familj och vänner kan se bilderna. Tycker det är väldigt roligt att se bilder på mina kusinbarn och vänners barn som jag träffar sällan så jag gissar att de tycker detsamma :) Barnet känner även igen sina släktingar han knappt träffat tack vare facebookbilderna. Det blir kul på nästa kusinträff.

Det gör jag ibland, även bilder på när de var mindre. Jag har en stängd profil på både FB och Insta, och frågar alltid innan jag taggar någon med möjligt pinsamma bilder, men jag förutser även (och vet i mina barns fall) att de har en sekretessinställnung som gör att de själva måste godkänna ev bilder först. Det har jag med.

Blir del fel ändå tar jag bort fotot direkt någonpåpekar.

Våra ungar är rätt laidback, liksom hela vår familjemood, vi driver och skojar rätt friskt med varandra, men är lyhörda för hur de andra mår för att inte gå över gränsen och såra någon annan.

När barnen var små skickade vi julkort ett år, där ungarna var i princip nakna. Fokus låg på ansiktena och deras fantastiska minspel när de satt bland kartonger med julpynt. Inget de går i terapi över idag.

Jag frågar först. Okej, 4 åringen har inte blivit tillfrågad. Men annars så. Lägger inte ut den typen av privata/intima bilder heller. Mer allmänna bilder. Frågar även vänner, min man familj osv om det är en bild på dom jag vill lägga upp.

Nu händer det kanske att jag lägger ut bilder sisådär 1 gång varannan månad på någon människa öht. 

Ja, men jag är bara vän på Facebook med folk som jag skulle visa bilder för i verkliga livet. Ala andra har jag lagt som bekanta i vänlistprna (inte jättemånga). Jag har som huvudregel att inte lägga ut någon bild som jag inte skulle kunna tänka mig att ha på mitt barns studentplakat. Där vill man ju ha fina och gulliga bilder, inget naket eller pinsamt.

Tycker du likadant om tiden då man hade fotoalbum hemma som man visade för släkt och vänner?

För att svara på frågan, ja, jag lägger ut bilder lite då och då. Jag använder facebook till att hålla kontakt med släkt och vänner eftersom jag flyttat ifrån min hemstad, och tycker om att se bilder på vad som händer i deras liv och visa/skriva vad som händer i mitt. Jag frågar inte mitt spädbarn om lov, men anser heller inte att det är integritetskränkande. Jag lägger inte ut något opassande, utan visar upp och delar med mig av det finaste jag har, precis som jag gör när jag tar honom utanför dörren osv. När han blir äldre kommer jag att fråga naturligtvis, precis som jag gör med min sambo eller vänner innan jag lägger upp något.

Nej. Det gör jag inte. Jag gjorde, men har helt slutat med det. Jag kan tänka mig att lägga upp bild där man inte ser deras ansikten o dyl.

Japp det gör jag.

Ja lite då och då men jag tar ut dem i samhället bland folk nästan varje dag och det frågar jag dem nästan aldrig om de vill bli utfläkta på, visst är jag hemsk ;)

Nej men ärligt vad är skillnaden egentligen?

Undrar du över skillnaden mellan att promenera på stan bland folk och att ens fotografi sprids och delas på nätet?

Om någon skulle vilja använda och sprida någon annans analoga fotografi hade hen varit tvungen att rent fysiskt stjäla det ur albumet, kopiera det och skicka ut det per post. På nätet är det ju bra mycket lättare att sprida, dela och använda andras bilder både för goda och mindre goda syften.
Så ja, ganska stor skillnad där...

Och du tror att det händer ofta? Nä, så paranoid vägrar jag att vara.

Dessutom vet du ju inte vad de som framkallade bilderna gjorde med dom.

Jag är inte heller paranoid och jag tror inte heller att det händer ofta. Jag är inte rädd för det. Jag kommenterade bara skillnaden mellan ett analogt fotoalbum i byrålådan och ett offentligt album på nätet, vilken är ganska stor.

Skillnaden är också ganska stor mellan 2-3 personer som har access till negativen på ett fotolabb och de hundra- eller tusentals personer som har access på nätet. 

Lika äckligt med någon som sitter där o äcklar sig med en bild som att någon gör det på nätet tycker jag.

Självklart. Men risken ökar ju i och med en spridning på nätet. Det är poängen.

Nej
jag tycker inte det är ok

Har en privat profil och lägger ut få bilder. Inget pinsamt såklart.

Jag får inte betalt? Det är fräckt , men inte kränkande. 
Samma gäller mina barn. De brukar få lön för att fotas.